Men hur är det om man föredrar att bara skippa det där med att flytta ihop? Man kanske har både bilen, katten och de gemensamma charterresorna, men som särbor.
Upplägget är varken ovanligt eller märkvärdigt, ändå tycks särboende väcka en del förundran.
Jag tycker det här med att vara särbo skulle vara värt ett avsnitt. Det har jag och min man varit i över tio år, och det passar oss perfekt. Vi har inga gemensamma barn och fast vi bor i varsitt hem ses vi ofta och sover över hos varandra regelbundet. Om vi skulle flytta ihop skulle vi sannolikt gå varandra på nerverna eftersom vi varken har samma smak eller rutiner. Men ändå får vi ständigt frågan om vi inte ska flytta ihop, som om vi inte var ett par på riktigt för att vi inte har samma hem. Hallå, vi är särbor, inte ufon!
Han där och jag här, 44
Lever du som särbo? Varför har du valt att göra så?
Är du nöjd med upplägget eller skulle du föredra att flytta ihop med din partner?
Är ni särbror av praktiska orsaker, såsom till exempel arbetsplatser på olika orter eller barn från tidigare förhållanden, eller för att ni helt enkelt föredrar att ha egna hem?
Vilka fördelar finns med särboende? Vilka nackdelar kan du se?
Hur går det till i praktiken? Träffas du och din partner enligt ett schema, eller sker det mera impulsivt?
Har ni, likt brevskrivaren, märkt att er boendesituation väcker frågor? Känns det som att ni inte ses som ett riktigt par pga av ni inte delar hem?
Du är alltid anonym nr du skriver till Norrena & Frantz, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.
