Björses jobbar som närvårdare inom hemvården och har två barn.
– Ja, nu säger jag ju två barn, hon är ju mitt barn i alla fall, min dotter, fast hon inte är med mera. Så tänker jag hela tiden. Det finns väl inget rätt eller fel i alla fall, men jag har två barn.
Björses dotter Martina dog i cancer 2019 då hon var 31 år. Nu är sonen 30, bor i Lappfjärd och jobbar som chaufför.
Cyklade till Paris
Björses berättar att när dottern dog bestämde hon sig för att göra något för att hjälpa andra familjer som drabbas av cancer. Hon anmälde sig till Team Rynkeby och förra sommaren cyklade hon till Paris i Frankrike för att samla in pengar till Aamu Suomen Lasten Syöpäsäätiö och föreningen Sylva.
– Det var mycket träning förstås och mycket motvind, men det gav jättemycket. Jag har bearbetat mycket känslor under resan och efteråt. Jag känner att jag har gjort nånting bra. Jag gjorde det med tanke på andra och i min dotters namn.
Genom sin cykling samlade Björses in ungefär 16 000 euro för forskning kring barncancer.
På hälsoresa i Grekland
Björses nominerades till utmärkelsen av staden Kristinestad.
Varför tror du att just du får den här utmärkelsen?
– Det har jag funderat på många gånger själv sen de frågade mig från Kristinestad, att varför. Jag har ju också ett öde, fastän jag är ung.
Björses säger att hon hoppas att barnen har tyckt att hon varit en bra mamma och att hon fortfarande är det. Hon är lycklig över att ha fått två fina barn och sett dem växa upp.
– Jag har försökt ge dem en bra start på livet, att de fått ett yrke som de trivs med och ett eget hem. Det gör mig lycklig att jag lyckats med det.
Skulle du säga att du blev annorlunda som mamma när din dotter dog?
– Ja. Jag blir inte den glada person jag var förut. Sorgen finns alltid kvar och saknaden finns alltid kvar. Det finns alltid någonting som håller mig tillbaka. Hon är dagligen i mina tankar, det kommer jag inte ifrån. Jag funderar över vad hon skulle ha gjort idag och hur hennes liv skulle ha sett ut. Skulle jag ha varit mormor, till exempel?
Tror du att du har blivit en annorlunda mamma mot din son, efter att hans syster dog?
– Ja, det har jag säkert. Många gånger tycker jag att jag är en dålig mamma, eftersom jag inte riktigt hinner med honom. Men han vet var jag finns och jag finns i vått och torrt, helt enkelt. Behöver han min hjälp så finns jag där. Han bor i närheten så vi ses så ofta som möjligt.
Veckan före mors dag var Björses på hälsoresa på Kreta i Grekland.
– Jag har vandrat till grannbyn här. Motivation och träning, att motivationen ska hållas när man tränar, att det inte bara ska vara för stunden den här veckan. Man ska hitta någonting som passar, ett schema som passar mig själv.
Brukar inte fira mors dag
Björses bokade om sin hemresa för att hon skulle hinna till mottagningen på Mannerheims barnskyddsförbund där Sanni Grahn-Laasonen (Saml.), minister för social trygghet, delar ut utmärkelserna. Inför mottagningen är Björses lite nervös.
– Tänk om jag snubblar eller någonting, var går jag in? Jag är en person som vill ha allting klart för mig.
I år firar Björses alltså genom att delta i mottagningen, annars brukar hon inte fira mors dag så mycket.
– Vi hade farmor och mormor och gamla farmor och det var dem vi firade. När barnen var riktigt små var det en annan sak, då kom de hoppande till sängen. Men det här med tårta, så har vi väl aldrig haft det. Idag kommer det ofta ett grattis via sms eller i vår WhatsApp-grupp. Om jag är ledig kanske jag bjuder på mat hemma. Vi går sällan ut och äter på mors dag, det är så mycket folk då.
