De som har ett barn med neuropsykiatrisk diagnos eller funktionsnedsättning, är ofta tvungna att försvara sitt barn och behöver förståelse av omgivningen.
– Det handlar inte om att jag har uppfostrat mitt barn fel, säger Sari Somerkallio som är mamma till barn med adhd.
Somerkallio har tre barn, varav de två äldsta har adhd-diagnos. För den yngstas del tror hon att en add-diagnos skulle vara den rätta.
Hon tycker ändå inte att det är nödvändigt att få honom diagnostiserad – det förändrar ingenting. Föräldrarna vet hur de ska handskas med barnet oberoende.
Vad spelar in om man får neuropsykiatrisk nedsättning?
Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) är ett samlingsnamn för flera olika diagnoser. De vanligaste och mest kända är adhd och asd (Autism Spectrum Disorder).
Ärftlighet spelar en stor roll i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och till exempel av adhd/add och autism är ärftligheten 70–80%.
Risken för adhd kan öka om fostret utsätts för syrebrist, om modern röker eller använder alkohol eller droger eller om hennes stressnivå är mycket hög eller om barnet föds som prematur.
Diagnoserna ökar kraftigt
Under det senaste året har det konstaterats från många håll att adhd-diagnoserna har ökat kraftigt. Det har också medicineringen.
Camilla Hagelstam är neuropsykolog och säger att det bakom ökade mängden diagnoser ligger flera orsaker.
– I dag har vi en större medvetenhet och kunskap, och dessutom har stigmat till neuropsykiatriska diagnoser minskat och diagnostiseringen kräver inte längre remiss till specialiserad sjukvård, säger Hagelstam.
Enligt Hagelstam kräver den nuvarande läroplanen mer utvecklade exekutiva färdigheter, som inkluderar förmågan att planera handlingar och upprätthålla uppmärksamhet och koncentration, vilket kan inverka på att de som tidigare klarat sig börjar nu synas mer.
Hon säger att ökad kunskap om flickors symptom också har påverkat. Ytterligare en orsak till ökad diagnostisering är feldiagnoser, påpekar Hagelstam.
Resursbrist kan påverka att man inte hinner utreda alla bakomliggande saker, såsom till exempel inlärningssvårigheter, nedstämdhet, ångest, svåra hemförhållanden och trauman.
Att det är svårt med koncentration kan också bero på att man rör på sig väldigt lite, äter ohälsosamt, sover för lite och har mycket skärmtid. Dessa aspekter är viktiga att försöka åtgärda innan man funderar kring primär koncentrationssvårighet, understryker hon.
Hagelstam lyfter också fram det ökade antalet diagnoser som kan bero på socialt betingat beteende: till exempel att man på sociala medier följer personer med neuropsykiatriska drag och tar efter dem. Hos unga handlar det om att man vill identifiera sig till någon grupp.
”Det blev omöjligt att ta itu med läxorna”
I Sari Somerkallios familj har de två äldsta barnen varit livliga från första början, men det var inget hon och hennes man reflekterade över.
Det var sedan i samband med skolgången då läxorna blev omöjliga som vi började fundera, och då läraren föreslog att barnet skulle undersökas, insåg vi att vi måste göra något, berättar hon.
Hennes barn var tidiga med att lära sig gå, redan vid 10 månader sprang de iväg så föräldrarna hade fullt sjå att hinna ifatt dem. De har aldrig trivts i famnen – om inte famnen rört på sig.
Barnen har varit mycket känsliga för ljud, de har hög smärttröskel, de har aldrig varit blyga för främmande vuxna och de är inte rädda ”för någonting”.
– Om vi hade levt på stenåldern hade de sprungit ut ur grottan och blivit uppätna av rovdjur, skrattar hon.
Gemensamt för Somerkallios alla tre barn är att ätandet är utmanande. Det handlar mycket om hur maten känns i munnen.
Hennes äldsta barn fick diagnosen ADHD då han gick i trean. Under diskussionerna med läkaren kom föräldrarna fram till att de har ytterligare ett fall därhemma.
Hon säger att det var viktigt att få diagnosen för att hon som förälder skulle veta hur hon borde bemöta barnen: att få ögonkontakt med barnet innan man tilltalar, röra vid barnet för att få hens uppmärksamhet, att ge en uppmaning i taget.
Inte entydigt att medicin hjälper
En del barn har ingen nytta av medicinering medan de hjälper många i vardagen. Medicinerna tas vid behov – många har paus till exempel på veckoslut och sommarlov.
Camilla Hagelstam säger att det år 1999 var 247 personer i Finland som hade medicinering, medan de i dag är omkring 100 000. Också Folkpensionsanstalten bekräftar att medicineringen har ökat, speciellt hos pojkar i ålder 10-12 år
Somerkallios två äldsta barn har medicinering, men hon är inte helt övertygad att den hjälper.
Hon säger att nu när barnens ”viktiga vardag med koncentrationsbehovet” sker i skolan och eventuellt på hobbyer, så är det ju inte synligt hemma hur medicinerna funkar.
– Dottern säger att omgivningen i skolan säger att de märker en skillnad om hon tagit medicin eller inte.
Utredningar, hjälp och stöd
Camilla Hagelstam berättar att då det gäller barn med neurologisk funktionsnedsättning kan skoldagen gå bra, men då barnet kommer hem slår påverkan av dagens stimuli ut hemma och barnet får raseriutbrott, är trött och har svårt att komma igång med läxorna.
Ungefär hälften av alla fall med neuropsykiatriska symtom märks redan före skolåldern. För vissa kommer symptomen fram först då skolan blir mer krävande.
Hagelstam ger rådet att kontakta rådgivningen då det handlar om barn i lekåldern. Barnavårdsföreningen ordnar också familjeskolor för småbarn där föräldrar får verktyg till vardagen.
I skolåldern kan man ta upp sin oro med personal från elevvårdsgruppen, hälsocentralen (gärna hos en läkare med rätt expertis) eller via privata läkarmottagningar.
På webben kan man få kunskap och verktyg från Mielenterveystalo.
”Barn med add kan vara lugna, samarbetsvilliga och noggranna”
Barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har utöver utmaningar i vardagen, ofta många styrkor.
Alla är ju individer med sina specifika styrkor men barn med adhd kan ofta vara energiska, drivna, fantasifulla, kreativa och roliga.
– Barn med add kan vara lugna, samarbetsvilliga och noggranna, säger Camilla Hagelstam.
Personer med autism kan till exempel vara duktiga på detaljer, vara lojala och ha mycket kunskap i vissa ämnen. Då intresset finns kan dessa barn ofta koncentrera sig mycket bra (hyperfokus).
Det viktigaste rådet Sari Somerkallio kan ge till föräldrar som nyligen fått en neuropsykiatrisk diagnos hos ett barn är att acceptera situationen.
– Nedsättningen har varken föräldrarna eller barnet valt, och ni får alla vara trötta och frustrerade. Men värna om ert eget välmående och egen tid, säger hon.
