Största delen av Oscar Lehtinens arbetsdag går åt till att bryta den tystnad som finns kring unga och deras känslor.
– Många är bra på att skicka hjärtan i chattar, men vi vågar sällan prata om smärta på riktigt. Vi vågar inte sitta med känslan. Det här gäller också oss vuxna. Vi behöver träna på det.
– I mitt jobb som krisarbetare är min uppgift att skapa en trygg plats för diskussioner och tankar.
Oscar Lehtinen sommarpratar om våldet som präglade hans skoltid.
Lehtinen ser att unga har lättare att be om hjälp om de kan sätta ord på problem och känslor.
– Jag är glad att flera skolor har börjat träna på socioemotionella färdigheter. De unga lär sig att handlingar får konsekvenser. De får verktyg att bygga sunda relationer, och lär sig hur man löser konflikter.
Lehtinen uppmanar vuxna att lyssna och vara närvarande när barn har något att berätta.
– Jag brukar tänka så här: Allt börjar med att lyssna. Sällan vet du när situationen kommer, ofta kanske det är på väg till eller från fotbollsträningen, eller kanske när du tar en kort paus på soffan efter arbetsdagen.
– Vrid ner volymen på bilradion och lägg bort mobilen. Ta vara på stunden när den kommer.
Föräldrar behöver inte räcka till allt
Lehtinen lyfter också fram att det är helt okej att inte räcka till som förälder.
– Vår uppgift som förälder är inte att vara perfekt. Vi kan fylla de hål vi själva saknar med andra trygga vuxna. Ibland är det svårt att förstå vad barnet säger och menar.
– Ibland är man kanske inte den bästa personen att hjälpa när ens barn har utmaningar eftersom de egna känslorna kommer i vägen. Jag är kanske bra på mitt jobb, men mina egna tonåringar är allra svårast att lyssna på. Jag vill ju så gärna fixa deras problem, inte sitta och se på problemen!
I sitt sommarprat berättar Oscar Lehtinen om hur han själv sökte hjälp för traumat efter mobbningen.
– Om vi skrämmer, trycker ner, slår och förminskar någon tillräckligt länge skapar vi i värsta fall en skolskjutare.
Oscar Lehtinen säger att det ökade våldet beror på att samhället misslyckas med att hjälpa unga hantera sina känslor. Vilka tankar väcker det här hos dig? Berätta i kommentarerna.
