En färsk rapport av Institutet för de inhemska språken visar att språkklimatet i Finland har blivit hårdare. Men det finns också positiva exempel på en levande tvåspråkighet.
På Helsingfors stadsteater har över 20 finskspråkiga teaterarbetare vågat börja tala svenska under de senaste åren. En av dem är Valtteri Raekallio, ny chef för teaterns dansgrupp, Helsinki Dance Company.
Raekallio delar arbetsrum med Lilla Teaterns chef Jakob Höglund. Han har bestämt sig för att lära sig svenska bättre för att komma emot Höglund, som har svenska som modersmål.
– Det handlar om att visa att man är intresserad av den andra och få den att känna sig sedd, säger Raekallio.
Höglund, som ibland får kämpa med finskan, upplever det här som en härlig gest av Raekallio. Det gemensamma arbetsrummet blir ett andningshål, där Höglund får utlopp för sina känslor på sitt modersmål.
Rebell i skolan
Raekallios förhållande till svenskan är ganska typiskt: först en knagglig start i skolan, senare insikter om fördelarna med språket.
– Jag var rebulist (rebell) i skolan och lärde mig inte svenska. När jag i vuxenåldern jobbade som dansare i Norge ångrade jag mig att jag inte lärt mig skandinaviska. Men nu har jag en chans att öva med Jakob.
Ibland varvar han svenskan med finska och engelska ord, ibland smyger sig också franskan in. Men han pratar på, uppmuntrad av Höglund.
– Jag behöver mera mot. Mikä on sana? Ah, ord! Det är lite hubba bubba med båda språkarna, säger Raekallio och brister ut i skratt.
Under sina år i Norge var Raekallio den som var invandrare.
– Alla bytte snabbt till engelska då jag försökte prata norska. Det är viktigt att uppmuntra den som vill lära sig. Det gäller att få repetera.
Teatern en gynnsam miljö för ”pokkaruotsi”
Valtteri Raekallio har använt språkinlärningstjänsten Duolingo i 130 dagar för att lära sig svenska. Men att språkbada på teatern är den bästa skolan, har han märkt.
På teatern går arbetet ofta ut på att jobba med något obekant – verkets språk och form föds genom försök och misstag. Därför är teatern i sig en gynnsam plats för pokkaruotsi, menar Raekallio.
Begreppet myntades av den tidigare riksdagsledamoten Rosa Meriläinen i samband med Yles tvåspråkiga valdebatt. Det syftar på att våga tala svenska och att inte skämmas.
– På teatern är skammen alltid present (närvarande). Det är något vi jobbar med till vardags, säger Raekallio.
Skrattsalvorna avlöser minsann varandra. Inte minst när de avslöjar sina mest pinsamma tabbar. Under sin karriär som dansare åkte Raekallio ofta utomlands.
– När jag var på turné med Riksteatern i Sverige åt vi middag på restaurang efter en föreställning. Jag beställde lax med kukpotatis (kokt potatis), säger Raekallio.
Jakob Höglund jobbade å sin sida som lekledare på färjan Eckerö line i sin ungdom. Under sin första arbetsvecka fick han i uppdrag att samla ihop barnen till guldvaskning på soldäck.
– Jag ropade i högtalarna på finska: Moi kaikki lapset, viiden minuutin kuluttua alkaa kullinhuuhtelu aurinkokannella, kaikki mukaan!
(På svenska ungefär Hej alla barn, om fem minuter börjar kuksköljning på soldäck, alla med!)
Höglund lärde sig finska först i vuxenålder
Jakob Höglund är i sin tur uppvuxen i en väldigt svenskspråkig miljö i Jakobstad. För honom var finskan länge ett hinder för att kunna jobba i Finland.
– Jag förstod inte att man behöver finska i Finland. Jag gick Teaterhögskolan utan att knappt kunna ett ord på finska.
Höglund jobbade länge med teater i Sverige men när han återvände och började regissera på finska i Vasa 2016 beslöt han sig för att försöka lära sig språket.
– Jag kände mig hemma i mitt land först när jag lärde mig finska och kan jobba på båda språken.
Höglund säger att han blir en betydligt roligare regissör på finska.
– Senast igår skulle jag återge en replik i pjäsen Veljeni Lejonamieli som jag regisserar här på Stadsteaterns stora scen. Mikä teitä vaivaa blev Mikä teitä vaippaa (blöja) och det tyckte förstås alla var roligt.
