Yles största, svenskspråkiga dramaseriesatsning för vuxna på flera år tar sig an ett av samhällets stora tabun, sexuell dragning till barn.
Serien har premiär tidigast om ett drygt år, men redan nu är intresset stort för den samnordiska produktionen.
Pojken i grannhuset handlar om journalisten Linnéa som känner igen sin barndomskärlek Anton på tv och bestämmer sig för att ta reda på varför han försvann för över 20 år sedan.
Linnéa kommer en hemlighet på spåren som fortfarande har sina tentakler djupt i bådas familjer. 17-åriga Anton insåg till sin förtvivlan att han var förtjust i fem år yngre Linnéa och hatade sig för det. Över 20 år senare möts de två igen och Antons läggning består.
Om vi ökar medvetenheten om sexuellt intresse för barn, så kan det också rädda barn från att bli offer för sexuellt våld
Eva-Maria Koskinen
– Jag ville skriva serien för jag tror att om vi ökar medvetenheten om sexuellt intresse för barn, så kan det också rädda barn från att falla offer för sexuellt våld, berättar Eva-Maria Koskinen, manusförfattare.
– Det är jätteviktigt att konstatera att sexuellt våld mot barn alltid är fel och alltid är ett brott, men vi har kanske lite svårt att tala om det här ämnet och gå till grunden med hur brott kan förebyggas.
Serien skapade rubriker i världens största branschmagasin Variety ifjol våras, efter en presentation på ett evenemang i Frankrike. Då hette serien ännu Monster, innan det ändrades till nuvarande Pojken i grannhuset.
I en av huvudrollerna som Linnéa hittar vi 14-åriga Frida Eklund, som gör debut som skådespelare i en tv-serie.
– Jag har aldrig riktigt hållit på med teater eller något liknande. I skolan hade vi en filmklubb där vi gjorde kortfilmer som visades på några julfester och sådant. Men det var inte så där jätteseriöst, berättar Eklund.
Hon deltog också i Filmskolan förra året, där hon plockade upp flera erfarenheter som hon haft nytta av under inspelningarna av Pojken i grannhuset.
Efter Filmskolan ville Eklund skådespela mera men hon hyste inga stora förhoppningar om att hitta någon betydande roll.
Men så en dag då hon scrollade genom en casting-app på mobilen, hittade hon rollen som Linnéa, ansökte om provspelning och här är vi nu.
– I början visste jag ju inte riktigt hur stor den här grejen var. Det var först när jag fick veta allt som skulle hända i serien som jag var så där att wow, det här var ju så mycket större än jag hade tänkt mig, säger Eklund.
Rollen som den vuxna Linnéa, tjugo år senare i handlingen, spelas av Sannah Nedergård.
Eklund säger att hon och Nedergård diskuterade karaktären innan inspelningarna.
Samarbetet mellan de två gick bra, och Eklund berättar att också samarbetet med Sebastian Blomqvist, som spelar 17-åriga Anton, var roligt.
Skådespelandet underlättades av modern teknologi.
– Jag fick tips av Sannah att ladda ner en app där man skriver ner alla sina repliker, och sen har man den och prata som den man pratar med i scenen.
– Så jag höll på och babbla för mig själv, och alltid innan inspelningsdagen så läste jag igenom de repliker som jag behövde till nästa dag. Då funkade det nog ganska bra att komma ihåg dem.
”Önskar att alla kunde få hjälp”
Eva-Maria Koskinen har alltså skrivit manuset till Pojken i grannhuset, som regisseras av Hannaleena Hauru. Producenter Jussi Rantamäki och Emilia Haukka på filmbolaget Aamu, som också har producerat prisbelönta filmen Kupé nr 6.
Enligt Koskinen var arbetet med manuset utmanande, mycket på grund av det känsliga ämnet.
Fröet till det som skulle bli idén till en tv-serie fick hon då hon läste en artikel för några år sedan.
Den handlade om en man som i tonåren insåg att han var attraherad av barn. Mannen undvek därefter barn för att inte ens av misstag begå övergrepp.
I artikeln diskuterades den bristfälliga förebyggande vården av dem som är sexuellt intresserade av barn. Också Svenska Yle har skrivit om ämnet.
– Jag skulle önska att alla människor som är i hans situation skulle få hjälp. För det är helt möjligt att leva med den där sexualiteten utan att begå brott, säger Koskinen.
– Att ha ett sexuellt intresse för barn och att vara en gärningsman eller en brottsling, det är två olika saker. Och det är kanske den här distinktionen som vi i media eller i populärkultur inte är så jättevana att göra.
Frida Eklund konstaterar att sexuellt intresse för barn inte är något som man lär sig om i skolan, eller som diskuteras egentligen alls.
– Vissa situationer var jag tvungen att fundera igenom och fundera på dem realistiskt och så. Jag har nog pratat med en massa, jag har babblat mycket med min mamma om de här sakerna, säger Eklund.
– Men det var en trevlig miljö ändå på inspelningarna så att jag inte blev och grubbla, även om det var starka känslor och svåra situationer.
Både Eklund och Koskinen ger en eloge åt inspelningarnas intimitetskoordinator, Pia Rickman.
Mobilfritt och låga jeans
Utöver att serien handlar om en man som är sexuellt attraherad av barn, finns där också annan tematik.
– Det finns en tystnad och en rädsla för att visa vem man är. Och sen finns det en längtan och en önskan om att bli sedd, och ett försök och en vilja att se andra människor som det dom är, säger Eva-Maria Koskinen.
Alltså låga jeans. Helt hemskt! Jag skulle inte klara av att på riktigt ha sådana
Frida Eklund
En annan detalj i serien är att de delar där Frida Eklund spelar Linnéa utspelar sig under tidigt 00-tal. Det betyder inga smarttelefoner, inga sociala medier som vi känner dem nuförtiden.
Hur var det för en tonåring i dag att spela millennialbarn?
– Oj. Hmmm... mest är det kanske kläderna som var helt olika och det var så obekvämt. Vad heter dom? Alltså låga jeans. Helt hemskt! Jag skulle inte klara av att på riktigt ha sådana, säger Eklund.
