Antalet vitsvanshjortar fortsätter att minska i Finland. Det finns nu cirka 117 000 vitsvanshjortar. Stammen har gått tillbaka från toppnoteringen på 150 000 individer för tre år sedan, meddelar Naturresursinstitutet Luke efter räkningen av djuren vintern 2023–2024.
Vitsvanshjortarnas blod innehåller ett ämne som dödar de borreliabakterier som kan finnas i fästingarnas blod. Hjortarna kan ändå bidra till att fästingarna ökar i antal.
Mikael Wikström på Finlands viltcentral tycker ändå att vitsvanshjortarna har fått ett oskäligt dåligt rykte som värddjur och spridare av olika sjukdomar.
– Borrelios är den vanligaste fästingburna sjukdomen i Finland med ett stort antal fall varje år. Vad ökningen egentligen beror på vet man inte med säkerhet. Det man däremot vet är att vitsvanshjortarna inte kan fungera som värdar för borreliabakterier, säger Wikström.
Heikki Henttonen som är professor emeritus i skogszoologi har i mer än 30 års tid undersökt smågnagare och däggdjur och de sjukdomar de bär på.
Han håller delvis med Wikström men säger att det inte är så enkelt.
– Det stämmer att hjortdjurens blod dödar borrelia men en vuxen fästing biter bara en gång och när borrelian den bär på dör spelar ingen roll för människan, säger Henttonen.
Om den vuxna fästinghonans värddjur har varit en hjort söker hon inte fler värddjur, det vill säga människor i det här fallet. Situationen med nymferna är en annan. De kan bära på borrelia och då det förekommer gemensamma måltider kan också ett hjortdjur vara bas för spridning av bakterien.
Henttonen menar att många stirrar sig blinda på spridningen av borrelia medan hjortdjur också bär på andra sjukdomar.
– I USA och Kanada sprider sig nu en prionsjukdom som alltså inte är ett virus utan ett missbildat protein som ger upphov till degenerativa sjukdomar som liknar galna ko-sjukan. Den här prionen sprider sig nu från just vitsvanshjortar, säger Henttonen.
Än så länge har sjukdomen inte spridit sig till människor utan endast smittat boskap i Nordamerika.
Fästingar gillar speciellt hjortdjur
Vuxna fästinghonor tycker bäst om hjortdjur. Därför påverkar hjortdjurens antal direkt fästingbeståndets storlek.
– Den höga förekomsten av fästingar beror på hjortdjuren och då främst på förekomsten av rådjur och vitsvanshjort. Fästingar förekommer också utan hjortdjur men med hjortar finns det mera fästingar, säger Heikki Henttonen.
Det här har man kunnat visa med så kallade stakettest. Innanför området dit hjortdjuren inte hade tillträde fanns det betydligt färre fästingar. Ju fler fästingar det finns desto fler är det som bär på borrelios, förklarar Henttonen.
Fästingarna får sina smittor som borrelia och TBE av smågnagare, ekorrar och i viss mån från fåglar och medelstora däggdjur.
Sjukdomar kan spridas via utfodringsplatserna
I Finland matar man hjortdjur, främst under jaktsäsongen. Utfodringsplatserna lockar till sig också andra djur som småvilt och gnagare. När djurtätheten och kontakten djuren emellan ökar, då ökar också spridningen av sjukdomar och parasiter.
Kontakterna på utfodringsplatserna bidrar till att fästingar och de sjukdomar de bär på sprids. Också allvarliga djursjukdomar som svinpest och rabies kan få sin början vid utfordringsplatserna. Spridning av sjukdomar och parasiter till människor är den allvarligaste följden.
Naturresursinstitutet Luke ska nu för första gången utreda vilka djur som besöker utfordringsplatserna och vilka eventuella smittor som kan lokaliseras.
Med hjälp av viltkameror ska man filma utfodringsställena för att få en bild av vilka djur som besöker dem och i hur stora mängder. Man ska också ta prover på djuren för att se vilka sjukdomar och parasiter de för med sig till utfodringsställena och om de kan sprida sig till andra vilda djur eller till produktionsdjur eller till och med till människor.
Projektet som pågar 1.1.2024–31.12.2025 kallas RiskiRuokinta och är ett samarbete mellan Luke och Livsmedelsverket.
