I många livsmedelsbutiker i Norrland och Västerbotten gapar hyllorna tomma.
Hos fiskaren och surströmmingsproducenten Björn Lundgren i Rovögern, ungefär 30 kilometer utanför Umeå, får man ännu tag på den mest eftertraktade sorten av surströmming, hel romströmming.
– Vi har fått tag på filé inne i stan, men vi ville ha hela fiskar och då fanns det kvar här så vi körde hit, säger Madelene Granlund från Umeå.
Hennes man vägrar äta fisken, men sonen Manfred säger att han kanske ska smaka i år.
I fjol var det hopplöst att få tag på surströmming alls om man inte var ute första dagen. I år har det gått lite lättare enligt Madelene.
– Men det är ändå så att när man hittar den ringer man till sina föräldrar och berättar var det finns!
”Bedrövligt” att strömming blir fiskmjöl
Fiskaren och surströmmingsproducenten Björn Lundgren kan å ena sidan inte klaga. Hans surströmming säljer som smör. Men fisket är inte som förut.
– För fyra år sedan hände någonting. Vi fiskade och fiskade och fick ingenting. Sen har det varit dåligt. Det är väl först i år jag kan känna att det känns lite bättre, men det kommer att vara brist, säger Lundgren.
Många lokala fiskare skyller bristen på strömming på utfiskning och storskalig trålning i Bottenhavet. Enligt Lundgren är det svårt att säga någonting om orsakerna med säkerhet.
– Det kan förstås vara lokala variationer över tid. Sen har jag en åsikt om det storskaliga trålfisket. Att man inte ska fiska matfisk och göra fiskmat till norska laxar av den.
– Det tycker jag är fullständigt bedrövligt.
