– Du är ju journalist på Svenska Yle, vill du se ett anonymt sms jag har fått?
Det är så vår granskning av Kaskö börjar. Sms:et vi får se är grovt, mycket grovt.
Bakgrunden till meddelandet är att några föräldrar engagerar sig i en skolfråga och också uttalar sig offentligt. Det faller inte i god jord. En av dem får ta emot ett hotfullt sms.
Avsändaren skriver att mottagaren inte hör hemma i Kaskö och önskar att hen ska bli våldtagen. Det är omöjligt att säga vem avsändaren är eftersom meddelandet är skickat från ett prepaid-abonnemang.
Den som fått meddelandet vill inte ställa upp på intervju. Men vi träffas och vi får veta att några andra också fått sms med liknande innehåll. Den gemensamma nämnaren för mottagarna är att de har anknytning till Kaskö och att de på olika sätt offentligt uttryckt sin åsikt.
– Du ska inte ifrågasätta eller lyfta fram saker som inte fungerar. Då kan du bli smutskastad och i värsta fall få ett sådant här meddelande där någon hoppas att du ska bli våldtagen.
Blev du rädd då du fick meddelandet?
– Kanske inte rädd, men nog är det väldigt obehagligt.
Det talas om en tystnadskultur i staden. Via en artikel som Yle Österbotten publicerar får vi kontakt med fler människor med anknytning till Kaskö. En del bor där, andra har bott där. En del är anställda av Kaskö stad, andra har varit.
Vi pratar med de personer som hört av sig via artikeln. Dels vill vi säkerställa deras identitet och dels verifiera deras berättelse. Vi får också kontakt med fler människor. Sammanlagt pratar vi med ett 20-tal personer. Ingen vill gå ut i offentligheten med sina erfarenheter. Men anonymt delar de med sig av sina upplevelser.
– Du förstår inte hur det är i en så här liten stad. Släktband, partitillhörighet och företagssamarbete är sådant som avgör vilken ställning du har och vad du har råd att säga. Alla vi andra ska hålla käften.
Svårt för personal att tala öppet
Flera av dem som är, eller har varit anställda av staden, konstaterar att det är svårt, för att inte säga omöjligt att ta upp saker som inte funkar på arbetsplatsen. Det kan vara något så simpelt som att det saknas information på svenska.
– Bilden utåt är att staden är tvåspråkig, men då man påpekar att det saknas information på svenska möts man av nedlåtande kommentarer och chefer som himlar med ögonen.
Andra berättar om utfrysning på arbetsplatsen. Händelserna vi får höra om har inträffat under det senaste året, men även något år tidigare.
– Stadens personalpolitik är oärlig. Jag har aldrig sett något liknande i någon annan organisation. Personal som vågar påpeka brister blir smutskastade.
Kaskö är ett sådant eländigt ställe att folk inte skulle tro ens hälften om man berättade
Tidigare anställd på Kaskö stad
Kaskö stad är en liten arbetsgivare. 74 personer jobbar för staden och av dem är 36 tillsvidareanställda. På stadens förvaltning jobbar 7 personer.
– Organisationen är genomrutten. Många duktiga anställda har jagats i väg från staden.
– Man kan ju undra varför så många väljer att sluta och säga upp sig? Om det är en bra arbetsgivare med en fungerande ledning vill människor stanna. Men inte i Kaskö.
Jan-Anders Lundenius (SFP) är styrelseordförande i Kaskö. Han medger att det under några år varit stor omsättning av tjänstemän.
– Det har delvis berott på att staden försökt spara, att vi tidvis haft anställningsstopp och också hög tröskel för att ta in vikarier.
Lundenius konstaterar att det här inte fick den effekt man hoppats på. I stället blev arbetsbördan större för en del, vilket i sin tur ledde till sjukskrivningar. Dessutom blev en del saker helt enkelt ogjorda.
– Men sedan vi fick ny stadsdirektör har han sett till att i princip alla tjänster blivit besatta så nu fungerar det faktiskt bättre, säger Lundenius.
