En bild projiceras mot bakväggen i koreografen Carl Knifs soloföreställning I address you. Det är ett foto av en utmärglad ung man, döende i aids, som ligger i en sjukhussäng omgiven av sin familj. Fotot är en chockande stark tidsmarkör som slungar en tillbaka till det tidiga 1990-talet som plötsligt framstår som en barbarisk och avlägsen tidsålder.
Fotografiet användes av modeföretaget United Colors of Benetton som var en tidig föregångare i det som i dag skulle kallas för ”virala” reklamkampanjer. Fotografen Oliviero Toscani planerade kontroversiella reklamkampanjer som väckte upprörd debatt i offentligheten och på så vis kunde företaget lyfta sig självt till ett medieetiskt samtalsämne i sin egen rätt.
Den unga mannen på bilden var aktivisten David Kirby. Hans långa hår och skägg gav honom ett jesuslikt utseende som upprörde konservativa religiösa kretsar, särskilt som det associerades med sjukdomarna hiv och aids som vid den tidpunkten var omgivna av kraftiga sociala stigman.
Hiv sågs som naturens straff
Sjukdomarna identifierades i början av 1980-talet då attityder till sexuella minoriteter i västvärlden långsamt hade börjat förändras mot det positivare hållet. I de nordiska länderna klassificerades homosexualitet inte längre som en sjukdom.
Men hiv och aids sågs i praktiken som Guds – eller naturens – straff över syndiga människor som ägnade sig åt onaturliga praktiker som homosexuella förbindelser eller intravenösa droger. Innan det blev klart att sjukdomen också kunde smitta heterosexuella behandlade myndigheterna epidemin som en marginell företeelse som inte innebar någon risk för den anständiga majoritetsbefolkningen.
Sjukdomsvarningen blir ett uppvaknande
I verket I address you skildrar Carl Knif hur ett blått informationshäfte en dag i hans tidiga ungdom i Vasa dimper ned genom brevinkastet, där myndigheterna informerar om att farliga nya sjukdomar har upptäckts som förr eller senare kommer att nå Finland. Men den drabbar bara dessa andra grupper – medan vanliga människor kan vara trygga.
För Knif blir det en märkligt tudelad upplevelse. En skrämmande sjukdom härjar ute i världen och intuitivt verkar han inse att han hör just till dessa ”onormala” som är i fara.
Men samtidigt får han en tidig insikt om sig själv, som i en glimt börjar han ana sina egna konturer. Trots upplevelser av våld och avsky blir det en början på hans frigörelse och den lustfyllda upptäckten av sig själv och sin egen identitet.
I address you är ett verk där konstnären får publiken att stanna upp och se sig om på vårt förflutna och se hur långt vi ändå har kommit tillsammans. Vårt samhälle har i dag plats för olikhet på ett sätt som inte alls var självklart i hans ungdom.
Kontrasten blir tydlig i en berättelse om en skoldag då en stor spegel ställdes längst fram i klassrummet. Eleverna skulle titta i den och föreställa sig sin egen framtid.
Men Carl ser ingenting. Läraren föreslår, du ser säkert en fru och barn? Det gör han inte, men hon insisterar. Till slut lyckas han övertyga henne om att några barn ser han inte och hon nöjer sig med det. Men en fru tycker hon ändå att han ser.
På 80-talet fanns inte alternativ.
Carl Knifs självbiografiska soloföreställning är en stark och stämningsfull tidsskildring. Jag är själv tillräckligt gammal för att minnas den här epoken och dess attityder som i dag framstår som fullständigt främmande och oacceptabla, men som då var lika naturliga som luften som omgav en.
I address you är en effektiv lek med olika konstarter som fyller Carl Knif Companys strävan efter att skapa högkvalitativ och innovativ samtida dans som överskrider konstnärliga och språkliga gränser.
Carl Knif Company: I address you. Regi, koreografi, dans, texter: Carl Knif. Ljusdesign, scenografi: Jukka Huitila. Ljuddesign och musik: Janne Hast. Kostymdesign: Karoliina Koiso-Kanttila. Kostym- och masktillverkning: Nina Ukkonen. Voiceover: Dudley Rees.
Lyssna på Kulturpodden om Carl Knifs verk I address you:
