BRYSSEL Det var den tredje debatten mellan de som kandiderar för jobbet som EU-kommissionens ledare, och den på förhand mest uppmärksammade tillställningen.
Inte så mycket på grund av ämnena, som handlade karakteristiskt om allt från klimat till ekonomi och migration.
Utan snarast för att det var debattfinalen där också publik i olika länder fick delta med frågor, och för att de unga gavs företräde.
Fast vi EU-medborgare väljer nog inte nästa kommissionsordförande i något direkt val.
Det så kallade Spitzenkandidatsystemet går ut på att de politiska grupperingarna i Europaparlamentet utser sin kandidat, och den grupp som blir störst har förtur på jobbet.
Det är sedan EU-ländernas ledare och det nyvalda Europaparlamentet som avgör frågan.
Nu sågs ingen representant från den yttersta högerflankens ECR eller ID-grupp och enligt arrangören EBU berodde det på att de inte har utsett egna toppkandidater.
Kriterierna för samarbete med de nationalkonservativa
De två grupperna är ändå ett hett samtalsämne just nu på grund av att de väntas göra väl ifrån sig i EU-valet i början av juni.
Och Ursula von der Leyen får kritik för att hennes politiska maktgrupp, det Europeiska folkpartiet EPP, blickar mot den nationalkonservativa ECR-gruppen för framtida samarbete i parlamentet.
Idag förtydligade hon avsikterna med att säga att man inte tänker samarbeta med ECR som grupp, utan med politiker i gruppen ifall de är pro-europeiska, mot Putin och för rättsstaten.
På en separat fråga om det gäller den italienska premiärministern Giorgia Meloni och hennes parti Italiens bröder som ingår i ECR svarade von der Leyen att Meloni uppfyller de tre fastställda kriterierna.
Förhandsfavorit men inte omvald än
Om von der Leyen ska säkra ett omval behöver hon den italienska ledarens stöd. Men också Macrons, som ännu inte har sagt sitt.
Kritiken mot von der Leyen har tilltagit ju närmare EU-valet vi rör oss, och det är tydligt att det kommer att finnas villkor för att stödja henne.
När EU-ländernas ledare samlas i olika forum efter EU-valet i sommar kan det därför krävas en hel del politisk kohandel innan namnet på nästa kommissionsordförande blir klart.
Och då ser man också om det tio år gamla toppkandidatsystemet överlever, eller om von der Leyen i själva verket ersätts med en höjdare som kommer utanför de kretsar som nu stod representerade på debattscenen.
