Den svenska journalisten och författaren Herman Lindqvist upplevde Helsingfors som barn under 1950-talet, då Juho Kusti Paasikivi var president i Finland. Hermans pappa Erik Lindqvist var pressattaché på den svenska ambassaden, ett stenkast från presidentens slott.
– Vi var många ungar som lekte på Salutorget, säger Herman och förklarar hur idylliskt det var just där på den tiden.
Som ”finska republiken i Astrid Lindgrens Bullerbyn” lyder hans beskrivning. Snällt och oskyldigt. Ambassadens portar och dörrar var öppna och utan säkerhetslås. Det var ingen ovanlig syn att se presidenten komma sakta gående på kvällspromenad, åtföljd av en assistent i fin kostym.
– Paasikivi såg ut som seriefiguren Mr Magoo. En farbror med tjocka glasögon, stor hatt på huvudet och händerna på ryggen. Då han kom förbi oss, kunde vi ställa oss på lång rad och säga ”Hyvää päivää herra presidentti!”, minns Herman.
Åtminstone en gång hände det att presidenten stannade till och skakade hand med varenda barn i raden, som om de var en delegation.
– Vi lyfte alltid på hatten när han kom, säger Herman.
Herman hade dessutom klasskamrater vars föräldrar arbetade i presidentens slott och därför hände det att de lekte ibland på den inre gården till slottet. Då kunde man ibland se fru Paasikivi borsta sin mans frack på balkongen.
Mannerheims sorgetåg rörde lille Herman till tårar
Herman Lindqvist har också minnen av andra presidenter. Då Finlands marskalk Carl Gustav Mannerheim dog under vintern 1951, kom kring 100 000 människor ut för att följa med det långa sorgetåget i Helsingfors. Bland dem fanns Herman, då sju år gammal, klädd i scoutkläder.
– Vi i scouterna skulle stå i formation längs paradrutten hela vägen ut till Sandudds begravningsplats. Jag var då vargunge i Spanarna och vi stod uppställda utanför Svenska teatern. Det var väldigt kallt och jag ville visa mina fina nya märken, som man kämpade att få som scout, berättar Herman.
Hans föräldrar ville att han skulle ha jacka på sig, men då skulle inte märkena synas. Trots kölden lyckades han på något vis undvika jackan, och stod sedan där med synliga prenikor då sorgetåget sakta kom rullande.
– Det var enormt gripande. Den sorgliga musiken och det tunga stöveltrampet. Jag började gråta. Alla grät, säger Herman.
Avslappnat med Niinistö
Herman har också ett minne av en färskare president, Sauli Niinistö. I samband med ett besök på bokmässan i Åbo blev förlagsdelegationen han var en del av, inbjuden till presidentens sommarresidens Gullranda i Nådendal.
– Det var väldigt trevligt och avspänt. Jag pratade mycket med presidentens fru, poeten Jenni Haukio, och sedan kom Sauli Niinistö, som hade läst min bok ‘När Finland var Sverige’, säger Herman.
De pratade om boken och om litteratur, och president Niinistö berättade också om att den svenska statsministern Stefan Löfvén hade varit på besök nyligen. Det visar sig att Löfvén läser mycket och är insatt i litteratur. Jenni Haukio hade frågat om han har en favoritpoet, varpå Löfvén sa att det var den finska författaren och poeten Eeva Kilpi.
– Sedan hade Löfvén citerat några versrader ur minnet av Eeva Kilpis dikt på svenska. Det imponerade på Niinistö väldigt mycket, säger Herman.
I Vega lördag sätter Kike Bertell fingret på presidenten kl 9.15–10.30 Har du mött Sauli Niinistö eller någon av de tidigare presidenterna? Har du varit på presidentens självständighetsbal? Hur många gånger har du röstat i presidentval? Ring in på nummer 0600-11 12 13 under direktsändning eller e-posta [email protected].
Formuläret är stängt! Tack till alla som bidrog!
