Uppgifter om att den ryska kringsindustrin spottar ur sig flera miljoner granater per år oroar. Ryssland verkar ha förmåga att producera mångdubbelt fler granater än västvärlden.
Enligt amerikanska CNN kan Ryssland producera nästan 3 miljoner granater per år, medan Europa och USA tillsammans förmår producera 1,2 miljoner granater åt Ukraina.
I måndagens Slaget efter tolv diskuterades vad Europa gör för att förändra läget. Är Europa faktiskt så handfallet som det verkar? I debatten deltog Anders Gardberg, landschef i Finland för försvarskoncernen Saab Group, europaparlamentariker Ville Niinistö (De Gröna) och Svenska Yles medarbetare i Tyskland Johnny Sjöblom.
Behöver Europa ett eget Pearl Harbor?
Uppgiften om att den ryska vapenproduktionen just nu är överlägsen den i väst förvånar inte Anders Gardberg.
– I Ryssland har man genom tiderna alltid fäst stor vikt vid det militära. Tsar Alexander III sa att Ryssland bara har två vänner: armén och flottan. Därför har ryssarna säkert också haft ett betydligt större lager än vad det har funnits i Europa. Jag är inte förvånad över att Ryssland som diktatur kan ställa om produktionen snabbare än i Europa, säger Gardberg.
Litauens utrikesminister Gabrielius Landsbergis är så frustrerad över Europas oförmåga att hjälpa Ukraina att han nyligen sagt att det skulle behövas någon form av ”Pearl Harbor-händelse” som skulle chocka Europa till handlingskraft. Pearl Harbor på Hawaii blev attackerat av Japan under andra världskriget och var den händelse som drog med USA i kriget.
Man behöver inte använda militaristisk retorik för att inse att det nu gäller allvar.
Ville Niinistö
Europaparlamentariker Ville Niinistö ogillar retoriken.
– Man behöver inte använda militaristisk retorik för att inse att det nu gäller allvar. Men samtidigt håller jag med honom och de andra som är kritiska till hur de stora länderna som Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien har hanterat detta. Man har inte insett att vi måste förändra vår egen industri till ett mer krigsinriktat läge. Man måste prioritera vapenproduktion för våra egna lager och för Ukraina, säger Niinistö.
Vad är Scholz problem?
Ett ofta omdiskuterat tecken på den europeiska handlingsförlamningen är den tyska kanslern Olaf Scholz som styvnackat vägrar skicka långdistansroboten Taurus till Ukraina trots hård kritik både i hemlandet och utanför Tyskland.
– Scholz har använt precis sådan retorik som Putin vill att västerländska ledare ska göra, säger Ville Niinistö.
Ville Niinistö säger att det stora problemet har varit att EU-länderna och västländerna hela tiden har ställt egna begränsningar på hur man kan hjälpa Ukraina. Begränsningar som har varit mer eller mindre kontrollerade av Putin.
– Putin har en så kallad reflexiv kontroll som han försöker utöva. Putin hotar med kärnvapen som gör att länderna i väst blir rädda.
Scholz har använt precis sådan retorik som Putin vill att västerländska ledare ska göra
Ville Niinistö
Det här leder enligt Niinistö till att väst inte vågar hjälpa Ukraina med alla de högteknologiska vapen som man annars skulle kunna ge.
– Jag tycker inte att man ska ge Putin den här kontrollen. Jag tycker att alla högteknologiska och konventionella vapen såsom Taurus kan ges till Ukraina, säger Niinistö.
Varför upplevs just långdistansroboten Taurus som så farlig, Anders Gardberg?
– Taurus är inget Wunderwaffen, som skulle lösa allt. Ukraina har ju redan tidigare fått andra långräckviddiga system. Det behöver egentligen mer av allt. Ukraina behöver både pansarvärnsvapen och luftvärn, konstaterar Gardberg.
Johnny Sjöblom som dagligen följer med den tyska inrikespolitiken konstaterar ändå att bilden av ett handlingsförlamat Tyskland ändå inte är helt korrekt.
Jag tror att man också här i Tyskland har insett allvaret.
Johnny Sjöblom
– Om man bortser från Taurus-debatten så händer det nog en hel del. Företaget Rheinmetall har i februari startat bygget av en ny produktionslinje. Man räknar med att kunna producera 700 000 artillerigranater per år från och med slutet av år 2024, berättar Sjöblom.
Före produktionsökningen producerade Rheinmetall bara 70 000 artillerigranater per år.
– Jag tror att man också här i Tyskland har insett allvaret. Inom några år ska man vara uppe i över en miljon per år, berättar Sjöblom.
Tyskland hör till de länder i Europa som har rustat ner mest sedan 1990. 2014 sades Tyskland ha ett artillerilager som hade räckt för bara några dagars krigsföring.
Handlingsförlamningen byts till handlingskraft
Anders Gardberg vid försvarskoncernen Saab Group anser att Finland och Sverige hör till de länder som nu visar Europa vägen.
– Både i Finland och i Sverige har vi varit på framkant. Vi har femdubblat ammunitionsproduktionen i Finland och med ytterligare satsningar så kommer det att bli en tiodubbling, berättar Gardberg.
Gardberg räknar upp att det företag han själv representerar har fördubblat antalet tillverkade pansarvärnsvapen från 100 000 till 200 000 per år, 2025 kommer siffran att stiga till 400 000.
Gardberg säger att eftersom vapenproduktionen i Europa är privatägda företag eller börsbolag så är det viktigt att länderna nu ger företagen långa kontrakt så att de vågar investera.
Ville Niinistö räknar upp att EU nu har satsat 500 miljoner euro för att stödja länderna att höja produktionskapaciteten. Han berömmer också Tjeckien som organiserade en internationell insamling för att köpa 800 000 granater som ska ges till Ukraina.
– Sånt här behövs nu, och ännu mer, slår Niinistö fast.
Att just Tyskland pekas ut som handlingsförlamat är dessutom lite orättvist tycker Ville Niinistö.
Tyskland har bistått Ukraina med militärt materiell till ett värde av 17 miljarder ungefär, medan Frankrike inte ens kommer upp till en miljard euro
Johnny Sjöblom
– Det Frankrikes Macron har sagt har varit väldigt mycket tomt prat än så länge. De har en stor försvarsindustri och de kunde hjälpa Ukraina mycket mer.
Johnny Sjöblom håller med om att Tyskland har gjort betydligt mer för Ukraina jämför med Frankrike.
– Tyskland har bistått Ukraina med militärt materiell till ett värde av 17 miljarder ungefär, medan Frankrike inte ens kommer upp till en miljard euro.
Sjöblom hänvisar till en jämförelse som görs av Kiel-institutet.
– Frankrike ligger till och med bakom Finland i den här jämförelsen, säger Sjöblom. På det sättet ska man nog ta Macrons utsagor med en nypa salt. Det Frankrike i praktiken har gjort är rätt lite om vi säger så.
