Start

Slut på björnjakten i Finland – jägare i Malax: ”Folk kan skadas och dö”

Domstol stoppar stamvårdande jakt på björn och nu hotar jägare med att sluta leta spår i skogen.

Det knastrar och knäpper i lågorna från den torra veden som Ola Sandqvist huggit upp vid grillstugan i Övermalax. Här, intill jaktklubbens slakthus, bjuder ordförande Sandqvist på en korv och berätta varför ett färskt domstolsbeslut kan bli förödande för jägarna i hela Finland.

I slutet av oktober gav Högsta förvaltningsdomstolen en dom som gäller förra höstens björnjakt. Enligt den hade alla licenser för björnjakt utanför renbetesområdet, totalt 111 stycken, getts på felaktig grund.

En appenninsk brunbjörn går på en gräsbevuxen sluttning.
Efter höstens jakt finns det lite drygt 1500 brunbjörnar i Finland. Bild: Paul Harris / AOP

Det här handlar om så kallad stamvårdande jakt där ett visst antal brunbjörnar får fällas per år. Antalet bestäms av Jord- och skogsbruksministeriet. Licenserna fördelas sedan av Finlands Viltcentral.

Graf som beskriver hur antalet björnar vuxit i Finland.

Förra hösten överklagade naturskyddsföreningen Tapiola nio sådana beslut om björnjakt och nu har den slutliga domen kommit.

Årets jakt, som inleddes den 20 augusti, kunde genomföras och 102 björnar fälldes utanför renbetesområdet. Men det var sista gången. Domen omöjliggör stamvårdande björnjakt utanför renbetesområdet.

Rumänien har stora bekymmer med folk som blir skadade och även dödade

Ola Sandqvist

Det här är illa, enligt Ola Sandqvist, som är styrelsemedlem i Jägarförbundet Österbotten och Malaxnejdens jaktvårdsförening.

– Om jakt på björn upphör helt så går det ganska snabbt som det gick i Rumänien. Där förbjöds björnjakt och där har de stora bekymmer med folk som blir skadade och även dödade. Björnen måste vara rädd för människan och även vargen. Så länge de här rovdjuren inte jagas så hålls de inte rädda utan kommer närmare.

jägare med sitt vapen
Ola Sandqvist packar undan geväret som han brukar använda vid jakt på större villebråd. Bild: Marcus Lillkvist / Yle

Det finns ett utvecklat samarbete mellan de många jaktföreningarna och myndigheter och forskning. Och det handlar mycket om samarbete där jägarna står för lokalkunskap och talkokraft.

Det blir hemskt mycket svårare om det kryllar av stora rovdjur som hindrar oss

Ola Sandqvist

Ola Sandqvist säger att jägarna har en viktig roll i att upprätthålla balansen i naturen när det gäller saker som viltolyckor, skador på skogsplantor och skador på betande produktionsdjur.

– Vi har alltid jagat i Finland utifrån en tanke om hållbart nyttjande. Nu blir det inte så längre om vi inte har möjlighet till viltvård. När vi jagar skadedjur som mårdhund, mink, räv och mård och använder hund för det så blir det hemskt mycket svårare om det kryllar av stora rovdjur som hindrar oss i vårt arbete.

En varg med brun-grå-ljus päls fotograferad i ett skogslandskap.
Vargförvaltningen har varit omdiskuterad länge, nu gäller det också björn och lodjur. Bild: All Over Press

I debatten i Svenskfinland på senare tid har främst vargen lyfts som ett hot mot jakthundarna som släpps fria i skogen under jakten.

Men björnen är också en risk. Domen som underkände fjolårstillstånden för björn blir ett så kallat prejudikat som på sikt väntas omöjliggöra stamvårdande jakt av alla Finlands fyra stora rovdjur: brunbjörn, lodjur, järv och varg.

Många har sagt att de kommer att sluta

Ola Sandqvist

Men för vargen har sådan jakt ändå inte tillåtits på flera år och enligt Ola Sandqvist är det beslutet om björnen som får störst betydelse i praktiken.

