President Vladimir Putin hävdar allt oftare att det går oerhört bra för den ryska ekonomin.
Och på ytan såg det tämligen bra ut för den ryska ekonomin ifjol. Många experter överraskades när Rysslands BNP ökade med omkring tre procent.
– Den ryska ekonomin har lyckats anpassa sig till kriget, säger Vladimir Gelman som är professor i rysk politik vid Helsingfors universitet. Och det är högst osannolikt att den kollapsar den närmaste tiden.
– Resultaten är goda nyheter för Kreml, fortsätter han. Men de kommer till ett högt pris.
Helikopterpengar till försvarsindustrin
Den ryska ekonomins tillväxt vilar inte på en sund bas.
Istället har landet övergått till krigsekonomi. Ett system där staten mobiliserar produktionen för att tjäna anfallskriget i Ukraina.
De offentliga utgifterna har ökat rejält. Och allt mer av statens kassa går till krigsindustrin, medan det övriga samhället försummas.
Och denna trend bara förstärks.
Enligt Finlands Bank har Rysslands försvarsutgifter nästan tredubblats jämfört med 2021. Och redan ifjol gick omkring en tredjedel av statsbudgeten till försvaret.
I december konstaterade Finlands Bank att Rysslands tillväxt kraftigt har förlitat sig på en produktionstillväxt i de sektorer som är kopplade till vapenindustrin.
Enligt rapporten har produktionen inom försvarsindustrin ökat med 35 procent jämfört med perioden före kriget. Det här samtidigt som den övriga industrin stampar på stället.
President Putin talar ogärna om vad krigsekonomin har för konsekvenser för det övriga samhället. Av den enkla orsaken att de är negativa.
Stor oro för matpriserna
Det finns många tecken i den ryska vardagen som tyder på att levnadsstandarden minskar.
Inflationen gick upp till sju procent ifjol. Matpriserna steg betydligt mer än så och har skapat ett utbrett missnöje.
Styrräntan i landet ligger nu på hela 16 procent.
– Pengar kostar mycket i det ryska samhället, betonar Gelman. Nu diskuterar man dessutom ifall Centralbanken ska upphöra med det statliga stödet till bostadslån. Något som snabbt skulle drabba byggnadssektorn.
Gelman påpekar att statens prioriteringar har förändrats radikalt efter att anfallskriget inleddes.
– Soldater som deltar i kriget har extremt höga löner och lockar många frivilliga ute i regionerna, säger han.
Den som rycker ut till fronten får minst 200 000 rubel (cirka två tusen euro) i månaden. Medellönen ute i regionerna ligger vid 35 000 rubel.
Också statligt anställda har fått betydligt tjockare lönekuvert det senaste året.
Andra samhällsgrupper har istället tvingats dra åt svångremmen.
Cancervården ute i kylan
– Hälsovården är inte längre någon prioritet för regeringen, säger Gelman. Till exempel cancervården ute i regionerna har skurits ned eftersom den kostar så mycket.
– Staten tycker väl att den inte behöver hålla de här människorna vid liv, fortsätter han. Istället satsar man resurserna på alla inom försvarsmakten.
Utbudet av mediciner har också utvecklats till ett problem.
– Många mediciner saknas numera i apoteken, säger Gelman. Kunderna vill ha utländska mediciner, men får nöja sig med sämre inhemska.
– Samma fenomen gäller också alla som äger en utländsk tillverkad bil som behöver reservdelar, fortsätter han.
Putin hoppas på stabilitet
De internationella sanktioner som västvärlden har infört mot Ryssland har kritiserats. Men effekterna på den ryska ekonomin kommer att synas först de närmaste åren.
– Sanktionerna har lett till att den ryska ekonomin tvingats gå från utveckling till överlevnad, betonar Gelman.
Gelman betonar att bristerna i Putins system växer sig allt större.
Regimen får det allt svårare att finansiera kriget. Det blir också svårare att hålla befolkningen lojal.
– Men jag ser inga akuta utmaningar för Putins regim, säger Gelman. Och Kreml vill förstås behålla status quo så länge som möjligt.
– Ett läge där man kan fortsätta kriget på ett eller annat sätt hur länge som helst, konstaterar forskaren.
