Öppnar små godtrogna kretsar dörren för korruption i Svenskfinland? Misstankar om maktmissbruk inom Pohjola-Norden och Folkhälsan väcker debatt

Finland är ett av världens minst korrumperade länder enligt globala korruptionsindex. Grova mutfall saknas i Finland, men däremot finns det en hel del korruption av ett mer svårgreppbart slag.

Whisky och cigarr
Grova mutskandaler lyser med sin frånvaro i Finland, men korruption har många ansikten och mer diffusa former av korruption förekommer ofta. Också i Svenskfinland. Bild: John Smith / Fancy

Korruption kan handla om att missbruka sin maktposition och sitt inflytande för att få egna fördelar. Korruption behöver inte handla om att man bryter mot lagen, utan om att man handlar oetiskt. Man kanske favoriserar, bereder beslut i hemlighet eller inom en begränsad krets.

Vi är naiva, aningslösa, vi känner varandra väl, umgås på fritiden och sitter i varandras styrelser.

Torsten Fagerholm om risken och styrkan med små kretsar i Svenskfinland.

Korruption diskuterades i tisdagens Slaget efter tolv med anledning av att både Pohjola-Norden och Folkhälsan har hamnat i hetluften. Det verkar ha förekommit oegentligheter i båda föreningarna, fallen utreds fortfarande.

I debatten deltog Catharina Groop, vicedirektör för Centret för livslångt lärande och med bakgrund som korruptionsforskare, Torsten Fagerholm, ledarskribent på Hufvudstadsbladet och veteranpolitikern Ulla-Maj Wideroos, tidigare aktiv inom Svenska folkpartiet.

Catharina Groop konstaterar att globala korruptionsindex inte alltid förmår fånga upp den mer diffusa och svårgreppbara formen av korruption och att vi därför förleds att tro att vi inte har korruption i Finland.

Ordet korruption är otroligt tabubelagt i Finland

Catharina Groop

– Jag tror det är viktigt att diskutera korruptionens olika ansikten. Korruption är egentligen bara ett paraplybegrepp för många olika fenomen. Det är viktigt att förstå, för ofta begränsas diskussionen till mutor, förklarar Catharina Groop, vicedirektör för Centret för livslångt lärande.

Ansiktet av en ung kvinna mot brunaktig bakgrun. Kvinnan har glasögonoch ser ganska glad ut.
Catharina Groop är vicedirektör för Centret för livslångt lärande och har en bakgrund som korruptionsforskare. Bild: Catharina Groop

Groop säger att korruption i Finland ofta handlar om helt andra saker än till exempel mutor. Sådant som är betydligt svårare att sätta fingret på och som inte syns lika tydligt. Därför behöver vi diskutera korruption mycket mer än vi gör, menar Groop.

Små kretsar och otydligt ansvar risk i Svenskfinland?

Torsten Fagerholm säger att korruptionen kan handla om sofistikerade tjänster och gentjänster.

– Eller att man tittar bort åt andra hållet när man vet att det är något som är lite halvskumt. Att man inte vågar skapa dålig stämning genom att ställa de där besvärliga frågorna.

Torsten Fagerholm.
Torsten Fagerholm är ledarskribent vid Hufvudstadsbladet. Bild: Forum

Torsten Fagerholm menar att både fallet Pohjola-Norden och Folkhälsan verkar handla om otydligt ansvar och eventuellt om diffus beslutskultur och rutiner. Det kan skapa parallella maktstrukturer, menar Fagerholm.

– Det här öppnar för försummelser och slarv. Och därmed kan vissa aktörer agera för egen vinning, eller sen av några andra hittills outgrundliga skäl göra saker som de inte borde göra. Som att göra sig av med hundratusentals euro i en handvändning, säger Fagerholm.

Att makten koncentreras hos en liten klick av beslutsfattare som sitter i stiftelser, fonder och föreningar, kors och tvärs, det är helt enkelt ett osunt drag.

Torsten Fagerholm

Det finns alltid en risk för sådant då kretsarna är små, som i Svenskfinland, menar Fagerholm.

– Vi är naiva, aningslösa, vi känner varandra väl, umgås på fritiden och sitter i varandras styrelser. Det här kan öppna för slappare attityder, vilket vi har sett resultatet av här nyligen, säger Fagerholm.

Ulla-Maj Wideroos
Ulla-Maj Wideroos har mycket lång erfarenhet av förtroendeuppdrag i Svenskfinland. Idag är hon ordförande för Svenska pensionärsförbundet. Bild: Yle/Malin Hulkki

Ulla-Maj Wideroos kommenterar den nu aktuella skandalen kring Folkhälsan och den tidigare uppmärksammade förskingringshärvan vid Pohjola-Norden med att konstatera att den som vill bryta mot regler och stadgar kommer att lyckas, också i framtiden. Hon säger också att vi, på gott och ont, är godtrogna mot varandra.

Jag tycker att det är jätteobehagligt eftersom jag känner till alla dem som det nu skrivs om.

