– Musikteater har en enastående möjlighet att beröra. Musiken når bortom orden och en massa pansar och kan träffa en rakt i maggropen.
Så säger Martina Roos, som utnämnts till Finlands första professor i musikteater. Professuren i musikteater vid Konstuniversitetet kom till tack vare femårig finansiering av Waldemar von Frenckells stiftelse.
Att en särskild professur inrättas för musikteater är en signal om att ämnet får en större akademisk tyngd inom scenkonstutbildningen. Men vad betyder det i praktiken för utbildningen?
– Att inrätta en professur är mer än att tillsätta operativ VD eller linjeledare. Professorn har också ett pedagogiskt och konstnärligt substansansvar. Det är en signal om att vi grundar ett pedagogiskt program som vi tar ett långsiktigt helhetsansvar för, säger Martina Roos.
Hårda nedskärningar krävs
Waldemar von Frenckells stiftelse finansierar professuren för fem år framöver. Men vad som händer sedan är ännu osäkert. Som bäst utreder Konstuniversitetet med stöd av Pacius-stiftelsen om det finns förutsättningar att inrätta ett magisterprogram för musikteater tillsammans med Sibelius-Akademin. Det slutliga beslutet ska fattas senare i år.
Roos berättar att Konstuniversitetet står inför hårda sparkrav och förväntas spara in 55 arbetsår, så utan stiftelsens finansiering hade det knappast varit möjligt att inrätta professuren.
Professuren stöder planerna om ett långsiktigt magisterprogram. Men vad händer om man inte beslutar sig för att starta något gemensamt magisterprogram?
– Det skulle vara dåligt helt enkelt. Undervisningen skulle bli otroligt splittrad och omöjlig att utveckla, säger Roos.
Fem år är en väldigt kort tid i utbildningssammanhang. En av den blivande professorns viktigaste uppgifter blir därför att säkra magisterprogrammets framtid genom att bland annat bygga ett stödnätverk för programmet och försöka säkra extern finansiering.
Utbildade artister behövs
I ett pressmeddelande om professuren konstaterar Konstuniversitetets rektor Kaarlo Hildén att professuren främjar utvecklingen av inhemsk musikteater. Det råder brist på professionellt utbildade artister och upphovsmän i Finland och därmed svarar professuren mot en efterfrågan på fältet.
Redan innan utnämningen till professor jobbade Martina Roos vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi som lektor i ämnesgruppen vokalmusik. Hon konstaterar att det redan i dag finns mycket kunnande på fältet och att nivån ständigt stiger. Folk har hittat sätt att utbilda sig och få erfarenhet av musikteater på olika sätt, i Finland eller utomlands.
– Det är inte alls så att den här professuren är lösningen på något som har varit jättedåligt. Det finns mycket som fungerar superbra. Men det är ett splittrat kunnande. Vi kan skapa en struktur som gör att de som studerar och undervisar vid linjen kan fördjupa sig inom hela bredden av uttryck som finns inom musikteater, säger Roos.
Hon påminner om att musikteater är mycket mer än musikaler. Musikteater görs inte bara av stora stadsteatrar som sätter upp internationella format, utan av fria grupper, dansgrupper och många fler.
– Inom alla dessa olika genrer och former av yrkesaktivitet finns en önskan bland utövarna att kunna fördjupa sitt kunnande, säger Roos.
Knappt två år tills studierna börjar
Roos är just nu upptagen med att regissera en operaföreställning på Musikhuset i Helsingfors som har premiär den 8 november.
– Så jag börjar arbeta som professor, ja, den 8 november, säger hon.
Planen är att den första årskullen av studerande ska börja hösten 2026. Det är mycket som ska bli klart innan dess.
– Det ska finnas en plan för vad som ska undervisas, hur mycket, av vem och när. Vi måste veta var man undervisar, för utrymmesbristen har varit ett problem så länge jag har arbetat på Konstuniversitetet.
– Vi måste formulera vad som är substansen i kurserna och hitta personer som har kunnande och vision att undervisa dem. Vi måste bestämma med vilka kriterier väljer vi de första eleverna. Så man måste hela tiden tänka på helheten. Det är en jättepalett, berättar Martina Roos.