”Ett konstant språkbad på teatern”
När Jakob Höglund började jobba på Helsingfors stadsteater 2019 dominerade finskan som arbetsspråk.
Trots att tre av fyra i rummet talade svenska bytte man till finska. Men på senare tid har det svängt.
Allt fler finskspråkiga har börjat använda svenska, framförallt på Lillan, säger Höglund.
Under hans tid på teatern har tio fastanställda skådespelare och över tio frilansare börjat jobba på svenska.
– Det har varit ett konstant språkbad då jättemånga skådisar vill komma över till oss och testa på att skådespela på svenska. Med många av dem har vi övergått till att prata svenska helt och hållet. En av dem är Mikko Kauppila, som spelade en av huvudrollerna i Röda rummet på Lilla Teatern.
Kritiska röster mot finska skådespelare
Men på finlandssvenskt håll finns också de som är kritiska till finskspråkiga skådespelares uttal.
HBL:s recensent irriterade sig på finskspråkiga Minttu Mustakallios uttal i Århundradets kärlekssaga som nyligen fick premiär på Lilla Teatern. Så hur ska finlandssvenskarna riktigt ha det?
Jakob Höglund säger att Mustakallio fick rollen helt enkelt för att hon passar bäst i den. Han blev förälskad i hennes sätt att tolka Märta Tikkanen.
– Jag har själv haft en så stor rädsla för att prata finska, just för att jag känner att den inte duger. Jag har lyckats släppa den.
På samma sätt vill han uppmuntra alla finskspråkiga att våga tala svenska.
– För mig handlar det om att vi ska bygga broar över språkgränsen.
Svenska Teatern och Wasa Teater kan vara svenska öar, men på Helsingfors stadsteater är det naturligt med två språk som löper omlott, menar Höglund.
Våga vara dum
Som bekant velar många med att tala ett språk de inte behärskar fullständigt.
Man är alltid lite dummare på ett språk man inte kan så bra. I en chefsposition med mycket ansvar är det viktigt att våga bjuda lite på sig själv, tycker både Jakob Höglund och Valtteri Raekallio.
– Det är inte farligt om man gör fel och är lite dum ibland. Det är okej att skratta tillsammans, säger Raekallio och fortsätter:
– Teatern är en plats för lek, och prova att göra något du inte vet vad det ska bli. Det är samma med språk – du kan prova att hitta direktion, en väylä till en annan person. Det är en gift (gåva), haluta antaa toiselle lahja!
Voitko tehdä sen verran että Mikon letut poistetaan? instruerar Höglund teknikern under scenrepetitionen av Veljeni Leijonamieli.
– Du menar säkert letit (flätor), letut betyder plättar, ropar någon av kollegorna i den dunkla salongen.
Höglund och Raekallio stöder också varandra i regiarbetet och i den konstnärliga planeringen.
– Mistä voit lähteä liikkeeltä (korrekt version liikkeelle)? frågar Höglund som undrar hur Raekallio ska gå tillväga i sitt koreografiska arbete, men den direkta översättningen blir ”varifrån ska du gå från affären”.
– Jag tror jag vill göra det av en bökk (Jag tror jag ska utgå från en bok), svarar Raekallio.
Kanelbulle och skål
Det är uppenbart att språkinlärningen gynnas av att de har roligt tillsammans, uppmuntrar varandra och hyser respekt för varandra.
Jakob Höglund undrar hur Valtteri Raekallio ska fira Svenska dagen, som om det var en självklarhet att han gjorde det.
Eller kanske handlar det om att bjuda in till en lek, att leka finlandssvensk.
– Jag vill äta kanelbulle och dricka lite kaffe, svarar Raekallio, som genast är med på noterna.
– Sedan jag flyttade tillbaka till Helsingfors har det blivit en tradition att träffa mina finlandssvenska vänner på Kämp och beställa ett glas champagne, säger Höglund.
Skål i bubbel blir det också några timmar senare på Lilla Teatern, där Århundradets kärlekssaga får premiär.
– Humör är ett bra instrument för att gå över språkgränsen. Och skål för pakkoruotsi, säger Raekallio.
– Humor och bra humör! Skål för tvångsfinskan, pakkosuomi, svarar Höglund.
Svenska dagen firas den 6 november. Följ med festligheterna på Yle Fem eller Yle Arenan kl. 19.50.
