I de finska skogarna finns cirka 117 000 vitsvanshjortar. Vitsvanshjortarna har blivit allt vanligare i vår natur, och de vållar skador i trägårdar och i nyplanterade skogar.
– Orsaken till den starka hjortstammen är att klimatförändringen blivit synligare, snötäcket tunnare och vintrarna mildare. Samtidigt har vintermatningen ökat väldigt mycket, säger Maija Mussaari, som är biodiversitetskoordinator vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland.
De senaste åren har skadorna av vitsvanshjortar blivit vanligare också i känsliga livsmiljöer.
I Åbolands skärgård har orkidén Adam och Eva klart minskat, liksom röd skogslilja som växer i lundar i Egentliga Finland.
På Runsala i Åbo finns Finlands största ekskogar, men återväxten störs av vitsvanshjortar och rådjur. Där finns gott om unga ekar, men deras tillväxt har störts av att hjortarna äter plantorna och fejar sina horn mot stammarna.
Fetörtsblåvingen mycket hotad
I sydvästra Finland finns en risk att den mycket hotade fetörtsblåvingen dör ut, då vitsvanshjorten äter samma växt. Fjärilen livnär sig endast på kärleksört, också kallad fetblad. Artens överlevnad hänger alltså på att växten finns kvar.
På Kimitoön har man med markägarens tillstånd stängslat in ett område, så att hjorten inte kommer åt att äta upp växterna.
Fetörtsblåvingen är enligt Finlands miljöcentral i den nästhögsta kategorin för hotade arter.
Fjärilens utbredningsområde har minskat under de senaste åren. Den kan ännu hittas från Kimitoön ända till Lojo och på vissa ställen vid Saimen. I huvudstadsregionen har de senaste observationerna gjorts vid millennieskiftet.
Fetörtsblåvingen trivs på små bergskullar, där det växer kärleksört. Den kräver alltså inte ett vidare stort område för att överleva.
– Om det ändå råkar komma en grupp hjortar för att äta på ett sådant område, så kan de göra slut på alla matväxterna och med dem också fjärilspopulationen. Fastän växten i sig inte på något vis är ovanlig, så kan det ändå leda till att den lokala utrotningshotade lilla fjärilspopulationen försvinner, säger Mussaari.
Lösningen med staket har använts också i Åbolands skärgård, där hjortarna äter upp de växter som apollofjärilen behöver för att överleva.
Att sätta upp staket är ändå ingen långsiktig lösning, säger Mussaari. Hon säger att man på lång sikt borde minska vitsvanshjortstammen och forska mera i hur hjortarna påverkar biodiversiteten.
