På ett sätt kan man förstå galenskapen i att samlas mitt i vackraste semestertider för att tala politik i den lilla lummiga parken Almedalen i gotländska Visby.
Den gotländska naturen, det öppna turkosblå havet och den sagolika medeltida stadens rosenkantade gränder och murar skapar trots allt en vacker inramning för politikerna och de andra som mest av allt längtar därifrån.
På så vis påminner Almedalsveckan om den finländska kopian Finlandsarenan som pågår samtidigt i Björneborg.
Största delen av den staden är förstås strykful. Men på de få lummiga innergårdar som inte skövlats för betonghus samlas den politiska gräddan med iskalla gratis rosévinsglas i handen för att tala om när de får åka hem. De viktigaste och lyckligaste åker först, som partiledarna.
Här i Visby slås jag av betydligt fler likheter mellan finsk och svensk politik just nu.
I själva verket är det nästan kusligt hur allt går igen.
Skyll på vänstermedia!
På en scen i Almedalen står en sargad Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas ledare. Som stödparti till regeringen har SD för första gången backat i ett val, EU-valet.
Förtrollningen är bruten.
En bidragande orsak kan vara att Åkesson ertappades med handen i syltburken när det visade sig att han hade hemliga trollfabriker som spred hat och desinformation på sociala medier.
Men det var förstås inte hans fel utan mediernas och det vänsterliberala kläggets.
Nästan samtidigt på en scen i Björneborg skruvar SFP:s nya ordförande Anders Adlercreutz lite besvärat på sig
Istället för att be om ursäkt försöker han i sitt tal skifta fokus genom att kräva skärpning och hyfs av invandrarbarn som sänker standarden för svenska barn i skolorna.
Nästan samtidigt på en scen i Björneborg skruvar SFP:s nya ordförande Anders Adlercreutz lite besvärat på sig. Utmaningen är att förklara hur han både stöder och saknar förtroende för den sannfinländska ministern Wille Rydman som misstänkliggjort medier och unga kvinnor som vittnat om omoraliskt beteende.
Svaret är förstås att Adlercreutz – liksom statsminister Petteri Orpo – stöder regeringen och det utomordentliga regeringsprogrammet.
Det är regeringsprogrammet som räknas
SFP:s sits är inte så lite lik regeringspartiet Liberalernas i Sverige.
”De är rasister som man kan bygga kärnkraft med” som SVD:s inrikespolitiska kommentator Henrik Torehammar beskriver Liberalernas syn på Sverigedemokraterna.
Statsminister Ulf Kristersson skryter istället i sitt tal i Almedalen om allt regeringen åstadkommer: ett paradigmskifte.
Bakom grälen i offentligheten driver högerregeringarna i Finland och Sverige – förutom en borgerlig ekonomisk politik – genom radikala förändringar av rättsstaten i rasande takt. Allt kan motiveras med ordet säkerhet – i Sverige särskilt om ordet paras ihop med gängkriminalitet.
Kristersson är särskilt nöjd med massiv kameraövervakning som man inför efter en utredning i snabbspår. Han talar om fara i dröjsmål och skrattar åt sossarna som ”ju är vana vid ett annat tempo”.
Vem styr egentligen?
Men leder Kristersson Sveriges regering? Ja inte om man frågar det största oppositionspartiet Socialdemokraterna.
Redan för ett tag sedan frångick de svenska socialdemokraterna att tala om Kristerssons regering. Istället säger de SD-regeringen, trots att partiet inte ens har några ministrar.
Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är som besatta av varandra, klagar Ulf Kristersson i sitt tal
I Finland dröjde det inte länge innan Socialdemokraterna tog efter: Orpos regering blev Purras regering, helt enkelt för att det är så mycket roligare så.
Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är som besatta av varandra, klagar Ulf Kristersson i sitt tal.
Medvetna om att de moderata statsministrarna Ulf Kristersson och Petteri Orpo i själva verket är bakbundna fortsätter Sverigedemokraterna och Sannfinländarna trappa upp retoriken. Ju sämre det går i val, desto starkare växer behovet.
Som när Sannfinländarnas Riikka Purra bjuder in till en helaftonsföreställning om ”befolkningsförändringen”, en lätt maskering av den konspirationsteori som Skyddspolisen beskriver som en farlig drivkraft bakom extremistiskt våld.
I Sverige säger SD ”folkutbyte” rakt ut. Åkesson nämnde inte begreppet i sitt tal den här gången. Men han beskrev den kommande stora kampen som står mellan vanliga svenskar och det han kallar för ”Socialdemokraternas multikulturella helvete”.
Kristersson kan inte annat än se på och nicka undvikande när Åkesson samtidigt kräver att få ministerposter efter valet 2026.
Men spriten flödar lagom
Vad säger folket om allt detta?
Ja, störst jubel under Ulf Kristerssons tal här i Almedalen blev det när han berättade om den nya möjligheten till gårdsförsäljning av vin.
Fyra flaskor vin ska man nu få köpa direkt vid vinproducerande gårdar – om man samtidigt går med på att inhämta information om alkoholens skadeverkningar.
Många moderata väljare skulle förstås hellre ha skrotat hela Systembolaget, men alltid en början kanske.
I Finland gick gränsen för de borgerligt liberala väljarnas glädje vid åtta procent – så länge den hälsovådliga alkoholen har framställts genom jäsning och inte destillation.
Nånting ska ju kristdemokrater också ha att säga till om i regeringar.
