Eve Mantu har ursprungligen skrivit den här artikeln på finska för Yle Oppiminen.
Du skrollar i allsköns ro på nätet och noterar plötsligt en kommentar som är både felaktig och fullständigt absurd. Kommentaren är korkad, stötande och till och med oroväckande och du märker att den har gått under huden på dig. Låter det bekant?
Den här artikeln handlar om hur vi beter oss när vi blir arga och hur det kan gå om vi inte kan behärska våra aggressioner. I slutet av artikeln får du också goda och konkreta råd för vad du kan göra för att behålla ditt lugn när känslorna stormar.
Det här händer i din kropp när du blir arg
Din hjärna slår larm och ditt sympatiska nervsystem aktiverar dina binjurar som utsöndrar adrenalin.
Din kropps defensiva reaktion ser ingen skillnad mellan en irriterande kommentar och ett attackerande lejon. Det enda den känner är att du blir spänd och din kropp börjar förbereda dig för flykt eller anfall.
Du känner ett uppsving, du skärper dina sinnen och det känns nästan som om du skulle växa några centimeter. Adrenalinet rusar och pumpar blod i dina muskler och du får en tillfällig känsla av styrka.
Dina pupiller vidgas, händerna svettas och pulsen ökar.
Så här fungerar din hjärna när du blir upprörd
När en upphettad konversation påverkar dina känslor, släcks lamporna i din rationella hjärna. Man kan säga att den mänskliga hjärnan har tre olika nivåer: reptilhjärnan, emotionella hjärnan och rationella hjärnan.
Reptilhjärnan fanns redan hos forntida ödlor. Den är grov och primitiv. Den emotionella hjärnan är lite mer utvecklad och den finns hos alla däggdjur.
Men vi människor har också en rationell hjärna, en slags verkställande direktör för hjärnan. Den finns i hjärnbarken, ett lager på några millimeter som finns på hjärnans yta. Det är där som känslor hanteras och beteendet regleras.
Den prefrontala barken i frontalloben, prefrontala cortex, är den nyaste och mest rationella delen av hjärnan, en strategisk ledare för stress- och känsloreglering.
Men när vi befinner oss i en situation där vi ska välja mellan att fly eller fäkta, är det inte längre den smartaste delen av hjärnan som har kommandot, utan det är den primitiva reptilhjärnan som tar över.
Så samtalar reptilhjärnan
I klassiska western filmer är krogslagsmål återkommande element. Scenerna går ut på att två hetlevrade snubbar börjar vifta med nävarna och snart slår alla på krogen varandra på käften.
Diskussioner på webben följer samma mönster. En provocerar, en annan svarar och snart rasar alla reptilhjärnor och är galna av adrenalin. Aggressionen är smittsam.
Ett samtal som stannar på en rudimentär nivå upphör att vara ett nyfiket utbyte av idéer som det kanske var från början. I stället har det blivit en kamp mot kompletta idioter. Åsikterna blir polariserade och till slut finns det bara två motpoler kvar där varje debattör är tvungen att välja sida.
Och så inleds grävandet av skyttegravar. Kommentarerna blir allt mer kränkande och radikala. Debattörer använder ord som de aldrig skulle använda ansikte mot ansikte. Men oavsett hur elaka folk är på nätet behöver de inte betala ett socialt pris för sitt oförskämda beteende. I alla fall inte om de är anonyma.
Därför är vi beroende av ett primitivt reptilbeteende
Vi söker hetsiga debatter eftersom de ger oss energi. Det är beroendeframkallande att brusa upp eftersom det får oss att känna oss energiska. Adrenalinkickar ger samma spänning som utövandet av extremsporter. Vi känner att vi lever.
Våra hjärnor är plastiska, eller formbara. Om vi ständigt jagar efter kickar som orsakar raseri förstärker vi sådana neurologiska kopplingar och vägar som får oss att flippa. Och då blir vår tröskel för att hetsa upp oss ständigt lägre.
När vi kombinerar vår benägenhet att bli upphetsade, envisa och påstridiga med nätets algoritmer, har vi en kombination som är så farlig att den hotar både demokratin och världsfreden.
Algoritmerna föder vår tendens att gnälla och försvara oss med överdriven kraft. Algoritmernas uppgift är att hålla oss kvar på olika plattformar eftersom annonsörerna tjänar pengar på att vi är där. Innehåll som väcker starka känslor hos oss får oss att fastna och bli beroende av sociala medier.
Så desarmerar du en adrenalinbomb
Om vi jämför gräl på nätet med ett krogslagsmål är skillnaden den att ett krogslagsmål alltid har ett slut. Men i en onlinechatt är våra kroppar vilande fast våra sinnen löper amok. På nätet frigörs den stimulerande effekten av adrenalin inte på samma sätt som i en fysisk kamp.
I efterdyningarna av en häftig debatt på nätet är vi som läskedrycksflaskor som har skakats om. Vi är fulla av tryck och explosiv oro.
Lyckligtvis varar raseriet inte längre än ungefär 20 minuter om du inte medvetet väljer att accelerera till nya varv. Därför lönar det sig att försöka ta en time-out, för det är faktiskt förvånansvärt enkelt att desarmera en adrenalinbomb.
Idioterna på nätet
Hatiska diskussioner på nätet ger inte en sann bild av oss människor. Det är algoritmerna som lockar fram våra primitiva sidor. De reptiler som vrålar i chattarna är förmodligen bara vanliga människor som har hamnat i ett adrenalinfyllt barslagsmål på nätet.
Kom också ihåg att en del av debattörerna är medvetet på nätet för att trakassera och skapa osämja. Du hittar garanterat alla möjliga typer av idioter på nätet, om du letar tillräckligt hårt. Men du behöver inte själv vara en av dem.
Inför den här artikeln intervjuade Eve Mantu arbetslivspsykologen Susanna Paarlahti, hjärnforskaren Minna Huotilainen och docenten Joona Taipale.
