Annika Röjdahl växte upp med en alkoholiserad mamma men beskriver ändå sin barndom som trygg, eftersom mamma alltid var hemma.
Problemet var att hon aldrig visste i vilket skick mamman var och drog sig för att bjuda hem vänner.
– Drickandet smög sig på, i lågstadieåldern förstod jag nog att mamma inte mådde så bra, fast jag inte visste exakt vad det berodde på.
Ingen vuxen frågade hur det var där hemma
Tröskeln att våga berätta åt någon om mammans drickande var otroligt hög och Annika förundras i dag över att ingen vuxen frågade hur det var ställt där hemma, trots att både Annika och hennes bror visade tydliga tecken på att de inte hade det bra.
– Jag kände mig ensammast i världen, ingen förstod mig och jag vågade inte berätta för någon. Ingen vuxen brydde sig.
Skolan gick knaggligt och i högstadiet började Annika ta över mammans beteende. Hon inser att hon ärvt sin mammas alkoholistgen, att bedöva smärta och fly vardagen genom att dricka alkohol. Men med tiden har hon förstått att hennes eget berusningsdrickande är kortvarigt, och hon har lärt sig kontrollera det.
Det är aldrig barnets fel att en förälder missbrukar
I dag är mamman nykter och Annika har utbildat sig till erfarenhetsexpert och jobbar med att stödja barn och unga som lever i familjer med missbruk och psykisk ohälsa.
– Barn är lojala mot sina föräldrar trots att de har det dåligt hemma.
I sitt arbete med unga har Annika märkt att man ibland måste fråga elva gånger innan ett barn vågar säga något och att man då måste bemöta dem varsamt.
– Vi är noga med att poängtera att det inte är barnets fel, att föräldern har en sjukdom och inte är en dålig människa, utan gör vad hen kan enligt de resurser hen har.
Hon är dock medveten om att det finns föräldrar som har en personlighetsstörning eller som är för djupt nere i sitt missbruk för att botas. Då gäller det att försöka bygga starka individer av barnen istället, så att de förstår att det inte är deras fel.
– När jag var barn på 90-talet talade man ju inte om mentala problem men nu är vi bättre på det vilket gör det lättare för barnen att komma förbi stigmat och skammen kring en missbrukande förälder.
Jag kände mig ensammast i världen, ingen förstod mig och jag vågade inte berätta för någon.
Annika Röjdahl
Mindre ensamma tillsammans
Som barn till en före detta alkoholist har Annika förståelse för de som söker sig till Ninni-verksamheten, som stöder barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruk. Det finns verksamma grupper i Österbotten och på Åland. De ordnar även sommarläger från 7-årsåldern upp till vuxen ålder.
Hon berättar att det bland barnen förekommer psykisk ohälsa, ångest och depression. Men också en förståelse för sjukdomen och att de i grupperna lär sig att tala om sina känslor.
– En pojke i tonåren sa häromdagen att det är skönt att nuförtiden våga tala om sina känslor med kompisar.
