Lägg staten, naturskyddsområde och Kvarken i samma mening och du får många som rynkar på näsan. Därför är det viktigt att poängtera att arbetet med Kvarkens naturskyddsområden och en samförvaltningsmodell handlar om statliga områden, inte privata.
– Det gäller att vara tydlig med geografin, så att man inte tror det här är ens egen stuga, väg eller eget vattenområde, brygga eller skog eller något sådant. Det här är fråga om statens områden och de facto har vi ännu inte definierat slutgiltigt geografin i de här grupperna, säger John Erickson som representerar Maxmo skärgårds samfällighet i en av arbetsgrupperna.
Det handlar inte om nya områden utan om åratal gamla beslut som det av någon anledning inte tagits fram en förordning för. Det handlar om Mickelsörarnas naturskydd, fågelskyddsområden, strandskyddsområden och Natura 2000-områden.
– En väsentlig sak är att de här processerna som utövas i Finland har bidragit till att förorsaka myndighetsförakt. Det är konfliktlösningsarbete vi håller på med, säger John Erickson.
Två arbetsgrupper har tillsatts men Miljöministeriet och Forststyrelsen deltar inte i dem annat än som sekreterare. Den ena består av kommunala ledande tjänstemän, främst kommundirektörer, och den andra av olika lokala intressenter som till exempel samfälligheter och skifteslag. Den första ska arbeta fram förordningen och den andra ska stödja den första och också fundera på saker som jakt och fiske.
De områden det gäller finns främst finns i yttre skärgården, från Korsnäs i söder till Nykarleby i norr. Det är främst vattenområden, men det finns också en del mindre öar, naturstationer och mindre skogspartier som staten har löst in.
Unik modell som inte finns i Finland
Samförvaltningsmodellen som man ska jobba fram finns inte någon annanstans i landet när det gäller ett naturskyddsområde.
Förslaget att det ska ledas av lokala förmågor härstammar ur den konsultrapport som presenterades i våras. Rapporten gjordes på beställning av Miljöministeriet efter en allt mer inflammerad konflikt.
– Samförvaltningsmodellen är en förutsättning för en bra slutprodukt som har en lokal förankring, lokalt intresse och lokalt samförstånd, säger Vincent Westberg på Södra Österbottens NTM-central som leder arbetsgruppen bestående av olika intressenter i området.
Samförvaltningsmodellen ska bland annat innehålla en förordning över hur området ska styras och skötas. Även om det handlar om statliga områden kommer det in frågor som gäller privatpersoner, till exempel jakt och fiske. Här går statliga områden och privat mark och samfälligheter omlott.
– Vi måste hitta möjliga restriktioner och få en struktur där vi kan ta lyra efter att förordningen är godkänd. Det blir inte helt lätt och vi har en del jobb framöver, säger Westberg.
Frågan är också om det räcker med en förordning som staten godkänner eller om det behöver stiftas i lag för att inte kommande regeringar ska riva upp det man en gång beslutat. På den linjen är Österbottens förbunds landskapsdirektör Mats Brandt.
– Samförvaltningsmodellens alla delingredienser är inte helt tydliga och dagens lagstiftning stöder knappast alla detaljer i modellen. Det kommer att vara upp till Miljöministeriet att se till att modellen ros i land och miljöförvaltningens helhjärtade stöd behövs sedan i genomförandet. Som sådan är det en bra modell för att komma vidare, säger Mats Brandt.
Brandt efterlyser att man till nästa regeringsprogram inför lagändringar som stöder modellen så att samförvaltningen kan agera med fullt mandat och full kraft. I övrigt tycker Mats Brandt att det är bra att Miljöministeriet väljer att satsa på en samförvaltningsmodell.
Ingen stor fråga om alla jobbar åt samma håll
Om samförvaltningsmodellen är unik så är inte konflikten det.
– De här konflikterna har uppstått överallt. Sedan de här principbesluten som statsrådet har fattat har inte förvaltningen kanske varit mogen att förstå på vilket sätt man kör över lokalsamhället i naturskyddsfrågorna. Myndighetsföraktet har utbrett sig från det här, säger John Erickson.
Är det då möjligt att det dyker upp liknande samförvaltningsmodeller runt om i landet?
– Om jag har förstått det rätt är man oerhört intresserad från Miljöministeriets sida att få det här att gå framåt för man upplever att det är en unik process vi sysslar med här i Kvarken. Det kan finnas ingredienser som kan vara modell för andra konfliktområden i Finland, säger Erickson.
Det finns en förhoppning om att arbetet ska vara klart till årsskiftet. Vincent Westberg tror det tar till januari eller februari och John Erickson tror inte ett halvt år räcker.
– Den här frågan är inte så omfattande svår. Det handlar mer om vilja att förstå processen, vad det är vi gör. De involverade personerna behöver sätta sig tillräckligt mycket in i att förstå vad man håller på med så att man tänker framåt och kommer med de synpunkter vad det ska innehålla. Då finns det väldigt goda chanser att det här går framåt, säger Erickson.
