Glada kinesiska popsånger spelas på ett kafé i ett före detta fort. Från kaféet kan gästerna se skyskrapor i en närbelägen kinesisk mångmiljonstad, men fortet finns inte i Kina utan på Lejonholmen i den taiwanesiska ögruppen Kinmen.
Kinmen ligger bara knappt fem kilometer från det kinesiska fastlandet. Det innebär att ön militärt sett är utsatt i skrämmande hög grad, för kinesiska missiler kan nå fram till den på nolltid.
Kinmen är också den enda platsen i Taiwan som kinesiska soldater har lyckats stiga i land på, men öborna betraktar ändå inte Kina enbart som ett hot.
– Kinesiska turister har kunnat besöka Kinmen, medan vi har fått ta oss till Kina för att göra affärer. Det har varit ytterst viktigt för vår ekonomi, säger läraren Chen Baiguo som har bott på öarna hela sitt liv.
Läget mellan Kina och Taiwan farligare än på flera decennier
Gränsen mellan Kinmen och fastlandet öppnades för första gången för drygt 20 år sedan.
Öarna blev sedan ett populärt turistmål för kineser som är nyfikna på att bekanta sig med olika aspekter av Kinas fiende, Taiwan.
När coronapandemin bröt ut avbröts alla kontakter mellan Kina och Taiwan.
Sedan dess har relationerna mellan de två motparterna blivit allt mer spända, och läget anses vara farligare än på flera decennier.
Kina stämplar Taiwan som ett bångstyrigt landskap som är en del av moderlandet. Kina riktar ständigt robotar mot Taiwan och hotar med krig ifall taiwaneserna förklarar sig självständiga.
I all tysthet öppnades gränsen mellan fastlandet och Kinmen ändå delvis på nytt i somras.
Bara ett begränsat antal kineser får nu besöka Kinmen, men öborna tycker att det är ett steg i rätt riktning.
– Taiwans ledare måste beakta även Kinmen när de fattar beslut som har att göra med Kina. Kinmenborna kan spela en viktig roll som förmedlare mellan Kina och Taiwan, säger Chen Baiguo.
Militären drar sig tillbaka
Chens uttalande kan förefalla överraskande med tanke på att Kinmen är något av en avkrok.
Huvudön är ungefär lika stor som Replot i Österbotten, och den har knappt 130 000 invånare.
Taiwans armé har dessutom kraftigt skurit ned sin närvaro på öarna under det gångna decenniet. Armén anses på sätt och vis indirekt ha medgett att det i praktiken är omöjligt att försvara ön.
– Förr fanns det fler soldater än civilpersoner på Kinmen. Nu är bara några tusen soldater stationerade här, säger den 68-åriga Kinmenbon Wu Tseng-dong.
Kinmens dramatiska historia innebär ändå att de övriga taiwaneserna står i tacksamhetsskuld till öns invånare.
De var i flera decennier tvungna att leva i ytterst svåra omständigheter som en följd av Kinas aggression.
– Alla taiwaneser känner till vad som pågick här på Kinmen. De vet hurudana uppoffringar vi har gjort för Taiwan, kommenterar Wu.
Bombardemang och propaganda turades om
Wu var tre år gammal när Kina inledde sitt senaste försök att erövra Kinmen år 1958. Ön bombarderades då intensivt från luften och framförallt med artilleripjäser från det närbelägna fastlandet.
USA kom till Taiwans undsättning och efter 44 dygn insåg Kina att försöket hade misslyckats.
Envåldshärskaren Mao Zedong gick med på ett eldupphör, men den överenskommelsen beskrivs ofta som den allra mest säregna i modern militär historia.
Efter att eldupphöret trädde i kraft fortsatte det kinesiska artilleriet varannan dag beskjuta Kinmen med tusentals projektiler.
Wu berättar att invånarna i mer än tio år var tvungna att de dagarna hålla sig gömda i trånga tunnlar som hade konstruerats under byarna.
Taiwan byggde för sin del upp väldiga högtalaranläggningar som riktades mot fastlandet.
De tutade ut antikommunistiska budskap på högsta möjliga volym under de dagarna då det kinesiska artilleriet hade paus.
Projektiler omformas till souvenirer
Ett strikt undantagstillstånd bidrog till för att göra Kinmenbornas liv svårare.
Wu säger att tillvaron återgick till det normala först efter att undantagstillståndet hävdes år 1992.
– Jag hade då insett att metallen från resterna av exploderade artilleriprojektiler är den bästa tänkbara råvaran för tillverkning av knivar. Jag är stolt över att jag kan använda projektilerna till något som är till nytta, konstaterar Wu som bland Kinmenborna är känd som Maestro Wu.
I sin smedja tillverkar Wu knivar av högsta kvalitet. Smedjan är berömd i hela Taiwan och också bland en del kineser på fastlandet.
Wu betonar att det inte finns någon risk för att råvaran tar slut. Sammanlagt har Kina nämligen skjutit långt mer än en miljon projektiler mot Kinmen.
Museer framhåller öbornas uthållighet
Konflikten med Kina präglade Kinmenbornas liv också före det kinesiska anfallet år 1958.
Wus far var medlem av trupperna som efter blodiga strider besegrade mer än 20 000 kinesiska soldater som år 1949 hade landstigit på öarna.
I dag finns det flera museer som beskriver den våldsamma historian. Museerna framställer Kina i en synnerligen negativ dager.
Nu kommer nästan alla besökare från övriga Taiwan.
Det tar en knapp timme att flyga över Formosasundet till Kinmen från huvudstaden Taipei, och ön är ett populärt inhemskt turistmål.
– Det är fascinerande att se hur nära fastlandet Kinmen faktiskt ligger. Kulturen här är också annorlunda än i övriga Taiwan, säger Taipeibon Wang Koliang.
Också öborna står på sig
Ekonomen Wang har aldrig satt sin fot i Kina.
Efter att ha tillbringat några dagar på Kinmen upplever han att öarna ger honom en föraning om det kinesiska fastlandet.
– Kinmenborna pratar en annan dialekt än vi, och deras livsstil och vanor är annorlunda. Jag får en känsla av att de lever i ett annat land än Taiwan.
Också när det gäller politiken avviker Kinmen från det övriga Taiwan. Invånarna har nämligen alltid röstat på kandidater som ställer sig så försonligt som möjligt till Kina.
Undersökningar visar ändå att en klar majoritet av öborna motsätter sig Kinas försök att återförena Taiwan med moderlandet.
Också på den utsatta utposten är invånarna med andra ord inriktade på att inte ge vika och på att fortsätta att trotsa Kina.
