När man kliver in på den brittiska konstnären Simon Fujiwaras nyöppnade utställning Världen är liten möts man av en animationsfilm med björnen Who i huvudrollen. Precis som namnet Who antyder, så handlar den här utställningen i hög grad om identitet.
– Det vilar en press på oss att vi ska synas och vara unika, säger Simon Fujiwara som anlänt till Helsingfors för att inviga sin utställning på Kiasma.
Hur ska vi vara unika i en värld som blivit allt mer jagcentrerad, frågar sig Simon Fujiwara och säger att det idag finns en massa krav på oss som vi inte kan leva upp till.
I framtiden kommer det förmodligen att finnas andra sammanhang och strukturer som gör det lättare för oss att vara oss själva, men fram till dess måste vi dessvärre leva i en värld där vi ständigt blir bombarderade med bilder och intryck som säger hur vi borde leva och vad vi borde tycka.
– Om vi ska finna ett harmoniskt sätt att leva måste vi avskärma oss en smula.
Vi behöver kanske inte vara den som vet allting och har svar på alla frågor. Enligt Simon Fujiwara borde vi lära oss att vara en smula ödmjukare och tillåta oss själva att vara både små, sårbara och rädda.
Simon Fujiwaras utställning heter följdriktigt Världen är liten och här kan man till exempel ta del av björnen Who’s förundran över hur världen fungerar och vilka krav som ställs på oss idag.
Björnen Who är en endimensionell seriefigur och inte särskilt smart och just därför ser han på världen med ett slags ofiltrerad spänning och förskräckelse, säger Simon Fujiwara.
Björnen Who är också en avspegling av den moderna egoistiska människan som till vilket pris som helst vill vara något speciellt, men som samtidigt verkar vara beredd att ständigt anpassa sig till sin omvärld eller ty sig till sina gelikar.
– Du försöker kanske hitta din egen stam eller sen söker du eventuellt tröst i upplevelser som du kan dela med andra.
Mumin och Whoomin
När Björnen Who kommer till Finland ser han naturligtvis det mest självklara så som snö, skog, Marimekko och Mumin. Tavlorna på Kiasma där björnen Who iklär sig olika finska attribut är roliga, men rymmer också ett stråk av sorg för samtidigt som vi på flygplatsen blir bemötta av Marimekko och Mumin är det här frågan om skickligt konstruerade fasader och varumärken som står i vägen för så mycket annat som Finland också representerar.
– Finland tävlar med andra länder om att synas och därför behöver ni profiler och produkter som urskiljer sig i förhållande till alla konkurrenter.
Varumärken och bilder är de vapen med vilka vi idag tävlar om allas uppmärksamhet och i Finland verkar det idag handla om just Mumin och Marimekko, säger Simon Fujiwara och påpekar att sorgen är en viktig känsla som genomsyrar hela hans utställning trots att den färggranna ytan uppmanar till skratt.
I grund och botten handlar utställningen alltså om något annat än lustiga björnar, E. L. James böcker, Muminfigurer, självironiska statyer på temat syfilis eller miniatyrlandskap med insprängda figurer på Musse Pigg och Hulken som han funnit på en avlagd nöjespark i Turkiet.
Den lekfulla ytan till trots så handlar Simon Fujiwaras utställning om något som gått förlorat.
Konstnären skriver ändå inte betraktaren på näsan och det är upp till var och en att upptäcka de mörkare stråken om det så handlar om död, förgänglighet, ensamhet eller det att vi inte längre respekterar andras integritet och åsikter.
Så för Simon Fujiwara återstår det att kämpa vidare, med humorn som vapen.
– Humorn är det sista verktyget i verktygslådan när du är desperat.
