Kommissionsordförande Ursula von der Leyen kritiserades från både höger och vänster under den paneldebatt mellan toppkandidaterna som hade arrangerats av tidningen Politico.
Ämnena handlade om allt från klimatpolitik till migration och utländsk inblandning, men mest hettade det till då EU:s säkerhets- och utrikespolitik diskuterades.
Då kriget mellan Israel och Hamas kom upp vände sig Bas Eickhout från gruppen De gröna till von der Leyen:
– Säger du klart ut att du drar en röd linje, att så fort Netanyahu invaderar Rafah så kommer vi att införa sanktioner (mot Israel)?
– Jag drar inte röda linjer, svarade von der Leyen och fortsatte att det ändå skulle vara totalt oacceptabelt ifall Netanyahu invaderar Rafah.
Ifall så sker så måste man slå sig ner med medlemsstaterna för att agera utgående från läget, menade hon.
Gläntar för samarbete med ECR
Ursula von der Leyen var den självklara kändisen, men i panelen deltog förutom den gröna kandidaten också Walter Baier från Vänstergruppen, Valeriu Ghilețch från den Europeiska kristna politiska rörelsen ECPM, Maylis Roßberg från den Europeiska fria alliansen, Nicolas Schmit från socialdemokratiska S&D-gruppen, Marie-Agnes Strack-Zimmermann från Alde och Anders Vistisen från ytterhögerns ID-grupp.
De fränaste utfallen kom från Vistisen som hävdade att det fanns en hemlig agenda för att beröva EU-länderna både vetorätt och suveränitet.
Det fick både von der Leyen och Eickhout att uppmana ID:s toppkandidat att städa upp där hemma innan man anklagar andra, med hänvisningar till avslöjanden om ID-gruppens Rysslandskopplingar.
Von der Leyen uteslöt också kategoriskt ett framtida samarbete med ytterhögern i ID-gruppen, men när det handlade om den nationalistiska ECR-gruppen i Europaparlamentet som är snäppet liberalare var hon mera svävande.
– Det beror mycket på hur parlamentet utformas och vem som är i vilka grupper, svarade hon.
Frankrike slänger käppar i hjulet
Ursula von der Leyens framtid hänger också mycket på det följande parlamentets sammansättning.
Även om hon representerar det Europeiska folkpartiet EPP som sannolikt förblir den största gruppen också efter EU-valet, med förtur på posten som kommissionsordförande, så verkar hennes omval inte lika klart som för några månader sedan.
Ursula von der Leyen har uppfattats som den starkaste kommissionsordförande på flera decennier efter att ha navigerat EU genom kriser som det brittiska utträdet, coronapandemin och de stora omställningar som det ryska anfallskriget har inneburit för EU-länderna.
Men den franska presidenten Emmanuel Macron är inte nöjd, och säger att hon har politiserat sin roll alltför mycket.
Det spekuleras i att det kan vara ett franskt sätt att pressa fram eftergifter från Tyskland.
Och på senare tid har det dykt upp flera namn utanför den officiella toppkandidatlistan, och bankmannen och Italiens tidigare premiärminister Mario Draghi lär höra till Macrons favoriter.
Både EU-ledare och EU-parlamentet avgör
Kritiken handlar dels om att man upplever att von der Leyen har sidsteppat regeringar när hon har parerat kriser, som upphandlingen av vaccin under pandemin.
Hon har också väckt ont blod på grund av sitt stöd för Israel i konflikten med Hamas och för att kommissionen frigjorde en del av de frysta fondpengarna till Ungern.
Men hon är trots det fortfarande favoriten för ytterligare fem år på posten som EU:s kommissionsordförande, och Tyskland kommer att stödja henne.
Följande kritiska ögonblick inträffar efter EU-valet då frågan är om medlemsländernas ledare kommer att ställa sig bakom henne.
Hon behöver också få en absolut majoritet i det nya Europaparlamentet, där ytterhögern kommer att ha fler platser än tidigare och där ECR-gruppen kan bli allt viktigare.
Förra gången klarade hon som en oprövad kompromisskandidat ribban med bara 9 rösters marginal.
