Vid politiska strejker vill fackförbunden sätta press på politiker och näringsliv för att ändra på den politik som förs i landet. För att uppnå sitt mål kan fackförbunden använda sig av metoder för ekonomisk eller moralisk press. Enligt Mika Helander, arbetsmarknadsforskare vid Åbo Akademi, har bägge metoder använts i veckans strejker.
– Det här handlar om en kombination av ekonomiska konsekvenser, som påverkar det politiska trycket i och med att stora industrianläggningar och exportindustrin har stannat upp. Den andra sidan är den synliga sidan och ett försök att aktivera politiska opinionen.
Genom att lyfta fram missnöjet kan politiska strejker ha effekter på partiernas understöd.
– Politikerna kan börja bli oroliga för sitt understöd och börja tänka på omval, säger Helander som själv har en bakgrund inom socialdemokraterna.
Till skillnad från strejker som sker i samband med arbetsmarknadskonflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare, är effekterna av en politisk strejk mer indirekta. Även om den pågående vågen av strejker är riktade mot regeringen, sätter de enligt Helander press på näringslivet.
– Näringslivet stöder den sittande regeringen starkt, och så småningom lägger näringslivet press på politikerna om att bromsa sin politik då det blir för dyrt att föra en viss politik.
Enligt Helander pågår dialogen säkerligen bakom kulisserna redan, men han påpekar också att det inte finns några garantier för att betydande aktörer inom näringslivet träder fram.
Politikerna visar ingen kompromissvilja
Mika Helander beskriver situationen som en öppen konflikt mellan de olika parterna, då det tidigare har handlat om en kontrollerad intressekonflikt.
Enligt honom brukar politiska strejker i allmänhet antingen leda till att politikerna ger efter och kompromissar om sin politik eller att det sker ett maktskifte. Historiskt sett har politiska strejker i Finland lett till att makthavarna varit tvungna att backa i sin politik.
Ett exempel på detta är då Juha Sipiläs regering blev tvungen att kompromissa i sin arbetsmarknadspolitik för att få slut på de politiska strejkerna.
Vägen ut ur en öppen konflikt som den pågående är i regel en kompromiss.
– Sen är ju frågan hur man kan börja skapa förutsättningar för kompromisser och hur kommer man till förhandligsbordet. Risken är om det blir en prestigefråga och då blir det svårare att backa och svårare att komma till kompromisser.
Då det inte finns något konkret avtal som exempelvis i arbetsmarknadskonflikter, är det inte lika tydligt vad parterna kan förhandla om.
– I praktiken blir det som en rökridå framför och så förhandlas det i kulisserna. Sen kommer parterna fram till en lösning och livet fortsätter som inget skulle ha hänt, beskriver Helander.
Men i nuläget har regeringen enligt Helander inte visat någon vilja att kompromissa. Detta kan leda till att de politiska strejkerna fortsätter.
– De centrala politikerna håller stenhårt fast i dom avsikter som dom har uttalat sig för att ha och sitt regeringsprogram. Det betyder ju att den här konflikten kommer accentueras och blir svårare.
