När vi sätter oss ned och skriver essäer, provsvar eller kanske artiklar, är det lätt hänt att olika fel smyger sig in i texten.
Därför bad vi vår språkvårdare på Svenska Yle, Daniela Felixson, lista några av våra vanligaste språkfel. Här kommer hennes lista, med lite tips på hur du kan undvika de vanligaste fällorna.
1. Särskrivning av sammansatta ord
Det är mycket vanligt att särskriva sammansatta ord, alltså ord som ska skrivas ihop. Många tar till exempel modell av engelskan där särskrivning är betydligt vanligare än i svenskan.
I bästa fall är särskrivning bara irriterande, och i värsta fall leder det till missförstånd och att hela budskapet förändras. Det är stor skillnad på en sjuksköterska och en sjuk sköterska.
Om man är osäker på om ett ord ska skrivas isär eller ihop kan man läsa texten högt.
I finlandssvenskan får ord som skrivs ihop sin betoning på första stavelsen. Det betyder att sjuk betonas i ordet sjuksköterska.
Vid särskrivna uttryck är betoningen ofta lika stark på båda orden eller starkare på det sista ordet.
2. Särskrivna uttryck som ofta skrivs ihop
Det finns flera fasta uttryck som ska skrivas isär, som två eller fler ord. Det gäller uttryck som till och med eller i stället för*.* Särskilt finlandssvenskar har en tendens att skriva så här.
Det finns ännu fler uttryck som ska skrivas isär. Men för att krångla till det finns det förstås andra uttryck som ska skrivas ihop.
3. Var och vart, där och dit
Var uttrycker att något finns på ett visst ställe, och vart uttrycker att något rör sig i en viss riktning. Det händer ofta att vi använder dessa ord på fel sätt, särskilt när vi talar men också när vi skriver.
Där och dit fungerar på motsvarande sätt. Där uttrycker att något finns på ett visst ställe och dit uttrycker att något rör sig i en viss riktning.
Där fungerar som svar på frågor med var, och dit fungerar som svar på frågor med vart.
4. Talspråk i skriven text
När vi pratar förkortar vi ofta till exempel ordet någon till nån. När du skriver text ska du undvika talspråkliga ord eller stavningar.
Se också upp med småord som ju, nog och så. De ger texten en talspråklig prägel.
Skriv inte ”I går så hade jag danslektion”. Skriv ”I går hade jag danslektion”.
5. Dom i stället för de och dem
I talspråket säger många dom i stället för de eller dem. I skrift har dom en talspråklig klang, och därför ska vi använda de och dem när vi skriver.
De fungerar som subjekt, alltså den (grupp) som gör något i satsen. Dem är objektsform, alltså den (grupp) som utsätts för en handling.
Om du är osäker på om det ska vara de eller dem kan du testa genom att sätta in vi eller oss i satsen i stället. Om vi passar in i meningen ska det stå de. Om oss passar in i meningen ska det stå dem.
