Första gången Siv Snabb åkte på kryssning var i oktober 1972. Hon var sjutton år och minns det bra eftersom hon skrivit om det i sin dagbok.
– Min barndomsvän Barbros mamma jobbade på fartyget M/S Svea Regina på den tiden. Hon frågade ifall jag ville komma med på en Stockholmskryssning.
Fartyget var helt nytt och hade tagits i trafik på linjen Helsingfors–Stockholm under sommaren 1972. Under den här resan fick Siv Snabb uppleva många saker för första gången. Det var inte bara hennes första resa på en stor färja utan också hennes första resa utomlands.
– Det var jättespännande naturligtvis. Jag och Barbro åkte ensamma från Dragsfjärd till Helsingfors, och det var i sig en stor upplevelse. Jag skrev i dagboken att jag köpte nya vinterstövlar i Helsingfors.
Ljuvligt gott med skagenröra
Färjan avgick mot Stockholm klockan 17 på eftermiddagen.
– Vi gick först en rundtur med Barbros mamma och tittade oss omkring på färjan, och sedan gick vi till matsalen för att äta. Det var stort! Inte hade jag sett något liknande i lilla Dragsfjärd, säger Siv Snabb.
Hon skrev i dagboken att hon åt någon typ av ”skagenräkröra och lax”, och att det var ljuvligt gott.
– Sedan den där första gången har det inte blivit en enda kryssning utan en räkmacka. Det kan jag garantera, säger Snabb.
Charmören Jari bjöd upp till dans
Senare på kvällen tog de sig till dansrestaurangen som fanns ombord. De måste smyga sig in eftersom de inte hade fyllt 18 år. Där bjöd en charmör vid namn Jari upp till dans.
– Vi hade så roligt. Det var riktigt toppen!
Kring midnatt såg de en dansshow och slutligen var det dags att gå och lägga sig i personalhytten som Siv Snabb och hennes väninna delade. Det blev inte mycket sömn den natten, bara kring tre timmar. Om det berodde på allt det spännande de upplevt eller om det var ovana att sova i en båthytt berättar inte dagboken.
Följande morgon blev det frukost och lite shopping.
– Vi köpte parfym och sådant som intresserade på den tiden. Sedan såg jag den där Jari på nytt. Vi vinkade och det var så roligt, säger Siv Snabb.
Det första besöket i Stockholm ledde också till en annan tradition som fortfarande håller i sig.
– Vi var inne på varuhuset Åhlens i Stockholm, och där åt jag min första bit prinsesstårta. Det har blivit den andra rätten jag alltid ska ha. Det är räkmacka och en bit prinsesstårta. Det hör till kryssningsprogrammet!
Dansbandskryssningarna drar
Även om Siv Snabb tyckt om att åka med Sverigebåtarna redan länge så var det runt år 2006 som kryssningsflugan bet på allvar.
– Det var då jag fick upp ögonen för dansbandskryssningarna! Jag åkte med några väninnor och vi tyckte att det var jätteroligt. Det pratas mycket svenska på båten och man träffar många dansglada människor, säger Siv Snabb.
Dansbandskryssningarna blev allt flera med tiden, även till Tallinn. Hon berättade om kryssningarna för sina väninnor och då ville både den ena och den andra komma med. Ibland åker hon ensam på dansbandskryssningar eftersom det finns gott om danskavaljerer och det är lätt att hitta sällskap att sitta och prata med. Hon har fått många nya vänner.
Siv Snabb brukar åka på kryssning till Sverige ungefär tio gånger om året. Hon räknar med att ha åkt på sammanlagt kring 260 kryssningar genom åren. Snabb för gärna vidare kryssningstraditionen till följande generation. Hon hade nyligen sällskap av två tonåriga flickor, det vill säga hennes barnbarn.
– Jag tror de tyckte det var jätteskoj. De satt och fnittrade när mormor gick och dansade. Det råkade vara dansbandet Guns Rosor från Österbotten som spelade och de är ganska skojiga, yngre män i tjugoårsåldern. Barnbarnen hade trott att det bara är gamla gubbar som spelar på båtarna.
Hur ofta åker du på kryssning till Sverige? Har du rutiner som alltid ska göras när du stiger ombord? Vilka minnen väcker Sverigebåtarna hos dig? Vega Lördag sätter fingret på Sverigekryssningar, lördag 16.11.2024 mellan 9.03–11.00. Skriv din berättelse i formuläret nedan.
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!
