Resursbrist inom polisinrättningen i Östra Nyland leder till att man inte klarar av att undersöka alla brott inom utsatt tid.
Lindrigare brott hinner ibland preskriberas, det vill säga att tidsfristen för att väcka åtal går ut.
Nyligen prickades östra Nylands polis av Justitieombudsmannen (på finska) för att ha dröjt alltför länge med en förundersökning.
Biträdande polischef Seppo Kujala vid polisen i östra Nyland beklagar läget.
– Det är bara i undantagsfall som ett fall hinner preskriberas under behandling, som i det fall JO har beslutat om. Det är beklagligt och vi strävar efter att förbättra oss.
Totalt är det under en procent av alla fall som hinner preskriberas, enligt Kujala.
I de flesta fall finns det allvarligare brottsrubriceringar i samma ärende. Då preskriberas inte hela ärendet, utan i vissa fall endast de lindrigaste brottsrubriceringarna med kortare preskriptionstid. Men det sker regelbundet.
– Det händer varje vecka. Oftast handlar det om att den misstänkta inte går att nå och kan ha lämnat landet. Vi får också in polisanmälningar i ett sent skede, så att det misstänkta brottet redan har preskriberats.
Arbetsmängden har ökat
Polisanmälningarna har ökat betydligt under de senaste fem åren, säger Kujala. I fjol fick östra Nylands polis in cirka 57 000 anmälningar.
Med ungefär 600 poliser i hela östra Nylands område är det oundvikligt att en del fall blir och väntar, menar Kujala.
– Vi är tvungna att prioritera och när det gäller misstankar om allvarligare brott, som brott mot liv och hälsa, så går de före lindrigare fall.
Kujala beskriver en paradox. De lindrigare brotten, som trafikförseelser, lindrig misshandel och snatteri, nedprioriteras när det inte finns resurser för allt.
Men de har också en preskriptionstid på två år, det vill säga blir snabbare preskriberade än grövre brott.
Utredningar av brott som gäller barn och unga ska prioriteras enligt lagen, säger Kujala. Dessutom har polisen i östra Nyland en särskild utredningsgrupp för sexualbrott.
– Vi har flyttat tyngdpunkten till brottsutredningar, och det är bort från annat.
Kujala poängterar att polisen enligt lagen ändå ska behandla alla ärenden, oberoende av hur lindriga eller grova de är.
Få klagomål om fördröjningar
I det ärende JO beslöt om har en ordningsvakt varit både målsägande och misstänkt i samma brottsfall.
Ordningsvakten har väntat i tre och ett halvt år på att förundersökningen ska bli klar i fallet där hen är misstänkt.
Samtidigt har brottsrubriceringen där hen är målsägande preskriberats. JO anser att klagandens rättigheter har kränkts.
Biträdande polischef Seppo Kujala tar kritiken på största allvar.
– Så klart strävar vi efter att sköta alla ärenden i tid och förstår att medborgarna förväntar sig det. Men helt felfria är vi inte.
Kujala säger att det ändå är sällan som polisen får klagomål om långsamma utredningar.
– Vi får ganska lite klagomål som gäller det här. Mest handlar missnöjet om att polisen beslutar att det inte finns skäl att misstänka brott.
Offret kan behöva prata om anmälan preskriberas
Att en polisanmälan preskriberas kan väcka samma känslor hos offret som att ett brottsfall läggs ner i brist på bevis, berättar Sofia Eklund, handledare på Brottsofferjouren i Borgå.
Om anmälan inte leder någonstans kan det vara viktigt att diskutera situationen med offret. Enligt Eklund kan det vara viktigt för offret att känna sig hörd och att man blir tagen på allvar av myndigheterna, för att offret ska kunna gå vidare i livet.
I väntan på att polisanmälan framskrider är det viktigt att fortsätta med sitt liv och sina rutiner och att inte fastna i sina egna tankar, betonar Eklund.
– Det är viktigt att man har ett psykiskt stöd och att man kan prata med någon om situationen om man behöver, säger hon.
Man kan ta kontakt med Brottsofferjouren oberoende av hur lindrigt eller allvarligt brottet är. Om man är osäker på om det man upplevt är ett brott kan man också få hjälp via Brottsofferjouren, tipsar Sofia Eklund.
Har du råkat ut för långsam behandling av en polisanmälan eller att ditt ärende har preskriberats? Kontakta oss.
