Det är rätt livlig trafik vid badbryggan vid Inre hamnen i Vasa en torsdagseftermiddag. Fjolårets medborgarinitiativ med en plats för vinterbad har mottagits överraskande positivt. Kring 6 000 besök har redan registrerats denna vinter. Så både badare och kommunen hoppas på en fortsättning.
Det här är det senaste tillskottet av Vasaprojekt som rotts i land genom en medborgarbudget. Även om summan man årligen öronmärker är förhållandevis liten, har man åstadkommit en hel del genom satsningen.
Första året lade vi 5 000 euro på ett projekt framröstat av invånarna. I år har vi 15 000, men varje år har staden dubblerat summan för att genomföra projekten, säger Suvi Aho som är strategi- och områdesservicechef i Vasa.
Vasa var först ute med konceptet i Österbotten. Sedan 2020 har kommunen bland annat finansierat en körsbärsträdslund och nya leksaker till daghemmen till följd av medborgarinitiativ.
Det är viktigt att människorna känner att staden finns till för dem
Suvi Aho, strategi- och områdesservicechef
Idén med medborgarbudget har spridit sig snabbt i Finland. Till en början var det mest större städer som använde modellen, men på senare år har fler och fler inlett projekt med medborgarbudget.
Sydamerikansk modell i förändring
Idén kommer från början från Brasilien och har sedan spridit sig till Europa i lite olika form. I Finland landsteg modellen först i Helsingfors, som också utvecklat och förstorat satsningarna på medborgarbudgeten.
– Helsingfors och Sitra ville 2012 testa ett experimentellt upplägg. Man avsatte 100 000 euro och bjöd invånarna att ge förslag på hur man skulle utveckla det nya Odi-biblioteket. Och det här blev ju ett väldigt lyckat koncept, säger statsvetaren Marina Lindell som precis håller på med en rapport om modellen inom ramen för sin forskning vid Åbo Akademi.
Omröstningsmodellen spred sig främst i huvudstadsregionen, sedan också till övriga Finland. Lindell definierar egentligen två modeller, där den ena baseras på förslag som bereds av experter och tjänstemän och invånarna sedan får rösta på sin favorit.
Den andra modellen som växer sig stark nu, är att invånarna själva kommer med förslag och röstar mellan förslagen. Sedan är det upp till tjänstemännen att fila vidare på genomförandet.
Varje år nya kommuner med
Nu sprids alltså konceptet allt snabbare i kommuner som inte förut försökt sig på medborgarbudgetar. Flera kommuner, som Kronoby, Vörå och Nykarleby testar nu projektmodellen och efterlyser förslag från invånarna.
Förfarandet varierar mellan olika kommuner, men grundidén är att ortsborna själva lämnar in förslag på möjliga projekt. Sedan röstar invånarna mellan de förslag kommunen anser vara möjliga att genomföra inom ramen för projektet.
Det här är en modell bland många som kan utvecklas i framtiden
Marina Lindell, statsvetare
I Nykarleby, Vörå och Kronoby prövas nu medborgarbudgeten för första gången. Medan vissa kommuner viker en jämn summa, öronmärker andra exempelvis en euro per invånare.
Premiärsatsningen i Pedersöre i fjol ledde till en frisbegolfbana i Bennäs för deras 10 000 euro. Korsholm byggde ett utegym för 15 000 euro efter sitt första medborgarupprop. Som bäst ligger flera av kommunernas förslagsrunda eller omröstningar ute på kommunernas hemsidor.
Växande intresse bland folk
I Vasa började det första projektet med kring 40 förslag och några hundra röstande. Årets projektefterlysning gav över 420 förslag och ifjol röstade över 4 000 Vasabor på de utsållade idéerna.
Enligt Marina Lindell rör sig de flesta förslagen om motions- och sportrelaterade investeringar. Och hon frågar sig om det kunde finnas en större beställning på kultursatsningar.
– Jag tycker modellen har fler fördelar än nackdelar. Men det finns ju vissa utmaningar förstås. Som att: vems röst är det som hörs?
Lindell frågar sig om de som föreslår projekt och också röstar på förslagen har representanter i alla geografiska områden och ålders- och intressegrupper.
– Det har ju handlat väldigt mycket om motion, sport, parker och gemensamma utrymmen. Det kanske kan upplevas orättvist ur vissa synvinklar, säger Lindell.
Bland de sju förslag som presenterats i Vasa finns i år dock en bred palett. Allt från utomhusschackpjäser och filmförevisning, till parkmellanmål för barn under sommaren och utegym. På större orter har man öronmärkt pengar för olika kommun- eller stadsdelar. Men Marina Lindell höjer ändå ett varnade finger för den geografiska rättvisan.
– Vissa byar eller stadsdelar kanske får väldigt mycket medan andra inte får alls.
Det beror enligt henne både på befolkningsunderlaget, men också invånarnas egen aktivitet. Sedan finns det enligt Marina Lindell också en fråga om röstningsförfarande som kan snedvrida resultaten.
Olika orter har varierande system för röstandet. Medan man i Helsingfors loggar in på nätet med bankkoder för att identifiera sig, finns det kommuner som har helt öppen webbsida, där vem som helst kan rösta hur många gånger de vill, även om de inte är skrivna i kommunen.
Kommit för att stanna
Både Marina Lindell och Suvi Aho är ense om att modellen är intressant och rätt väl fungerande. På Vasa stad säger Aho att det hänger på beslutsfattarnas vilja att satsa mer på modellen. Som målsättning har staden att öronmärka 68 000 euro, eller en euro per invånare för dessa projekt.
Även om kommunen årligen spenderat mer på genomförandet än den summa som budgeterats för medborgarinitativen, är det de begränsade resurserna som dikterar vad som kan ros i land. Men enligt Marina Lindell behöver inte summan avgöra.
– Jag tror den kan ses ha symbolisk betydelse. Det går kanske inte att bygga en ny cykelväg med 20 000 euro, men jag tror modellen kan ge ringar på vattnet. Det kan ge kommunen goda förslag som de kan jobba vidare på, då de får en uppfattning om vad invånarna vill ha, säger hon och tror att modellen i någon form kommer att leva kvar.
