Den varma hösten har skonat de blå veronikorna, men de andra blomstren står kvar som bruna spröten. Vi befinner oss i området Kungseken i nordvästra Helsingfors, i en liten park som fått namn efter konstnären Helene Schjerfbeck.
Vi har stämt träff med Jarmo Saarikivi, Helsingfors stads ledande miljöexpert, för att tala om biodiversitet i städer.
Bakom en kortklippt äng och blomrabatterna slingrar sig en liten bäck som korsas av tre små broar. Tillsammans bildar de en kort promenadrunda, men här finns mer att upptäcka än vad man vid första anblicken kunde tro.
Staden kryllar av liv
Städer har mycket asfalt och betong och det kan se ut som om naturen försvunnit. Men i själva verket har städer ofta hög biologisk mångfald, med fler arter och större mångfald än orörda miljöer.
– Det beror på att det finns en del ursprunglig natur kvar i staden och att det därtill uppstår speciella livsmiljöer med egna arter. Dessutom finns det många arter som gynnas av mänsklig aktivitet, de som ofta betraktas som skadedjur; råttor, duvor eller rävar, som numera finns rikligt i städer eftersom det finns mat där, säger Saarikivi.
Så hurdant är läget i Helsingfors, Finlands största stad?
– Det är en mycket mångsidig plats med många olika livsmiljöer och mycket mänsklig aktivitet, vilket berikar naturen. Här finns typiska arter som sparvar, trastar och andra små fåglar som drar nytta av vinterutfodring, förklarar Saarikivi.
Det finns inte många platser i Finland där solen når att värma upp marken. Finns det öppen mark växer där snabbt upp gräs och träd som skuggar den. Men i städer finns livsmiljöer som vägrenar och värdelös mark för byggande, så kallat impediment, där intressanta och speciella växtarter trivs i värmen.
De växterna lockar i sin tur till sig insekter som specialiserat sig på dem.
Jag är optimistisk eftersom vi idag har många metoder för att återställa och förbättra närnaturens tillstånd.
Jarmo Saarikivi
– Biologisk mångfald är inte enkelt. Men det är viktigt att förstå att det inte är en mätare på naturens kvalitet. Till exempel finns det få arter i en gammal skog, men de måste skyddas eftersom det tar tid att utveckla sådana arter och det finns få gamla skogar. Samtidigt kan vi hitta biologisk mångfald på till synes frånstötande platser. All världens soptippar och lerpölar kan vara biologiska hotspots, men de är inte nödvändigtvis trivsamma och vackra miljöer, säger Saarikivi.
Höghus eller villor, tätt eller glest
Det debatteras en hel del om hur städer borde byggas – tätt eller lite glesare för att naturen ska få plats. Vad tänker du om det?
– Det finns inget enkelt svar på det. Jag tycker att närnaturen är mycket värdefull och den behöver inte vara av särskilt hög kvalitet ur ett artperspektiv. Små gröna områden är viktiga för lokala invånare. Det är värdefullt att ha en liten skog eller ett motionsspår nära hemmet. Om vi förlorar den här närnaturen förlorar vi mycket och det finns otaliga bevis för att närhet till natur gör människor gott, svarar Saarikivi.
För stadsutvecklingen är det en viktig fråga om byggandet sker tätt eller glest. Det finns inget klart svar på vad som är bättre för naturens mångfald. Genom att bygga tätare minskar vi behovet av transporter, men om staden växer utåt förlora vi grönområden. Det här måste politiker och beslutsfattare som styr stadens utveckling noga överväga.
Rädda närskogen av hälsoskäl
I Helsingfors har det varit mycket kamp om närområden. Ett exempel är Stansvik där gammal skog enligt stadsplaneringen skulle bebyggas. Där ändrades planerna och byggandet begränsades när man hittade ett litet vattendrag i skogen.
Andra omstridda områden är Malms flygfält och Östersundom. Nästan alltid när staden planerar något byggande uppstår diskussioner om det är nödvändigt, förnuftigt, hållbart och om det kan göras bättre.
– Jag är optimistisk eftersom vi i dag har många metoder för att återställa och förbättra närnaturens tillstånd. Helene Schjerfbecks park är ett bra exempel där man systematiskt planerat småvattenområden och blomsterängar som resulterat i en inbjudande parkmiljö, som förutom att den är vacker också är nyttig för växter, insekter, fladdermöss och fåglar.
Höghusen vid parken står tätt och gårdarna är relativt gröna med planteringar, ängar och lekplatser. Runt parken växer skog.
Helsingfors ska skydda 10 procent, liksom hela Finland
Enligt EU:s återställningsdirektiv ska 10 procent av Finlands landområden vara skyddade och 30 procent vara grönområden som stöder dem. Det kravet kommer Helsingfors att lyckas med.
– Om 15 år kommer 10 procent av Helsingfors landområden att vara skyddade, säger Saarikivi.
I Helsingfors är 42 procent av arealen natur, resten är bebyggt. År 2030 ska Helsingfors grönnätverk vara enhetligt och ekologiskt fungerande.
Naturens mångfald borde vara en styrande princip i allt beslutsfattande som gäller markanvändning. Men eftersom vi inte har lyckats begränsa naturens utarmning med frivilliga medel behövs tvångsåtgärder och lagar.
Jarmo Saarikivi hänvisar till FN:s pågående konferens om jordens biodiversitet, COP 16, i Colombia. Där förhandlar man för att komma överens om hur världens länder ska hindra en utarmning av naturen och det pågående sjätte utdöendet.
Finland har ingen biodiversitetsstrategi – ännu
Alla länder ska ha nationella genomförandeplaner på plats inför COP 16, alternativt ha rapporterat in mål. Finland hör till de länder som inte har lämnat in en nationell biodiversitetsstrategi. Den har planerats i snart tre år men är ännu inte färdig.
Det naturavtal som förhandlades fram i Kanada för två år sen har som mål att 30 procent av världens yta ska skyddas. Det vill man göra eftersom skyddade områden minskar natursvinnet. Naturen kan komma igen om den lämnas ifred.
Det finns sätt att hjälpa naturen på traven och det är den lilla parken i Kungseken i Helsingfors ett fint exempel på.
