Villnäs är tillsammans med Stor-Sarvlaks gård i Pernå de enda slotten i Finland som härstammar från 1600-talet och likaså är de enda exemplen i Finland på den holländska senrenässansens palatsarkitektur.
På den latinska inskriptionen inhuggen i stenplattan ovanför karaktärsbyggnadens portal står årtalet 1655. Då blev portalen färdig. Herman Claesson Fleming af Liebelitz lät uppföra slottet, som stod klart 1658.
Den tidigaste kända ägaren till Villnäs hette Elin. I mitten av 1400-talet ingick hon äktenskap med väpnaren Magnus Fleming. Härefter gick herrgården i arv inom ätten Fleming ända till 1791.
– Jag skulle vilja veta allt om Elin och Magnus. Tyvärr vet vi väldigt lite om vad som hänt på slottet, för under Stora Ofreden under början av 1700-talet plundrades slottet av ryssarna, säger Camilla Adolfsson, som är serviceansvarig vid Villnäs slott.
Ryssarna förde med sig nästan allt de fick med sig – möbler, föremål och alla dokument.
– Sedan ville man vara lite visare, och förde efter det allt viktigt till Åbo Akademis bibliotek. Men 1827 försvann allting i Åbo brand, så det är egentligen först efter det som det finns mer information, säger Adolfsson.
Konsten på väggarna hör till Nationalmuseets samlingar. Den är typisk för det som finländska krigare förde med sig som krigsbyte från Europa, eller från adelsherrarnas grand tour, då de bekantade sig med adelslivet och köpte hem fin konst.
På grund av skulder var ätten Fleming tvungen att sälja Villnäs 1791. Efter det var Villnäs i ätten Mannerheims ägo i drygt 100 år, till 1903.
Marskalken föddes på Villnäs, men finns sängen kvar?
På andra våningen visas 1800-talet, då slottet också gjordes vinterbonat.
Under den tiden föddes marskalk Carl Gustaf Emil Mannerheim på Villnäs, liksom fem av hans syskon.
– Mannerheimarna skrev väldigt mycket brev, och de finns bevarade, så därför vet vi mer om dem än om den flemingska tiden, säger Adolfsson.
Biblioteket användes då som barnkammare för de små barnen.
I förmaket bodde Carl Gustaf med sin storabror Carl Erik. En fältsäng som de sovit i finns bevarad på slottet.
– Det är egentligen allt som finns kvar från marskalkens barndom, om man inte räknar möblerna i blå rummet, där det sägs att han är född, säger Adolfsson.
Efter ätten Mannerheim var Villnäs i familjen Hannus ägo till 1961, varefter det löstes in och slutligen donerades till staten. Museiverket har restaurerat slottet som öppnades för allmänheten 1967.
Anna dog i en skrubb och började spöka
Under höstarna ordnas uppskattade spökvandringar på slottet.
– Det är klart att det finns spöken här. Nu och då kan man nog höra oförklarliga ljud, säger Adolfsson.
Många av spökhistorierna kretsar kring 1600-talsgreven Herman Fleming den yngre, som lär ha varit mycket svartsjuk på sin vackra hustru Anna. När han åkte ut på resor låste han in Anna i en liten skrubb.
En gång glömde han säga till om det för tjänstefolket som brukade ge henne mat, så hon svalt ihjäl i skrubben. Därför sägs det att hon går igen på slottet.
Historien är troligen inte sann, men den passar väl in som spökhistoria.
Spökvandringarna med skådespelare belönades med utmärkelsen Naantalin Master som den bästa turismsatsningen i Nådendal 2023.
Dödliga växter i trädgården
Men Villnäs har mycket att bjuda på också utomhus. Under grevinnan Vendla Sofia Mannerheims tid anlades under den första halvan av 1800-talet den björkallé som leder till Villnäs kyrka och en stor park i engelsk stil med dammar och promenadgångar.
Man vet att det under 1600- och 1700-talen fanns en kryddträdgård, sparrisbänkar samt vin- och krusbärsbuskar i parken.
Den nuvarande kalmska örtagården är planerad i Pehr Kalms 1700-tals anda enligt upplysningstidens ideal. Här finns nyttoväxter men också prydnadsväxter, symmetri och estetik. Pehr Kalm var botaniker, Carl von Linnés lärjunge och professor i ekonomi vid Åbo Akademi.
Trädgården har också en avdelning för giftiga växter. De användes delvis som medicinalväxter och naturläkemedel.
Trädgården lär besökarna hur man bäst kan utnyttja växter, men den berättar också om farorna med växterna.
