Michael Spence, Nobelpristagare i ekonomi 2001, gästade nyligen Finland. Svenska Yle passade på att höra hur han ser på den ekonomiska utvecklingen.
Enligt Spence förändras världsekonomin nu mer och i snabbare takt än många förstår. Den värld som vi vant oss vid sedan andra världskriget finns inte mera.
Den snabba tillväxten efter världskrigen har bara varit möjlig tack vare att andra länder har tillverkat allt fler konsumtionsvaror.
– Kina har haft en stadig tillväxt på sju procent eller mer per år. Något sådant har vi aldrig sett tidigare. Tack vare det hade vi en stor tillväxt i produktionskapacitet under hela den här tiden, säger Spence.
I västvärlden har vi kunnat konsumera en allt stridare ström av konsumtionsvaror från snabbt växande länder i bland annat Asien.
Utan dessa varor skulle vår ökande efterfrågan ha lett till inflation då utbudet inte skulle ha klarat av att tillfredställa vår efterfrågan. Och inflation leder till högre räntor.
Michael Spence ser sig om i världen utan att hitta nationer som skulle kunna ge oss en likadan tillgång på billiga varor som Kina och andra snabbt växande ekonomier i Asien gjort.
– Det finns inget nästa Kina. Indien är inte på väg i den riktningen.
– De femtio afrikanska länderna med en befolkning på 1,4 miljarder kommer inte plötsligt att bli tillräckligt kopplade till den globala ekonomin för att kunna ersätta den tillväxt i produktionskapacitet som vi förlorar. Övriga länder är inte tillräckligt stora för att skapa en motsvarande effekt.
Bristen på länder som kan växa snabbt i dagens läge kan enligt Spence bli ett problem för oss.
– Under en och en halv generation har vi levt i en ekonomi där inflation inte varit ett problem.
Det påverkar hur vi ser på världen, och sådant förändras inte snabbt.
Som Spence ser det har vi har vant oss vid att det är efterfrågan som begränsat tillväxten. Nu väntar han sig att bristen på utbud kommer att bli ett växande problem.
Finanskrisen gav ovanlig situation
Det handlar om en stor global strukturell förändring. Egentligen uppstår inte sådana plötsligt ur tomma intet, men det har varit svårt att se utvecklingen under tiden sedan finanskrisen 2008.
Finanskrisen orsakade stora hål i hushållens och delvis i företagens kassor. Det fanns inga stora stödsystem som skulle ha mildrat effekterna av krisen.
Det ledde till ett årtionde med låg tillväxt och långsam produktivitetsökning, vilket resulterade i en situation där räntorna låg nära noll samtidigt som centralbankerna pumpade in enorma summor pengar i det ekonomiska systemet – utan att det ledde till någon inflation.
– Vi har just genomlevat ett mycket ovanligt årtionde. Det var bara möjligt eftersom folk använde pengarna till att få tillbaka en ekonomisk grund att stå på. Det bromsade upp den ekonomiska tillväxten, säger Michael Spence.
Förändringen kommer nu plötsligt
Sedan slog covidpandemin till år 2020. Då hölls ekonomin i gång med hjälp av stora ekonomiska stödpaket.
När vi kom ut ur pandemin hade både konsumenter och företag mera pengar än de skulle ha haft annars, och det ledde till en växande efterfrågan.
Samtidigt fanns det flera problem på utbudssidan. De globala handelsrutterna var ur balans och kostnaden för sjötransporter ökade flerfalt. Det fanns en allvarlig brist på halvledare som bland annat tvingade bilindustrin till produktionsstopp.
Allt detta skapade en stor obalans mellan utbud och efterfrågan.
– Det startade en inflation som vi inte har sett på flera år. Centralbankerna sade att vi inte behöver oroa oss för detta.
– Enligt centralbankerna kommer problemen på utbudssidan att reda upp sig. Dessutom finns det enligt dem inget man kan göra, förutom att låta marknaderna hitta på lösningar, säger Michael Spence.
Här tycker Spence att man missade att vi har förlorat den stora flexibilitet som fanns på utbudssidan.
På många områden i världen åldras befolkningen. Mer än 75 procent av jordens bnp skapas i länder där befolkningen åldras snabbt och arbetskraften inte längre ökar, eller rentav krymper.
– Folk blir allt mer beroende av stöd och vi ser stora förändringar i beteendet på arbetsmarknaden.
– Den äldre generationen håller på att gå i pension och de som är yngre har beslutat att inte göra farliga, stressiga, dåligt betalda eller inflexibla arbeten. Vi ser stora förändringar i tillgången på arbetskraft när befolkningen åldras i olika delar av världen.
Räntorna hålls högre än före pandemin
Vi kommer enligt Michael Spence in i en värld där inflationstrycket permanent kommer att vara större än tidigare.
Han förutspår att räntorna kan falla till nivåer som är lägre än de toppnivåer vi sett under den senaste tiden då centralbankerna har kämpat mot inflationen.
Men, det är enligt honom osannolikt att vi kommer tillbaka till det läge som rådde innan räntorna började stiga.
Om realräntan skulle sjunka nära noll procent skulle folk och företag börja lyfta mycket mera lån. Efterfrågan skulle öka. Då tar inflationen fart igen om inte utbudet ökar i samma takt.
Då måste centralbankerna igen höja sina styrräntor, vilket kommer att bromsa den ekonomiska tillväxten.
– Jag tror att det är mycket osannolikt att vi kommer tillbaka till den situation vi hade före pandemin. Det har skett för stora strukturella förändringar, säger Spence.
Då talar han också om att företagen nu mest flyttar tillverkning bort från Kina och sprider ut den över världen.
– Företag satsar nu dyra pengar på att diversifiera sin produktion för att öka sin motståndskraft mot olika typer av handelsrestriktioner. Den utvecklingen drivs både av myndigheter och av företagen själva.
– Förr var hela det globala nätet av handelsrutter uppbyggt bara med tanke på effektivitet. Så är det inte längre.
– Både stater och företag bygger nu upp sina nätverk av underleverantörer och produktionsanläggningar så att de i olika regioner är relativt självförsörjande och relativt väl skyddade mot ekonomiska chocker. Det är en dyr process.
Den här förändringen försnabbas också då företag världen över förbereder sig på olika typer av klimatchocker.
Arbetstagarna kan vinna på förändringen
Företagens nya fokus på att hålla i gång produktion i många delar av världen kommer enligt Michael Spence att gagna arbetstagare i västvärlden.
I årtionden har vi fått se företagen flytta bort arbetsplatser från Europa och USA till låglöneländer. Nu kommer en del av de jobben tillbaka.
– Det är bra för en stor del av befolkningen. Arbetstagarna får mer makt då hotet att flytta produktion till ett land som ses som problematiskt är mycket mindre än under globaliseringens glansdagar. För många är det här en bättre ekonomisk miljö.
Här får den ekonomiska diversifieringen delvis motsatta effekter. Vi kommer att klara oss sämre än vi skulle i en miljö med snabbare tillväxt. Men en del kan dra nytta av omfördelningen.
Finlands ekonomi har det senaste året halkat efter övriga länder i Nordeuropa. Som helhet bedömer Michael Spence ändå att regionen kan klara sig jämförelsevis bra i framtiden.
– Jag anser att en ekonomis långsiktiga potential för tillväxt beror på befolkningens utbildningsnivå och den vetenskapliga nivån som ger företagen en tillgång på expertis.
– Ur den synpunkten tror jag norra Europa kan klara sig bra. Det klarar sig redan bättre än andra delar av Europa. Vi måste bara ha tålamod och ta oss i genom den här strukturella omvälvningen.
