En ny utredning om mäns attityder till våld mot kvinnor visar att en av fyra män under 35 tycker att det kan vara kvinnans eget fel att hon utsätts för våld av en man. Leo Nyqvist, professor emeritus i socialt arbete vid Åbo universitet, vad tänker du om det?
– Vi vet ju tyvärr att det är vanligt att kvinnan förväntas bära ansvaret för att hon blir utsatt för våld, såväl på gatorna som i hemmen. Att den här alldeles färska forskningen visar att just unga män har anammat det patriarkala synsättet, det förvånar mig.
– Det låter hemskt i mina öron att så väldigt många unga män har en positiv attityd till våld mot kvinnor, alltså att de tycker att det i vissa situationer är berättigat att använda våld. Våld är ju alltid på förövarens ansvar, absolut alltid.
De här unga finländska männen är födda på 1990-talet eller i början av 2000-talet. Vad är det som kan ligga bakom den här attityden hos dem?
– Generellt kan man säga att man kan se en viss typ av radikalisering hos unga män. De är mera konservativa och religiösa än tidigare generationer och de uppskattar konservativa familjevärderingar. Dessutom finns influerare med kvinnofientliga attityder som har en stor dragningskraft för unga män.
– Man kan här också blanda in diskussionen om incel-kulturen, det vill säga att många unga män ofrivilligt är utan partner, det kan också spela in lite grann. En undersökning från Göteborgs universitet visar att unga i väldigt många länder är mycket rädda för kvinnors eller unga kvinnors rättigheter. De är rädda för hur det ska gå med dem när kvinnorna får det bättre. Fast det är ju inte hela sanningen. Vi är fortfarande inte jämställda i det här landet när det gäller män och kvinnor.
Hur borde samhället reagera på dessa siffror?
– Det behövs någon slags attitydundervisning till exempel i skolor, som är förknippad med empati och sådana saker. Vi vet också att socialklasser spelar in på det viset att ju mer arbetslöshet det finns, desto strängare attityder har unga män. Framförallt behövs det mycket forskning för att förstå vad som ligger bakom siffrorna och varför de unga männen blir så patriarkala. Det här är ett ganska nytt fenomen också för en erfaren forskare.
Hade du själv i egenskap av en erfaren forskare tänkt att det är de äldre generationerna som har en mer konservativ attityd till våld mot kvinnor?
– Du är på rätt spår. Det är väldigt många som tror att unga män är moderna och för jämställdheten mera än tidigare generationer. Men det tycks inte vara fallet, utan nu ser det ut att vara tvärtom. I Tyskland har man till exempel intervjuat ungdomar i invandrarfamiljer och konstaterat att de unga är radikalare än sina föräldrar i vissa värderingar, även om de är integrerade och kan språket. Det är spännande företeelser.
Det är inte bara de yngre männen utan rentav tjugo procent av alla män som enligt den färska utredningen tycker att det är helt eller delvis okej i vissa situationer med våld mot en kvinna. Vad tänker du om det?
– Många kvinnor blir utsatta för våld i det här landet, i sina hem. Hemmet och arbetsplatsen är de farligaste ställena för finländska kvinnor, alltså inte gatan. Det är ju ganska förfärligt egentligen. Det här samhället har blundat för de höga siffrorna ganska mycket. Politikerna borde få upp ögonen.
– Vi gör väldigt lite för närståendevåld över huvud taget, det gäller även yrkespersoner inom olika branscher – polis, socialarbetare, psykologer, läkare och så vidare. Kunskapen är väldigt dålig fast man har utbildat folk. Jag har till exempel utbildat folk i åratal. Ibland känns det som att ingenting har hänt ute på fältet.
En del av Svenska Yles läsare har reagerat med kommentarer som ”Jag blir livrädd” när de har läst om forskningen. Hur tänker du att kvinnor i Finland nu ska tänka och navigera i ett samhälle där attityderna ser ut på det viset?
– Jag kan mycket väl förstå att man blir rädd. Jag blir själv också häpen. Så mycket som vi har försökt jobba just med våld i närståenderelationer, och nu läser man sådana här nyheter. Man tänker ju hur det går i framtiden om våra unga män tänker på det här viset.
– Hur går det med familjelivet? Ska vi gå tillbaka till det gamla att den Gud älskar den tuktar han och att kvinnan ska tiga i församlingen? Det är tankar som kommer från religionen, men som riskerar att återupplivas i vardagslivet. Det ser ju lite hemskt ut faktiskt, och jag är nyfiken på ytterligare utredningar och forskning på det här för att se om de här attityderna faktiskt också leda till beteendeförändringar hos unga män.
