Nu i april fick många låginkomsttagare en kalldusch. Först i början av den här månaden trädde regeringen Orpos tidigare sparåtgärder i kraft.
Bland annat nedskärningar i det allmänna bostadsbidraget gör att många arbetande ensamförsörjare går miste om till och med hundratals euro i månaden.
Nedskärningarna har särskilt drabbat kvinnor, barn och studerande.
Idag kom nästa kalldusch. Den här gången drabbar den många fler.
När Petteri Orpo presenterade regeringens budgetramar för åren 2025-2028 beskrev han de två senaste dagarnas arbete som tungt men nödvändigt.
I viss mån är retoriken genomskinlig
Regeringen, som tidigare bestämt sig för att anpassa de offentliga finanserna med sex miljarder, presenterade nu ett nytt sparpaket på ytterligare knappt tre miljarder.
Paketet består till lika delar av nedskärningar och höjda skatter.
Såväl Orpo som de andra partiledarna i regeringen betonade idag starkt att man nu också låter de mest högavlönade bidra, genom höjda skatter för dem som har förvärvsinkomster på över 88 000 euro om året.
Det var en nödvändig åtgärd som visar att man har lyssnat på kritiken. Politiskt hade det varit omöjligt att ännu en gång hålla fast vid skattesänkningar för de rikaste och låta de fattigaste betala.
I viss mån är ändå retoriken genomskinlig.
Fattiga drabbas hårdare
Regeringen hade två huvudsakliga budskap: 1) Den här gången drabbas alla lika hårt och 2) Det finns inga alternativ.
Mycket talar ändå för att de som drabbats hårt av regeringens tidigare nedskärningar drabbas mest också den här gången.
Höjningen av den allmänna mervärdesskatten drabbar relativt sett dem med lägst inkomster hårdast. Det beror på att de helt enkelt är tvungna att lägga en större del av sina inkomster på konsumtion.
Regeringen betonade noggrant att man inte höjer mervärdesskatten på mat, men också de som har lägst inkomster måste köpa nödvändigheter som kläder och bränsle.
De som studerar vid högskolor får nu ännu lägre bostadsbidrag medan de som studerar vid yrkesskolor och gymnasier får börja betala för läromedel då de fyller 18 år.
Den som är sjuk får betala mer för mediciner och vård.
Regeringen vill skydda jobben
Regeringen valde, med Petteri Orpos ord, att skydda jobben och företagen.
Det är mot den bakgrunden man ska läsa påståendet att det inte fanns alternativ.
Oppositionen förundrar sig över att man ännu en gång lät bli att täppa till luckor i företagsbeskattningen eller gallra i olika företagsstöd – istället hittade man på nya.
Regeringen gjorde alltså ideologiska val för att råda bot på ett problem som ingen förnekar: Finlands statsskuld växer för snabbt.
Sen är det upp till var och en om man vill tro på alternativen. Det största oppositionspartiet SDP hade hellre valt att satsa på tillväxt. Exakt vilka trolleritrick som skulle skapa balans i finanserna utan besparingar har SDP ändå haft svårt att förklara.
Man kan fråga sig om Petteri Orpo verkligen med alla medel skyddade jobben och företagen. Kritiken har inte låtit vänta på sig.
En befogad rädsla gäller ändå tidpunkten för regeringens momshöjning. Enligt Riikka Purra ska den träda i kraft redan i år, samtidigt som vi äntligen ser en ljusning i ekonomin med avtagande inflation och hopp om tillväxt.
Att i det läget sätta käppar i hjulen för den inhemska konsumtionen kan slå fel och leda till en ond spiral där man får lov att spara mer och mer.
Då kan man fråga sig om Petteri Orpo verkligen med alla medel skyddade jobben och företagen. Kritiken från företag i många branscher har inte låtit vänta på sig.
De stora vårdsatsningarna stryks med ett pennstreck
Ett särskilt omnämnande kräver nedskärningarna inom vården.
Nedskärningarna i sjukhusnätverket blir mindre än många trodde, även om vissa av primärvårdens nattjourer ska läggas ned och den specialiserade sjukvårdens serviceutbud minskar.
Men slående är hur regeringen Orpo med ett pennstreck tämligen osentimentalt stryker den förra socialdemokratiskt ledda regeringens viktigaste beslut om att förbättra vården.
Den ambitiösa personaldimensioneringen som skulle se till att det finns tillräckligt med vårdpersonal inom dygnet runt-vården för äldre slopas nu. Samtidigt skrotar man löftet om att alla ska få vård inom sju dagar.
Vårdpersonalens organisationer rasar över beslutet.
Här faller en lika stor skugga över den förra regeringen. Lagarna om vården var aldrig mer än ord på papper. Det fanns aldrig en hållbar plan för hur man skulle få fram vare sig pengar eller vårdpersonal för att driva igenom reformerna.
