1 500 kilometer. Så mycket rör vill det statliga bolaget Gasgrid låta gräva ner i marken för att kunna överföra vätgas mellan olika delar av Finland.
Bolaget har som uppdrag att skapa en fungerande infrastruktur för överföring av vätgas i Finland.
Det är inget litet projekt.
– Just nu finns det inga vätgasrör i Finland. Ute i världen finns ungefär 5 000 kilometer vätgasrör, och då handlar det mest om rör som förenar olika industriområden, berättar Heli Virkki som är enhetschef vid Gasgrid.
Det stamnät av vätgasledningar som Gasgrid nu planerar skulle börja i Torneå i norr och följa kusten ända till Imatra i sydöstra Finland. Prislappen ligger på 3–5 miljarder euro, enligt Gasgrids preliminära uppskattning.
– Vi behöver olika finansieringsinstrument. Vi håller på att ansöka om EU-finansiering och tror att den kommer att täcka en stor del. Därtill behövs pengar från staten och olika privata intressentgrupper, säger Virkki.
Målet är att Finland har en fungerande infrastruktur och marknad för vätgas i början av 2030-talet. Heli Virkki medger att målsättningen är väldigt optimistisk med tanke på alla tillståndsprocesser som väntar innan själva byggandet ens kan börja.
Förutom ledningar för överföring av vätgas behövs också anläggningar som producerar vätgasen. Vätgas kan produceras från vatten genom så kallad elektrolys men för att det ska vara ekonomiskt lönsamt behövs billig el.
Gasgrid bedömer att Finlands västkust har stor potential att få produktionsanläggningar för vätgas eftersom det finns mycket vindkraft där.
Tvångsinlösningar möjliga
I Gasgrids vision ska vätgasrör byggas också i Egentliga Finland. Tills vidare finns inga exakta linjedragningar utan endast preliminära utkast på var ledningarna kunde placeras.
Rören är cirka en meter i diameter och de grävs ner på ungefär en och en halv meters djup.
Längs rörets linje kommer det att skapas en 5–10 meter bred korridor genom landskapet. Varken träd eller byggnader får finnas i korridoren men till exempel åkerodling ska vara möjligt.
Det är just genom åkrar som Gasgrid helst planerar sina vätgasrör eftersom man då inte behöver fälla skog. Det innebär att en och annan jordbrukare kan få besked om att ett vätgasrör planeras genom de egna markägorna.
– Vi försöker förstås diskutera och hitta individuella lösningar med markägarna. Men vi har också inlösningsförfarande i vår verktygslåda vid behov. Det handlar trots allt om 1 500 kilometer rör som ska byggas, så vi måste använda också sådana medel om det behövs, säger Heli Virkki.
Virkki preciserar att eventuella tvångsinlösningar gäller den tidsperiod som arbetet med att gräva ner röret tar. Efter det kan marken åter utnyttjas för till exempel jordbruk.
En explosiv gas
Enligt Virkki kan vätgasrör inte placeras i närheten av till exempel kraftledningar eller järnvägar eftersom det kan uppstå elektromagnetisk induktion som utgör en säkerhetsrisk.
Att utnyttja befintliga metangasrör för att överföra vätgas är inte heller ett alternativ.
– Vi har ett metannätverk på lite över 1 000 kilometer men den marknaden ska existera också i framtiden. Metanmarknaden ska inte avvecklas utan den kompletterar vätgasmarknaden i framtiden.
Vätgas kan explodera hyfsat lätt. Heli Virkki påminner om att vätgas använts inom industrin i över hundra år. Då har man slutna system och noggranna säkerhetsföreskrifter.
Virkki sticker ändå inte under stol med att ett vätgasrör i teorin kan explodera.
– I princip ja, om omständigheterna är de rätta. Men om det inte finns ett läckage i röret är det mycket osannolikt. Säkerhetsfrågorna är mycket viktiga och vi jobbar aktivt med Säkerhets- och kemikalieverket med modelleringar och projekt som berör tryggheten. Utgångspunkten är att ingen vätgas alls läcker från röret.
