- Det är kvävande och dessutom blir han ibland gnällig ifall jag vill ha egentid. Jag tycker det är avtändande att han är så klängig och desperat efter mitt sällskap, skrev Fia och efterlyste poddens råd.
Vi fick in brev både av lyssnare som kände igen sig i Fias situation och av personer som själva anklagats för att vara den klängiga i en relation.
Ofta beror klängigheten på något, till exempel svartsjuka, att man i en tidigare relation blivit bortvald, att man blivit avvisad som barn eller är livrädd för att bli övergiven.
Men tyvärr kan de desperata försöken att klamra sig fast vid partnern bara resultera i att man skjuter bort hen ytterligare.
Är loppet kört för relationen om man har olika behov av närhet och gemensam tid? Inte nödvändigtvis!
I podden serverar vi råd både till er som klänger och er som känner er kvävda av partnerns klängighet. Med ärlighet och respekt för varandra kommer man långt, men ibland kan också det enda vettiga vara att gå skilda vägar.
Att kalla den andra klängig är att skjuta över skulden
Jag är en man som blivit anklagad av min ex-hustru för att vara ”sticky” och ”needy”. Hon använde de engelska orden.
Detta började ske då hennes första intresse för mig svalnat. Jag hindrade inte henne från att umgås med vänner och göra vad hon ville, men samtidigt anser jag att ett äktenskap går ut på att spendera tid med varandra också.
Hon ville gradvis ha allt mindre och mindre umgänge, kramar och intimitet. Jag blev fortfarande anklagad för att vara ”needy” då jag begärde en kram och inte hade fått det på flera veckor.
Naturligtvis har man inget behov av närhet med någon man inte älskar. Att då anklaga den andra för att vara klängig är ett bekvämt sätt att skjuta skulden på den andra, då egentligen ens egen kärlek som dött ut eller kanske aldrig fanns.
Needy, medelålders
Vi äter, sover och pratar men har helt olika liv utöver det
Råd till Fia - sök vidare! Det finns män som inte är klängiga. Det finns helt säkert någon bättre match om det känns så. Det där med egentid och eget utrymme är viktigt!
Efter många försök hittade jag precis rätt. Jag visste inte ens att det var mera egentid jag ville ha, innan jag träffade en s.k. ”menevä tyyppi”, som det funkar perfekt med.
Vi har båda mycket egna grejer för oss, det är liksom det vi har mest gemensamt.
Mina vänner tycker det är lite lustigt att vi båda utövar samma sport, men aldrig tillsammans. När vi är på sommarstället pysslar vi med helt olika saker, men båda älskar att vara där.
Vi äter och sover tillsammans. Och pratar. Det är perfekt för mig.
Mulle 55
Klänger för att jag är rädd för att bli övergiven
Själv är jag i viss mån den klängiga typen, även om jag också behöver egentid.
Jag är så rädd för att bli övergiven och detta har sitt ursprung i min uppväxt. Jag misstänker att Fias partner och många andra också dras med samma problematik.
Gå till en terapeut, säger folk, men det hjälper nog inte alla. Är man t.ex. introvert så blir man inte extrovert av terapi. Sättet att umgås i Finland är i allmänhet inte till hjälp för den som hamnat utanför gemenskapen, tvärtom är inställningen hos folk mycket hård: alla ska vara stöpta i samma form.
Så då håller man hårt i den man eventuellt har!
För sent, 65 år
