Den vanligtvis så uppspelta och avslappnade Camilla Richardsson är uppenbart stressad två dagar innan halvmaraton går av stapeln på Roms gator på söndag.
Orsaken är främst en stöld som gjort att det senaste dygnet gått åt till att jaga nytt pass, bankkort och tävlingsutrustning. Detta efter en vår som även i övrigt fört med sig sju famnar av bekymmer.
Vi börjar med det.
Efter en hellyckad träningsvinter var olyckan framme under ett läger i Flagstaff i USA i april. Baklåren, som bråkat med henne upprepade gånger, började trilska igen. Och detta vid exakt fel tidpunkt.
– Problemen är egentligen inte så stora, men också små problem på våren syns snabbt i resultaten. Skulle det här ha hänt i vintras skulle det knappt ens ha inverkat på min träning. Nu kom det precis då det absolut inte skulle ha fått komma, och det påverkar mer än vad man skulle tro, säger Richardsson till Yle Sporten.
Hon säger att träningen fram till Flagstaff rullade på oerhört bra. Den skadefria perioden var för henne sällsynt lång – men tillfällig.
– Jag har lärt mig att man inte får bestämma när man får dåliga perioder. Man måste acceptera det och jobba vidare. Den här sommaren är ändå på det viset tacksam att det också finns ett OS att se fram emot.
Hur bra vet du nu i vilken form du är?
– Det är ett frågetecken. Men de senaste veckorna har jag ändå gjort så pass bra träningar att vi bestämde att jag åker hit. Jag har gjort exakt samma tider på de förberedande träningarna som då jag var i bäst form. Så jag hade ändå någon slags förhoppning om att det har börjat svänga och att det skulle gå att springa bra här.
Men.
Så kom avresan till Italien och en ödesdiger joggingtur. När hon återvände var hennes hyrbil, där hon lämnat allt sitt bagage, tom.
– För tillfället har jag inga tävlingsskor. Och egentligen inga andra saker heller.
”Mentalt är det jättetungt”
Richardsson hade planerat att åka på höghöjdsläger genast efter EM.
– Så jag hade packat med mig i princip allt jag ägde. De senaste 24 timmarna har mest gått åt till att skaffa nytt pass, söka kläder och hitta någon som vill betala för mina kläder, för jag har inga bankkort heller. Och ingen dator eller några id:n. Allt jag ägde var i den där bilen.
Nya tävlingsskor ser hon ut att få fixat via en skosponsor. Men de är uttryckligen helt nya. Ett par hon aldrig testat tidigare.
– Så det är bara att dra på dem och se glad ut, säger Richardsson lakoniskt.
Hon medger att stressen kring stölden har påverkat humöret rejält.
– Mentalt är det jättetungt. Det här har nog tagit bort jättemycket det senaste dygnet. Jag har sovit och ätit dåligt, och trampat runt här och där och försökt hitta någonting att ha på mig.
– Uppladdningen är långt ifrån optimal. Då våren annars också varit tung, och så kom det här ännu på. Det börjar vara på gränsen för vad man klarar av.
Artiklen korrigerad fredagen den 7 juni klockan 20.51. Camilla Richardsson blev bestulen, inte rånad.
