Den svenska regissören och manusförfattaren Gabriela Pichler har med sina hyllade och prisbelönta filmer Äta sova dö och Amatörer visat att hon kan skildra svåra ämnen och samtidigt göra det med en humoristisk touch.
När hon nu gör sin första tv-serie blir det en dramakomedi som delvis är inspirerad av hennes egen mamma och den kroniska värk hon kämpat med i tiotals år.
I Painkiller möter vi Dijana (Snezana Spasenoska) från Jugoslavien som jobbat sedan hon var 10 år gammal. Men jobbet som städare har också gett henne kronisk värk.
Dijana förstår sig på att arbeta och ha ett rent och snyggt hem. Däremot fattar hon inget av dottern Andreas (Dodona Imeri) performancekonst.
”Varför inte skaffa ett riktigt jobb?” undrar Dijana och ”kanske också en trevlig man?”
När Andrea sedan i ett desperat försök att hjälpa sin mamma tar med henne i ett konstprojekt får det hela följder som varken mor eller dotter kunde ana.
Bitsk satir
Pichler har skrivit manuset till serien tillsammans med sin man John Lundborg, som även fungerar som fotograf och klippare.
Det hela blir en fräsch blandning av humor, satir och smärta på många olika plan.
Här finns bitande satir över den svenska sjukvården där man placerar kvinnor med kronisk värk på en kurs där de ska lära sig ”acceptans” och att leva med värken.
Och konstetablissemanget får sig också en släng, hur man pratar om ”konst för konstens skull” och älskar att försöka inta ett ”arbetarklassperspektiv”.
Klassperspektivet blir tydligt för Andrea som balanserar mellan att vara konstnär och komma från arbetarklass. För vem gör hon sin konst?
Både mor och dotter känner också ett visst utanförskap, men på helt olika sätt.
Under ytan skildrar serien också gentrifieringen eller förändringen av Göteborg. En stad som i serien präglas av lyftkranar och byggarbeten. Konstnärer som först gör hamnkvarteren hippa för att sedan tvingas inse att det gamla ska rivas, de ska bort för att ge plats för något nytt och modernt.
En ny stjärna är född
Serien har ett rappt tempo och en rolig och frän dialog. Här finns tvära kast mellan det humoristiska och smågalna till det djupt allvarliga.
Den intressantaste frågan som serien ställer är utan tvivel om konsten kan bota eller lindra värk?
Om inte annat lönar det sig att se serien på grund av Snežana Spasenoska, hon är nämligen suverän i rollen som mamma Dijana.
Spasenoska är en amatör som filmteamet lär ha upptäckt på en lunchrestaurang. Hon gör Dijana med sådan kraft, humor och ömhet att man är helt såld.
