En vän vet precis var dina ömma punkter finns, därför kan en sammandrabbning bli brutal om den sker när både är arga.
Dessutom kan kompisbråk vara skrämmande. Tänk om vi aldrig kan återgå till att vara vänner efter detta? Tänk om jag förlorar min bästa vän?
I veckans avsnitt av Relationspodden läser vi flera brev om vänskaper som de facto slutade med gräl, och där det inte verkar finnas någon återvändo.
Men måste ett gräl innebära slutet för vänskapen?
Kanske det ibland är nödvändigt att ta upp svåra saker med sin vän, även om det blir är tungt och ni blir ledsna på varandra?
En stark vänskap ska tåla att man inte är sams precis hela tiden. I bästa fall kan ni gå vidare med en ännu starkare vänskapsrelation.
Det blev ett ganska filosofiskt poddasvnitt denna gång, med Hannahs och Evas egna funderingar om vänskap. Men vi bjuder också på några tankar kring hur man grälar effektivt men kärleksfullt med en person man tycker mycket om.
Jag dög tydligen bara för stunden
När jag studerade hade jag en vän, som jag bjöd in till min familjs sommarställe och hon sa ja direkt. Hon fick förhinder, så vi sköt upp besöket till nästa år istället, men också då ställdes det in. I samband med besöket var hon också bjuden på min brors bröllop, det tyckte jag gjorde inbjudan extra fin.
Det som gjorde mig sårad var främst att hon lät så glad när hon rabblade upp olika svepskäl, det kändes som om hon aldrig ens hade tänkt komma över huvud taget. Jag tog upp det med henne men fick inte något riktigt svar.
Ett år senare dumpade hon vår vänskap. Hon sa att hon inte ville träffas mer och att tjatet om besöken varit droppen som fått bägaren att rinna över. Hon menade att vi var för olika, och att detta märktes tydligt nu när vi var färdiga med studierna.
Då hade vi ändå umgåtts så gott som hela tiden i flera år, nästan alltid på hennes initiativ.
Vi bor i samma stad och jag ser henne ibland men vi har inte pratat sedan dess. Det känns mycket sorgligt och jag förstår än i dag inte vad som hände.
Det känns som att hon bara låtsades vara vän med mig i brist på bättre, men hon hindrade samtidigt mig att skapa andra kontakter under studietiden, eftersom nästan all min tid på universitetet ägnades åt att vara med henne.
JW, 53
Först efter terapin förstod jag att vänskaperna inte var bra för mig
Jag har genom åren haft större gräl med tre nära vänner. Det har överlag handlat om instabila vänskapsrelationer där olika diagnoser varit inblandade.
Stundvis har jag förstås haft givande upplevelser med personerna och tyckt om dem, men jag har på något vis förnekat bergochdalbanan och obalansen i relationerna.
När jag gått i terapi och jobbat med min självkänsla så har vissa av relationerna inte längre överlevt ännu ett gräl.
Orsaken är att jag förstått att relationerna är mer negativa än positiva för just mig, och att jag förtjänar bättre.
Som tur är har jag hittat stabilare människor att umgås med. Hoppas alla har den chansen!
Impermanence, 44
Hon tålde inte min man
Den som jag trodde var min enda vän vände mig ryggen eftersom hon inte tålde min man. Tiden gick utan att det gick att få kontakt igen.
Numera har jag insett att hon har på tok för hårda krav på andra: alla måste ha samma åsikter som hon. Och jag har väl själv förändrats såtillvida att jag håller fast vid egna åsikter.
Med andra ord, jag miste min vän och nya växer inte på träd. Ett av många sätt som leder till ensamhet.
För sent, 65 år