Härlig stad att växa upp i
I Kaskö bor omkring 1 200 personer. Natascha Mangs är född och uppvuxen i staden, som hon beskriver som något av en idyll.
– Vi var en hel hop med ungar som var tillsammans. Och det var jättehärligt!
Också Petra Lapveteläinen minns barndomen som en sorglös tid.
– Brännboll mitt på gatan och inga föräldrar som störde.
Båda lämnade staden som unga vuxna, men har sedan återvänt. De njuter av lugnet, närheten till havet och naturen. Men de vet också att konflikter kan få stora konsekvenser i en liten stad.
Dödshot i politiken
En fråga som skapade stor splittring i staden var planerna på en kommunsammanslagning med grannen Närpes. Det var för fem år sedan, år 2019. Med minsta möjliga marginal sa politikerna nej till fusionen.
– Pappa (Carl-Gustav Mangs, SFP) som är politiskt aktiv var en av dem som flaggade för en sammanslagning och han fick ta emot mycket skit. Han fick till och med dödshot, säger Natascha.
De hatiska sms:en som några personer fått har Petra och Natascha också hört om.
– Det känns som att det finns en del som inte har någon sil utan säger jättefula saker. Och jag brukar tänka att hur täcks folk?
”Fullmäktige en gummistämpel”
Flera av de personer vi pratar med frågar sig hur det är ställt med demokratin i staden. Man menar att stadens politiker inte har något att säga till om mera.
– Demokratin har urholkats och makten har överförts till tjänstemän och nämnder. Stora beslut fattas ofta före semestrar och med snabb tidtabell.
Det sker saker i Kaskö som tystas ner. Ärenden som borde behandlas offentligt smusslas undan
Kasköbo
– Det är mycket hemlighetsmakeri i stadshuset och demokratin är åt helvete!
Den sannfinländska lokalpolitikern Jukka Salo tycker att uppdraget i fullmäktige förlorat sin mening.
– Under den här perioden har vi i fullmäktige mer och mer blivit en gummistämpel. Det mesta bereds av tjänstemännen och klubbas igenom av stadsstyrelsen.
Däremot anser Jukka Salo att diskussionsklimatet inte har försämrats.
– Åtminstone för egen del tycker jag att det mesta jag hör är sakligt. Undantag kan finnas, men osakliga meddelanden säger nog mer om avsändarens mentala välmående än något annat.
Tystnadskultur förvånar politiker
Ett annat tema många personer vi pratar med nämner är invånarnas möjligheter att följa beslutsfattandet och få information om aktuella frågor i staden. Stadens webbplats får dåligt betyg.
Jan-Anders Lundenius konstaterar att kritiken är befogad och det här är något staden jobbar på.
– Vi jobbar för att förbättra den digitala informationen, att till exempel bli bättre på att få ut protokoll på nätet.
Att det skulle förekomma hemlighetsmakeri och en tystnadskultur i staden är en beskrivning Lundenius inte känner igen sig i.
– Det låter väldigt främmande. Människor har valt oss förtroendevalda till de här posterna och jag tror nog att vi alla försöker göra det bästa för invånarna i staden. Inget annat.
Lundenius hoppas också att invånare tar kontakt om det är något som irriterar eller om de har frågor de vill diskutera.
Stadsdirektör Markku Lumio är inne på samma linje.
– Det är bara att ringa eller komma in till stadshuset. Jag finns här om man har frågor.
Personalens mående tar stadsdirektören på stort allvar.
– Det är oerhört viktigt att personalen mår bra. Undersökningar som gjorts visar också att måendet har blivit bättre under de senaste åren, men vi har saker att förbättra och det jobbar vi på, säger Lumio.
Kan du ge exempel?
– Nu i höst har vi börjat skicka ut ett månatligt nyhetsbrev till personalen där vi berättar vad som är på gång internt.
Att personal inte får ifrågasätta eller påpeka brister på den egna arbetsplatsen kommenterar stadsdirektören så här:
– Jag uppmuntrar personalen att prata med sin chef, i stället för att gå till media eller något sådant. Rak kommunikation är bästa sättet att få förändring. Och det går alltid att komma och prata med mig.
