I Björknäs strax utanför Ekenäs centrum ser medeltiden inte ut som i Hollywood eller på Netflix, eller ens som i historieböckerna.
En krispig novembermorgon ser Björknäs medeltida by mest ut som en vanlig skogsdunge. Löven har fallit och det enda som för ett otränat öga avslöjar att det kan finnas berättelser begravda under gräset och mossan är några låga högar.
Men arkeologen och forskare Lotta Friberg från Västra Nylands museum ser skogen med proffsögon så hon kan berätta hur vi vet att den här platsen på medeltiden var ett samhälle, en liten by.
– Vi ser det som arkeologer ser i terrängen. Här syns spisgrunder och husgrunder. De syns som små kullar, kanske två meter gånger två meter stora.
Det om högarna. Men Lotta Friberg ser också annat i terrängen.
– Här längre nere i sluttningen har vi gamla odlingsmarker. De ligger nedanför byn mot havet. Där har det funnits åkrar och ängar.
Vad odlade byborna på den tiden?
– Kanske rovor.
Arkeologer gräver i marken för att hitta historia. Men de granskar också annat material. Lotta Friberg har till exempel hittat en karta från 1695. På kartan syns nygrundade Ekenäs stad, men också Björknäs by med uppgiften om att den är öde. I andra källor har Friberg hittat det äldsta omnämnandet av Björknäs by från år 1544.
En medeltida by behövde inte vara stor, säger Friberg.
– En by bestod av några större bostadshus. Björknäs har varit en rätt liten by där det funnits två gårdar.
Den informationen har vi skattebyråkratin att tacka för.
– Man har hållit noggrann koll och krävt skatt av invånarna.
Den ena gården i Björknäs by har ödelagts år 1603 och den andra ungefär 1615. Efter det övergick byns marker i Ekenäs stads ägo och borgarna använde byns marker som betesmarker.
Björknäs by fick många poäng och kom med på topplistan
Björknäs by i Ekenäs har nu klassats som ett nationellt intressant arkeologiskt område eller ett VARK-område. Lotta Friberg är en av många som jobbat med inventeringen.
– Vi började med att kolla alla arkeologiska objekt som nu är upptagna på listan. De var alla redan skyddade fasta fornlämningar. Sedan har vi gått igenom på kartor, valt ut vad som kunde vara det mest betydelsefulla. Efter det har varje plats granskats.
Har ni verkligen besökt samtliga platser?
– Ja, om en inventering har varit föråldrad och ingen arkeolog har varit där på flera år. Då har vi gått runt i terrängen, kollat hur platsen ser ut och sedan poängsatt den.
Poängen en plats fick berodde på hur väl den representerar sin tid, hur omgivningen har bevarats, om objektet är allmänt eller sällsynt – ett objekt kan både få poäng för att vara allmän och om den är sällsynt.
Björknäs by kom med på listan eftersom den är så välbevarad.
– Den är en tidskapsel. Vi vet årtal när den har blivit övergiven och den sedan blev betesmark. Här finns ingenting som har förstört området.
Det finns många medeltida byar i Västnyland. Men stora bondgårdar står ofta på samma plats där byn fanns och då finns medeltiden inte längre kvar lika välbehållen som i Björknäs.
Forntiden gömmer sig i skogar och vid vatten
Många rösen, ruiner av borgar eller fästningar och andra fornminnen finns i skogar och vid vatten som Pojoviken. Det här beror dels på att de i skogarna har fått stå i fred och dels på hur och var folk levde på förhistoriska tiden.
– Markanvändningen och var vi har bott har förändrats jämfört med tidigare och backar några tusen år tillbaka i tid. Vi har bott längs med stränderna. Vattenvägarna var de vägar som var farbara och som förenade människor och områden innan järnvägen byggdes, förklarar Lotta Friberg.
Vad får man göra på fornminnesområden, vad är förbjudet?
– För markägaren betyder det här inte någonting i praktiken, betonar Friberg.
Alla objekten på listan har redan tidigare varit kända fasta fornlämningar och därmed skyddade i lagen.
Däremot påverkar den nya VARK-listan städernas och kommunernas planer och planläggning.
Skogsbruket sysselsätter museimyndigheterna
På fornminnesområdet i Björknäs medeltida by växer träd som troligen en dag ska fällas. Stora skogsmaskiner kan lätt förstöra de små högarna som lagen skyddar. Men för en sådan situation finns det färdiga regler.
– Varje gång man fäller skog så gör man en anmälan för användning av skog. Om det på området finns en fornlämning, styrs anmälan automatiskt till oss på de regionala ansvarsmuseerna och då ger vi ett utlåtande, förklarar Lotta Friberg.
De här anmälningarna till ansvarsmuseer och utlåtanden som museet ska ge har ökat explosionsartat i år. Under hela fjolåret gav Västra Nylands museum cirka 180 utlåtanden.
– I år har vi redan nu gett 330 sådana utlåtanden!
Skogen får fällas. Det som museet kollar är att man inte gör körlinjer rakt över fornlämningar eller i närheten av dem.
– På platser som Björknäs by kommer vi då säkert att rekommendera att man gör avverkningen när det ligger snö på marken som skyddar de sköra forntida konstruktionerna och husgrunderna.
Det finns forskningspotential i Västnyland
Björknäs medeltida by och många andra av de 50 värdefulla områdena i Västnyland har inte så välkända. Andra kan vara utforskade eller delvis utforskade, kanske under en tid när metoderna inte var så skonsamma och analysmetoderna inte lika utvecklade som i dag.
Ett kriterium för att komma på VARK-listan var om fornminnesområdet har mycket potential för framtida forskning.
– Ju mera potential för forskningen det finns, desto högre poäng har det fått i poängsättningen.
Det är också viktigt att tänka på att metoderna utvecklas.
– Om vi gräver så förstör vi. Om till exempel ett objekt hade blivit utgrävt för femtio år sedan skulle man inte alls ha tagit till vara sådant som man gör i dag. Nu finns det många analyser och naturvetenskapliga metoder som ger massor med information.
Staten sparar – risk att processer och lov dröjer
Regeringens sparkrav har också synts hos Museiverket och stängningen av många kända museer har väckt häftig debatt.
På Västra Nylands museum lyckas man än så länge sköta sina myndighetsuppgifter.
– Ja, för vår del ser det rätt så bra ut ännu nästa år. Statsandelarna för de regionala ansvarsmuseerna har inte dragits ner.
Men ifall det blir aktuellt med nedskärningar, förlängs väntetiden för till exempel skogsavverkningar på områden med fornminnen.
– Tyvärr. Om det dras ner från våra statliga andelar så påverkar det nog markanvändning, skogsanvändning, allt eftersom processerna då blir långsammare och eftersom vi har så mycket fornlämningar i området och ger många utlåtanden varje år.
