När 2023 tog slut var det ingen tvekan om vem som var Finlands största medaljhopp inför det kommande olympiska året.
Europamästaren Wilma Murto hade tagit VM-brons i stav och karriärskurvan pekade spikrakt uppåt.
Men sen kom skadorna. Ingen sammanfattar det senaste halvåret lika bra som Murto själv.
– Som helhet har det varit karriärens mest utmanande säsong. Ända sedan tonåren har jag ritat upp en bild av vad som ska hända i Paris och i vilket skick jag kommer att vara då. Och länge såg det ut att gå just så, förklarar Murto.
– Den tanken har jag varit tvungen att skaka av mig. I mitt livs form är jag inte. Men jag har försökt hitta det positiva. Jag är i tillräckligt bra form för att kunna konkurrera.
Åtta intensiva veckor
Medieintresset i Paris var med finländska mått mätt enormt när Wilma Murto bjöd in till pressträff i idrottarbyn.
Och framför landets samlade medier, med Yle Sporten mitt i högen, redogjorde Murto redigt, analytiskt och ärligt för sitt läge under en säsong som fört med sig den ena skadan efter den andra, senast en bristning i låret.
– Efter EM i Rom satte jag i gång dagräknaren. Det har varit tajt. Att rehabilitera skadan och samtidigt försöka vässa formen. Att göra allt vi bara kan, men samtidigt inte göra för mycket. Det har varit åtta intensiva veckor, berättar Murto som i Paris gör sitt tredje OS.
– En skadad kropp som återhämtar sig är inte bästa tänkbara arbetsredskap. Det har egentligen inte funnits nåt tvivel om att jag inte skulle komma hit, mer har det handlat om jag kan hoppa med full ansats och i vilken form jag kommer att vara.
De senaste magnetröntgenbilderna togs för 2-3 veckor sen och visade att allt är helt i låret. Ett skönt besked, och fritt fram att trappa upp träningen.
– Jag har kunnat övergå till mer och mer normal träning. På måndag kunde jag hoppa med full ansats, och det är för mig ett tecken på att jag kan hoppa på hög nivå, berättar Murto som inledde veckan i Åbo med fem hopp inomhus med full ansats, de första på två månader.
”Ändå hoppat i 17 år”
Till OS med fem hopp alltså. Vad är rimligt att vänta sig med en sån uppladdning? Det är frågan som hela idrotts-Finland funderar över, också Murto själv.
Och något svar har hon inte.
– Jag vet att om jag lyckas kan jag bjuda på bra motstånd mot täten, men som de senaste sex månaderna sett ut minskar chansen att lyckas Jag har hoppat så lite i år.
– Men jag har ändå hoppat stav i 17 år. Jag vet att jag är i bra form, och kan hoppa. Men hur jag ska få ihop hela paketet, och i flera hopp i rad. Det är frågan, säger 26-åringen.
Efter den lyckade sista träningen var det dags att packa trunken och styra mot Paris. Murto anlände till OS-byn i går, lyckligt omedveten om vad som hänt under spelens första vecka.
– Jag har inte följt OS alls, inte en sekund. Jag har ingen tv, och det blir för mycket skärmtid annars också, säger Murto.
Ställde fråga till sig själv
Där hon står vid utgången till OS-byn och pratar med journalister ger hon ett harmoniskt och avslappnad intryck. Lagom självsäkert.
Murto studerar själv i mediesvängen och får av en kvällstidningsjournalist frågan vad hon skulle fråga av idrottaren i det här läget, om hon fick ställa en fråga.
– Det har varit så mycket snack om skador och utmaningar och vad som har varit jobbigt. Jag skulle fråga vilka som är idrottarens styrkor.
Och vad idrottaren i det här fallet skulle svara?
– Fast kroppen inte varit i hundraprocentigt skick på länge, så är det inget fel på huvudet. Om jag nånstans är i toppform så är det mellan öronen, säger Wilma Murto och skrattar brett.