– Vi jägare går vilttrianglar, har ungdomsarbete och sköter SRVA-uppdrag där trafikskadade djur söks upp. Det slår benen under allt om vi inte kan utnyttja systemet som funnits under alla tider.

man i jaktkläder
man vid brasa
brasa som brinner
jägare med kulvapen

Flera åtgärder verkar behövas

Det här oroar Anders Norrback, SFP:s representant i jord- och skogsbruksutskottet. Han vill att politikerna kommer överens om hur många rovdjur vi ska ha i landet.

– Problemet i vår lagstiftning är att vi inte har definierat hur många vargar, lodjur och björnar vi ska ha för att de ska ha en hållbar bevarandestatus. Sverige har löst det, där har man definierat hur många vargar man behöver ha. Jag tror nog att vi kan komma framåt med detta. Det är brådskande.

Anders Norrback ute i naturen
Anders Norrback vill att politikerna bestämmer hur många rovdjur vi ska ha i Finland. Bild: privat

Problemet är att vi inte har definierat hur många vargar, lodjur och björnar vi ska ha

Anders Norrback

Men frågan ska först beredas av Jord- och skogsbruksministeriet. Där säger viltexpert Jussi Laanikari att man borde börja i en annan ände.

– Jag säger inte att vi inte ska förbereda en ändring där politikerna slår fast ett minimiantal för de stora rovdjuren. Men hjälper det? Nej, inte alls.

man i kostym
Jussi Laanikari beskriver den här nya situationen som mycket besvärlig. Bild: Privat

Laanikaris uppfattning är att vår domstol gör en striktare tolkning än Sveriges och att det behövs en ändring på EU-nivå.

När Finland gick med i EU placerades de stora rovdjuren enligt honom i ”fel” bilaga i art- och habitatdirektivet. De här arterna finns i bilaga fyra och är strikt skyddade vilket de inte vore om de fanns i bilaga fem.

– Nuläget är inte alls bra för Finland. Vår björn- och lodjursstam kunde kontrolleras med stamvårdande jakt. Vi trodde att vi skulle kunna driva vår rovdjurspolitik på det här sättet. Men det är alltså inte möjligt, säger Laanikari.

Han tillägger att Finland kommer att kräva att EU-kommissionen flyttar de här arterna.

– Men det kommer att dröja många år. Under tiden måste vi leva med saken. Det blir säkert problem. Björnstammen kommer att växa och med den även olyckorna och problem med jordbruket, säger Laanikari som också hänvisar till Rumänien.

Det kommer att dröja många år. Under tiden kommer björnstammen att växa

Jussi Laanikari

Situationen förvärras ytterligare av att jägarna hotar med att sluta med en uppgift de tagit på sig, Tassu-spårningen.

Det går ut på att säkra observationer av varg och andra rovdjur som Naturresursinstitutet Lukes beräknar stammarna på.

– När en Tassuansvarig fått en anmälan om varg ska man ut och studera spåret. Vi har minst 200 observationer bara i Malaxnejden. Ett uppdrag innebär minst två arbetstimmar och 20-40 kilometers körning. Var och en kan räkna ut hur stor arbetsinsatsen blir. Tassu är väldigt ifrågasatt bland jägarkåren. Många har sagt att de kommer att sluta, säger OIa Sandqvist.

Ministerium sägs överdriva

Den som kan vara nöjd med nuläget är Leena Iivonen, ordförande på Naturskyddsföreningen Tapiola. Hon påpekar att domstolen ännu tillåter jakt.

– Man lämnar dörren öppen för att skjuta problembjörnar. Det som förbjöds var ospecifik, omotiverad jakt.

Högsta förvaltningsdomstolen i Helsingfors.
Här i Högsta förvaltningsdomstolen blev det slut på Finlands nuvarande rovdjursförvaltning. Bild: Juha Kivioja / Yle

Iivonen håller inte med om att det finns orsak att vara rädd för björnar.

– Nu blåser ministeriet i visselpipan och skapar överdriven rädsla men jag är inte alls säker på att något kommer att ske. Björnar förökar sig mycket långsamt och det går inte alls att jämföra läget i Finland med det i Rumänien. Det dröjer ganska många år innan vi har lika tätt med björnar här.

Björnar förökar sig mycket långsamt

Leena Iivonen

Det finns mellan 7500 och 8000 björnar i Rumänien, med 19 miljoner invånare. Finland har drygt 1500 björnar på 5,5 miljoner invånare, men spridda på en större yta.