Start

”Unikt med så långa strejker”

Riskerna är stora och det är en helig strid för facket. Det finns spelrum för en kompromiss men också risk för att hela arbetsmarknadssystemet eroderar.

Mika Helander
Mika Helander forskar i arbetsmarknadspolitik vid ÅA. Han har även kopplingar till SDP inom kommunalpolitiken. Bild: Jasmine Nedergård / Yle

Regeringens åtstramning av arbetsvillkoren är ett led i att avskaffa systemet som gällt sedan kriget. Därför är fackets motdrag drastiskt med en flera veckor lång strejk, unikt även för Finlands förhållanden där parallellen snarare är generalstrejken 1956. Det är fackets roll som ifrågasätts av regeringen, säger Mika Helander som forskar i arbetsmarknadspolitik vid Åbo Akademi.

– Man återgår till arrangemang som inte till alla delar erkänner facket som legitim representant för löntagarna. Det är att gå tillbaka till tiden före andra världskriget, resonerar Helander.

– Facket måste ge efter på vissa punkter och regeringen måste visa kompromissvilja. Regeringen borde inte driva igenom det om det är kontraproduktivt för samhällsfreden och äventyrar fred på arbetsmarknaden.

Den slags exportdrivna modell som regeringen driver fram tror inte Helander på fastän liknande system tillämpas i de övriga nordiska länderna.

– Det finns en slags modell hur man bestämmer löner på basis av exportsektorn. Men hur man sedan vill göra det och införa det i Finland så kan man kritisera, poängterar Mika Helander.

– Det man nu hotar med är ett klantigt och fyrkantigt system som jag inte kan se att skulle bli någon framgångsmedicin.

Risk för att hela systemet eroderar

För Finlands internationella rykte som föregångare för arbetstagares rättigheter är regeringsprogrammet rentav reaktionärt. Riksförlikningsmannens ställning kan komma att försvagas.
– Det är inte en önskvärd utveckling, menar Mika Helander.

– Man är rädd inom fackförbunden och inom andra länders fackförbund och internationella organisationer att det här kommer att konstituera ett exempel för ”bakåtsträvande” reformer av arbetslivet i andra länder.

Närmast jämförbar är situationen i Sverige där den fackliga anslutningsgraden har minskat stadigt men utan att det än så länge haft någon effekt för kollektivavtalen. Den exportdrivna lönemodellen har införts i Sverige.

– I Sverige är konfliktbenägenheten lägre och det beror på medlingsinstitutet.

För exportindustrins del är det leveranssäkerheten som äventyras och det får följder för de ekonomiska utsikterna.

– Strejker och turbulens kan leda till förlust av kunder för industrin. De söker sig då till andra länders konkurrerande företag. Vår främsta konkurrent är Sverige. De har lyckats behålla ganska bra arbetsfred och stabil produktion i Sverige.

Systemen på arbetsmarknaden inom Norden är ändå inte direkt jämförbara. Fackets inflytande håller i trots att man ansluter sig i lägre grad till fackförbunden. Helander tror att en lösning är i sikte innan de varslade strejkerna är till ända.

– Oftast blir det en kompromiss, antagligen för hela paketet. Regeringen kan backa i de laginitiativ som försämrar arbetsvillkoren, bland annat vad gäller strejkrätten, uppsägningsskydd och hur man genomför lokala förhandlingar.

– Facket måste ge efter på vissa punkter men regeringen måste visa mycket mer kompromissvilja, säger Helander.