Som en medmänniska, en hjälpande hand, ett stöd som finns där bara för dig. Så vill Finlands doulor rf beskriva doulans uppgift.
Föreningen har mellan 100 och 150 medlemmar, men utöver deras verksamhet finns doulor också i andra organisationer som exempelvis Folkhälsan eller Mödra- och skyddshem.
Förutom förlossningsdoulor finns även sorgedoulor bland medlemmarna. Sedan ett halvår tillbaka har även ett tiotal dödsdoulor anslutit sig till förbundet.
Vilken roll har en doula år 2024?
– Vi finns för människan. Inom social- och hälsovården är det svårt att få kontinuitet och personligt stöd och det kan vi komplettera, säger Sara Klaassen, vice ordförande på Finlands doulor rf.
Klaassen, som själv är förlossningsdoula, upplever att tjänsterna efterfrågas i allt högre grad i och med att vårdkedjan är bristfällig och inte längre betjänar på samma sätt som tidigare.
Etik och pengar
Vad får då en doulatjänst kosta och är det etiskt att ta betalt för att sitta bredvid dödsbädden som medmänniska? Enligt Klaassen är diskussionen om ekonomi och etik inget obekant fenomen, tvärtom är det något som diskuteras framförallt bland yrkesdoulor.
Klaassen förstår att det kan uppröra i de fall tjänsten blir en klassfråga.
– Jag hoppas också att de som inte anser att doulors insats är viktigt förstår att det inte är något som är borta från dem som önskar extra stöd och har möjlighet till det, säger Klaassen.
Vad anser du är ett lämpligt pris för en doula?
– Det beror på vilka tjänster man erbjuder. Själv tar jag mellan 50 och 75 euro i timmen. Om jag har jour i samband med en förlossning är jag redo två veckor innan och två veckor efter beräknad tid. Men inte kan du fakturera för 24/7 och för en tid som verkligen ersätter det du jobbat, det är bara en symbolisk summa med 20 euro per dag, eller enligt överenskommelse.
– Jag känner ingen doula som skulle ha blivit rik på det här. Många har andra jobb vid sidan om för att kunna täcka alla utgifter.
Doulans roll i framtiden
I framtiden hoppas Klaassen att doulatjänster ska bli en mera integrerad del av vårdkedjan, kanske med hjälp av servicesedlar eller genom att hälsovården styr i riktning mot doulans tjänster. På så vis önskar Klaassen att klyftan mellan den privata och den offentliga sektorn minskar.
– Jag önskar att doulans tjänster på så vis skulle vara mera tillgängligt för alla, även de som inte har så mycket pengar att lägga på det. Det är ett mål just nu, men med den ekonomiska situation som landet har är det ganska svårt att uppnå. Men man behöver ha mål.
Det finns stora skillnader på hur lätt eller svårt det är att få tag på en doula. I Nyland finns flest doulor, medan avstånden och tillgängligheten blir mera utmanande i norra Finland samt i glesbygden.
Är vi för ensamma för att dö själva?
Hurdan bild ger det av samhället när dödsdoulor behövs?
– Det finns inte familj, släktingar eller ett nära nätverk som kan stödja. I många andra kulturer vakar man tillsammans när en familjemedlem ska gå bort, men det är inte så vanligt i Finland.
Klaassen har tidigare jobbat som sjukskötare och vårdat patienter i livets slutskede. Hon berättar att de flesta varit ensamma när de dött.
– Eller så finns det en människa vid sidan, som i sin tur blir ensam när den andra dör och behöver sköta alla ärenden ensam.
Största skillnaden mellan en dödsdoula och en sjukhuspräst är, som Klaassen ser det, tiden som finns att tillgå.
– För många är det svårt att begära en sjukhuspräst, det finns den religiösa aspekten som inte är naturlig för alla. Alla vill kanske inte ha en pastor med sig, och även de har en begränsad tid.
Är finländarna tillräckligt öppensinnade för det här?
– Det delar säkert folket. Jag tror att det finns en stor klyfta mellan de som ser det som en bra sak och de som vill göra som det alltid har gjorts. Jag tror att dödsdoulor har en stor utmaning när de ska etablera servicen och få människor att förstå vilken betydelse stödet kan ha. Få förstår det, innan de själva har upplevt det.
