Thea Kusénius i Esbo tar hand om sin man Lasse som lider av Alzheimer. Båda är över 70.
Under de fyra senaste månaderna har Lasses tillstånd blivit mycket sämre. I slutet av januari fick han ett stort epileptiskt anfall.
– Han föll ur sängen och slog huvudet, och han blödde ur näsan. Jag ringde ambulans. Men ambulanspersonalen sade att ”det är kväll, det lönar sig inte att fara till Jorvs sjukhus. Där händer inget, där finns inga sjukskötare den här tiden”, berättar Thea.
Thea blev ombedd att stanna hemma över natten och istället åka till sjukhuset nästa morgon.
– Det var förfärligt och jag var chockad. Jag kände mig ensam. Jag visste att jag måste vaka och vakta honom hela natten.
Dagen efter blev Lasse undersökt på jouren på Jorv sjukhus. Där konstaterade man att Lasse hade problem med minnet och att det ”kan vara något neurologiskt”.
– Jag var så utmattad att jag inte begrep att fråga efter vidare undersökning. Senare gick vi till en privat neurolog som ställde diagnos på fem minuter. Lasse lider av epileptiskt syndrom som en följd av Alzheimers sjukdom.
Orkar högst ett år till
Thea har ansökt om att bli närståendevårdare, men hon har fått avslag av Västra Nylands välfärdsområde.
– I fjol fick jag svaret att det hör till ett normalt familjeliv att man hjälper varandra. Någon i samhället lägger ansvaret på mig, och bestämmer att det är jag som ska sköta min man dygnet runt. Det tycker jag är oetiskt. Samtidigt håller man på att skrota vården i Finland.
Efter att de epileptiska anfallen började har Thea inte kunnat sova ordentligt.
– Jag sover lätt, i korta ryck som en hund. Hör jag ljud från honom måste jag kolla läget.
Eftersom Lasse kan duscha och klä på sig själv, bara han blir påmind, beviljas han inte hemvård.
Nyligen har Lasse varit inne på intervallvård för första gången, men då kom han hem med magsjuka. Inom kort ska han börja i dagverksamhet, och då får Thea ledigt i sex timmar en gång i veckan.
Thea har fått högt blodtryck och hjärtbesvär.
– Om jag tänker framåt får jag ångest. Jag uppfattar inte att jag får stöd från samhället. Jag orkar högst ett år till, säger hon.
Kerttus tillstånd försämrades snabbt
Kerttu Ekman är 79 år gammal och lider bland annat av demens, diabetes och Parkinsons sjukdom. När hennes hälsa snabbt blev sämre hösten 2020 upplevde dottern Maria Ekman att hälso- och sjukvården svek dem gång på gång.
Kerttu började falla handlöst flera gånger om dagen. En dag föll hon ur sängen hemma i Helsingfors och låg i timtal på golvet. Hon kunde inte komma upp själv.
– Jag var rädd och jag frös. Jag hade bara underkläder på mig, säger Kerttu.
Hemvårdaren kom bara till ytterdörren
Dottern Maria hade flyttat in i Kerttus bostad efter att mamman började falla. Men den här dagen var hon inte hemma.
– Det hade kommit en hemvårdare, som var rädd för hundar. Min lilla hund fanns i lägenheten. Hemvårdaren ropade vid ytterdörren för att fråga om allt var bra, säger Maria.
Kerttu hade svarat att allt var bra. Hon tyckte inte om när vårdarna såg henne i underkläder, och hon ville inte vara till besvär. Därför tryckte hon inte heller på trygghetslarmet hon bar på handleden.
När Maria kom hem var Kerttu så frusen att hon var blå om läpparna.
Maria och Kerttu har tidigare berättat om det de har upplevt i Hufvudstadsbladet.
Hemvårdens läkare hade skrivit ut fel medicin
När Kerttu Ekman hade fallit åkte hon ofta till jouren med ambulans, ibland flera gånger samma dag.
– Jouren skickade alltid hem henne efter bara någon timme. När hon hade hjärnskakning fick jag order att väcka henne varannan timme, jag kunde knappt sova själv, säger Maria.
Maria tog med Kerttu till en privat geriatriker, som märkte att Kerttu åt en depressionsmedicin som inte passade henne. Hemvårdens läkare hade skrivit ut medicinen några månader tidigare utan att träffa Kerttu. Läkaren hade inte heller informerat familjen om medicinen.
Geriatrikern sade, att Kerttus tillstånd hade försämrats så snabbt på grund av den här medicinen. Redan i december 2020 blev Kerttu rullstolsburen.
Hon lades in på sjukhus i Helsingfors för utvärdering och rehabilitering. Men Maria fick bilden att sjukhuset främst var en förvaringsplats. Efter två månader ville en läkare skriva ut Kerttu utan diagnos.
– Han sa att hon var ”gammal och råddig”.
Maria krävde fortsatta undersökningar och så småningom fick Kerttu en Alzheimerdiagnos.
Utan mat i 15 timmar
När Kerttu blev utskriven från sjukhuset i mars 2021 var Maria på arbetsresa i Stockholm. Mamman kom hem till en tom lägenhet, och hemvårdarna missade att ge henne mat. På 15 timmar fick Kerttu, som är diabetiker, bara en halv yoghurt.
– Jag låg i sängen, och blev så svag och yr att jag inte kunde stiga upp själv, säger Kerttu.
Maria Ekman skrev många klagomål till Helsingfors stad. Det var svårt att få ett beslut om att Kerttu behövde vård dygnet runt.
– Ambulanspersonalen gjorde en orosanmälan om Kerttu. Jag tror det hjälpte. Även hemvården konstaterade slutligen att Kerttu inte kunde bo hemma längre, säger Maria.
Sedan maj 2021 bor Kerttu Ekman på Silviahemmet i Haga i Helsingfors.
– Här känner jag mig trygg. Det var en lottovinst att få plats här, säger Kerttu.
Vill ha människovärde
Maria Ekman har nyligen blivit vald till ordförande för föreningen De sjukas väl.
Hon säger att många äldre och deras anhöriga är ovilliga att berätta sin historia, för att de tänker att det är något fel på dem.
– Det är systemet som fallerar. Vårt samhälle tar inte hand om de svagaste tillräckligt bra. Just nu skär man i vården på ett sätt som är omänskligt. De äldre människor som har jobbat och byggt upp det här systemet är värda mera, säger Maria Ekman.
Kerttu Ekman instämmer.
– Vi behöver människovärde, säger hon.
Vi vill höra om dina erfarenheter av vård för äldre
Vi behöver kontaktuppgifter till dig för att kunna citera dig, men du kan vara anonym om du vill. Vi publicerar inget utan tillstånd.