Ulla-Maj Wideroos

– Vi vill inte att någon människa som vi känner till ska begå brott. Vi vill inte att den ska göra andra illa. Och då kan vi inte heller föreställa oss att sådant ska ske. Jag tycker att det är jätteobehagligt eftersom jag känner till alla dem som det nu skrivs om. Jag kan inte förstå att sådant här kan ske i de här kretsarna, det är en chock! säger Wideroos.

I Finland finns det ingen korruption – eller?

Catharina Groop konstaterar att vi i Finland kan bli förblindade av bilden av att vi i Finland är särskilt rakryggade och etiska.

– Det gör att vi glömmer att vi är människor precis som alla andra. Vi är ett land precis som alla andra. Jag upplever också att ordet korruption är otroligt tabubelagt i Finland, säger Groop.

Personer och organisationer knyts samman av, i många fall, partiet med stort S, F och P.

Torsten Fagerholm

Groop menar att om vi bara kunde komma ifrån föreställningen om det ofelbara Finland så skulle vi komma in på intressanta och behövliga diskussioner om vad som är rätt och fel.

– Var finns våra svagheter, vad borde göras bättre? frågar hon sig.

Ett hur stort problem är det att alla känner alla, Torsten Fagerholm?

Det är det som det handlar om, menar Torsten Fagerholm och nämner fallet där Sandra Bergqvist försökte påverka beslutsfattandet kring en restaurang där hon är delägare.

Visserligen så tas ärendet inte upp av justitiekanslern, men det handlade om att hon försökte påverka beslutsfattare i sin hemstad Pargas och inte insåg att hon hade flera hattar samtidigt som minister och lokal förtroendevald. Vi är så blinda för det här, menar Fagerholm.

Fagerholm gillar inte heller att det ibland finns en viss tystnadskultur i Svenskfinland eftersom vi vill vara så trevliga och mysiga med varandra.

– Vi är så rädda för att ställa besvärliga frågor, som att ”är det här nu korrekt”. Att anmäla jäv. Att inse när vi själva eventuellt är för insyltade. Att makten koncentreras hos en liten klick av beslutsfattare som sitter i stiftelser, fonder och föreningar. Kors och tvärs. Det är helt enkelt ett osunt drag, listar Fagerholm upp.

Vi måste kunna umgås och vara vänner också utan att bli misstänkliggjorda för att vara korrumperade eller ha oskäliga bindningar.

Ulla-Maj Wideroos

Ulla-Maj Wideroos protesterar mot föreställningen om att man borde misstänkliggöra alla som jobbar frivilligt inom föreningar och organisationer.

– Faktum är ju att vi måste kunna umgås och vara vänner också utan att vi ska bli misstänkliggjorda för att vara korrumperade eller ha oskäliga bindningar eller annat. Jag tycker inte om den utvecklingen, säger Wideroos.

Öppenheten behöver främjas. Och inte bara en skenöppenhet utan genuin öppenhet och gärna dialog

Catharina Groop

Wideroos ger som exempel att det blir orimligt om vi inte kan hälsa på varandra eller äta middag tillsammans på grund av olika förtroendeuppdrag.

– Jag tycker att det behöver finnas en balans i detta när vi diskuterar också. Vi ska inte dra alla över en och samma kam och påstå att vi är skurkar hela bunten, utbrister Wideroos.

Fagerholm håller med men hävdar ändå att Svenskfinland är ett ”intrikat nätverk” och samtidigt en bräcklig gemenskap.

– Personer och organisationer knyts samman av, i många fall, partiet med stort S, F och P. Och så har vi fonderna och närstående organisationer därtill. De här personerna på toppen är alla på något sätt intrasslade i varandra, på gott och ont, säger Fagerholm.

Samtidigt öppnar det upp för sådana här taskspel som vi tyvärr har sett i de här nämnda organisationerna.

Torsten Fagerholm om Pohjola-Norden och Folkhälsan

Fagerholm konstaterar att de här nätverken utgör en ”hel härva av beroenden” och frågan är enligt honom om alla dessa personer har ett tillräckligt gott omdöme, har de civilkurage att säga ifrån då dessa små kretsar knyts samman av ett gott ändamål? frågar sig Fagerholm.

– Samtidigt öppnar det upp för sådana här taskspel som vi tyvärr har sett i de här nämnda organisationerna, avslutar Fagerholm.

”Bättre reglering och till och med kontroll kan behövas”

Catharina Groop efterlyser bättre spelregler som skulle göra beslutsfattandet tryggare för alla. Också för dem som fattar och bereder beslut.

– Öppenheten behöver främjas. Och inte bara en skenöppenhet utan genuin öppenhet och gärna dialog, säger Groop.

Bättre reglering och till och med kontroll kan behövas ibland, menar Groop. Hon konstaterar att nordisk forskning visar att små kretsar medför vissa problem då samma personer sitter med i flera nätverk och känner varandra väl.

– Det är en enorm styrka i Svenskfinland. Samtidigt måste vi hålla hattarna isär och tänka på det allmänna goda. Det handlar ju om jämlikhet, konstaterar Groop.

Känner du igen korruption i Svenskfinland? Berätta om dina erfarenheter i kommentarsfältet!