BRYSSEL Att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen förra månaden slöt ett avtal med Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi om att hålla migranter borta ogillas av flera ledamöter i Europaparlamentet.
Avtalet innehöll ett stödpaket på 7,5 miljarder euro och kan betraktas som en fortsättning på den politik som fick EU-kommissionen att förra sommaren också lova Tunisien pengar för att bromsa flyktingar och migranter.
– Att slänga pengar till diktatorer är inte migrationspolitik. Det kommer bara att hålla dem längre vid makten och göra problemet värre, menar den nederländska parlamentarikern Sophie In't Veld från den liberala Renew Europe-gruppen.
Den slovenska ledamoten Matjaž Nemec från den socialdemokratiska gruppen var inne på samma linje och menade att avtalen helt enkelt strider mot europeiska värderingar
– Är det helt i linje med de mänskliga rättigheterna? Jag tror inte det.
Tillämpningen avgör hur bra reglerna är
Bägge uttalade sig inför den slutliga omröstningen i Europaparlamentet i dag på onsdagen om den reviderade migrations- och asylpakten som gäller alla EU-länder.
Det var de ledamöter som är rapportörer, det vill säga de som ansvarar för att jobba fram en kompromiss som parlamentet kan anta, som gav sin syn på läget.
– Allting handlar om hur pakten kommer att tillämpas i medlemsstaterna, säger Sophie In't Veld.
I EU-länder där man respekterar grundläggande värderingar kan den snabba upp processer, förbättra mottagningen och stärka de nyanländas rättigheter, menar hon, men befarar att i EU-länder som inte följer samma principer kan reglerna leda till att migranter hålls kvar under långa tider i dåliga förhållanden.
– Det som vi har på bordet är inte en perfekt lösning, det är en kompromiss som Europaparlamentet har svalt som ett beskt piller, sa Nemec från S&D.
Han beskrev ändå reformen som nödvändig.
Hålla ytterhögern stången med förnyade skärpta regler?
Det var i december förra året som EU-länderna kom överens om revideringen av asyl- och migrationsreglerna efter åratal av förhandlingar.
I bakgrunden fanns sommarens EU-val, där ytterhögern väntas göra väl ifrån sig bland annat med invandringskritisk retorik.
Därför var trycket extra stort på att nå ett resultat och dra mattan undan högernationalisternas argument om slappa invandringsregler.
Överenskommelsen omfattar fem olika lagar och gäller bland annat screening av migranter vid EU:s yttre gräns, själva förfarandet då asylansökningar tas emot och behandlas samt den solidaritetsmekanism som betyder att alla EU:s medlemsländer måste hjälpa till vid större flyktingkriser.
– Det här är det första steget för att få tillbaka vår europeiska sfär av frihet och rättvisa, menar spanska Jorge Buxadé Villalba från den högernationalistiska ECR-gruppen.
Han prisar framför allt den databas som kommer att samla mera information än tidigare om migranterna.
– Vi har påträffat människor som har lämnat in asylansökningar i flera länder, säger Buxadé Villalba och menar att det i fortsättningen inte längre kommer att vara möjligt.
Oro för behandlingen vid de yttre gränserna
Människorättsorganisationer har kritiserat de reviderade reglerna på flera punkter.
Enligt Amnesty International riskerar de ”att skamligt utsätta flera människor, inklusive barnfamiljer, för de facto internering vid EU:s gränser, och förvägra dem en rättvis och fullständig bedömning av deras skyddsbehov”.
Inte heller den så kallade solidaritetsmekanismen, som handlar om att de länder som tar emot färre asylsökande ska välja mellan att välkomna omplacerade personer eller betala för dem, har fallit i god jord i de mest invandringskritiska EU-länderna.
Rapportören Tomas Tobé från konservativa EPP-gruppen ifrågasatte ändå vad ledamöterna kan åstadkomma ifall de röstar ner regelverket, eftersom det enligt honom är en pakt som har sin styrka i att den gäller alla EU-medlemmar.
– Vi behöver bygga upp förtroende igen och visa att europeiska politiker har levererat också då det gäller politiskt utmanande frågor som migration.
Efter omröstningen i Europaparlamentet ska ännu ministerrådet godkänna reglerna, som väntas träda i kraft tidigast om två år.
