Det var bra tryck och mycket orangefärgat på läktarna vid museet Les Invalides i centrala Paris. Och den goda stämningen steg ytterligare efter målgång.
För visst fick de nederländska fansen på plats vad de ville ha. Sifan Hassan vann maratonloppet på tiden 2.22.55, det relativt lilla landet Nederländernas 14:e guld i Paris.
15 minuter senare löpte Camilla Richardsson i mål på 65:e plats, med sluttiden 2.38.02.
Det var en fullständigt utpumpad Vasalöpare som så småningom reste sig och på skakiga ben började vandra genom intervjuzonen.
Några kommentarer på svenska åt Yle Sporten blev det inte, trots upprepade förfrågningar. För det var krafterna slut.
För den finländska mediehopen på plats hann hon ändå förklara utförligt på finska exakt hur jobbigt det var att löpa OS maratonlopp.
– Jag kroknade helt mot slutet. Det var väldigt tungt. Hade det varit någon annan tävling än OS hade jag avbrutit. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag tog mig i mål, det var en verklig kamp, säger Richardsson.
– Jag var nära att dö. Jag mår väldigt dåligt just nu. Känslan är att jag vill spy.
”Vem har hittat på det här?”
Benen kändes annars pigga inför start och dagsformen var god. Men OS maratonrutt med ovanligt stora höjdskillnader på väg till Versailles och tillbaka tog knäcken på Richardsson.
– Det var en smärtsam rutt, och en smärtsam tävling. Det var så otroligt tungt. Det var backar hela tiden. Från 15 till 20 kilometer sades det att nu får du löpa i nedförsbacke, men också där var det uppförsbacke. Det hände något hela tiden, säger Richardsson och eldar upp sig själv.
– Det var en helt fruktansvärd rutt. Och att ha en så brant uppförsbacke. Helt vansinnigt! Vem har planerat den här rutten? Det var helt hemskt. Vem har hittat på det här? Vem vill löpa ett maraton? Vems idé var det här?
Positiva saker hittade Richardsson också. Framför allt fungerade den finländska servicen längs med banan klockrent, och hon fick dricka helt enligt förhandsritningarna.
– Jag kom i mål och det är alltid nånting. Jag vill ge ett stort tack till serviceteamet, allt fungerade mycket bra.
– Serviceteamet får 10 av 10. Rutten får 1 av 10. Och stämningen längs med rutten 11 av 10. Fast det inte blev vad jag hoppades på var det en kul upplevelse.
Totalt startade 91 damer i maratonloppet. 80 tog sig i mål. Loppet gick i 29-gradig värme och ”real feelen” i solen var 32. Noterbart att trots hettan och banprofilen löpte segraren Hassan nytt olympiskt rekord, då hon var 12 sekunder snabbare än etiopiskan Titi Gelanas segertid från 2012.
”Alla förtjänade att vara här”
Camilla Richardssons 65:e plats var Finlands sista insats under sommar-OS 2024.
Finlands första OS i landets 116 år långa olympiska historia utan medalj (91 länder har tagit medalj i Paris). Finland är sett till befolkningsmängd det klart största europeiska landet som saknar medalj.
Finland hade inga egna kriterier för deltagande vilket ledde till att 56 idrottare var på plats. I hela OS var det bara Nigeria som skickade fler utan att ta sig in på medaljplats.
Ett massivt misslyckande?
Camilla Richardson ser saken på ett annat sätt.
– Det här var sista grenen och jag är väldigt stolt över hela truppen och alla som representerade Finland. Om du över huvud taget tar dig hit och får representera Finland är det något att vara väldigt stolt över, säger Richardsson.
– Grattis till hela truppen. Alla förtjänade att vara här, och alla ska vara stolta över sina prestationer. Fast det inte blev någon medalj måste man ändå vara stolt.
