alin Ehnqvist vid sin oljemålning som föreställer en kvinna som kastar upp på toaletten.
Malin Ehnqvist har bearbetat sjukdomen på många olika sätt. Att vara kreativ och bland annat måla har en stor betydelse i hennes liv. Bild: Erik Vierkens.
Psykisk hälsa

Malin Ehnqvist berättar ärligt om tiden med bulimi: ”För den som är sjuk hjälper det inte att försköna”

I sex års tid styrde bulimin Malin Ehnqvists tankar och handlingar. Efter att hon blev frisk har hon delat med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra som tampas med sjukdomen.

Det är över 20 år sedan Malin Ehnqvist efter hårt arbete lyckades övervinna bulimin. I dag vill hon berätta så öppet och ärligt som möjligt om sjukdomstiden för att hjälpa andra i motsvarande situation.

Det finns ingen orsak att försköna eller omskriva sjukdomen, som fick henne att må så fruktansvärt dåligt i så många år, säger hon.

– Det är viktigt att man talar om sjukdomen precis som den är i all sin fulhet. För den som är sjuk hjälper det inte att försköna den.

En ständig kamp för att ha kontroll

När det var som värst funderade hon till och med på att ta sitt eget liv. Vardagen kretsade kring hur och vad hon skulle äta och alla pengarna gick åt till mat, som hon sedan kastade upp och som spolades ner i toaletten.

Jobbigast var ändå skammen och ångesten; skammen över att hon var sjuk och ångesten över hur ensam hon var och att hon inte kunde låta någon komma henne nära.

Bulimin hade blivit en del av henne och hon kunde inte se skillnad på sig själv och sjukdomen.

– Det är en kamp att varje dag försöka ha kontroll över maten. All din tid går åt till att fundera hur du ska kunna bli bra, men sen faller du ner i gropen igen och så börjar det om på nytt nästa dag.

”Det finns en väg ut”

Men Malin Ehnqvist vill också berätta om att det går att bli frisk. Hon sökte flera gånger hjälp hos olika terapeuter, utan att känna sig förstådd eller hörd. Till sist hittade hon rätt och träffade en psykoterapeut som kunde vägleda henne ut ur sjukdomen.

Sakta men säkert började jag se lite klarare. Bulimin var inte jag

Malin Ehnqvist

Han dömde henne inte och viktigast av allt; han sade att hon kan bli frisk bara hon orkar jobba med sig själv.

– Det hade jag inte fått höra tidigare. Att det faktiskt fanns en väg ut ur det här, säger hon i dag, tjugo år efter att hon lämnade bulimin bakom sig.

Malin Ehnqvist boxas.
Malin Ehnqvist konditionsboxas regelbundet. Att slå på boxningssäcken är bra terapi när hon är stressad. Bild: Erik Vierkens / Yle

Att bli frisk krävde mycket jobb, precis som terapeuten hade sagt. En del bestod av att skriva matdagbok för att få kontroll över ätandet. Det var extremt jobbigt, men också viktigt.

– Sakta men säkert började jag se lite klarare och förstod att det faktiskt var en sjukdom jag hade haft. Bulimin var inte jag.

Bulimin är lika aktuell i dag som då

Efter sjukdomstiden började Malin Ehnqvist fungera som stödperson åt andra som var i samma situation som hon hade varit i. Genom att finnas där och dela med sig av sina erfarenheter kan hon visa att man inte är ensam med sina tankar och sin sjukdom.

Malin Ehnqvist med döttrarna Noomi och Chiara och deras hund.
Malin har ett nära förhållande till sina döttrar Noomi och Chiara. ”Vi pratar om allt”, säger hon. Hundarna Maron och Nero är också viktiga i hennes liv. Bild: Erik Vierkens / Yle

Arbetet med boken Bulimijäveln är också en del av hennes process för att lämna sjukdomen bakom sig. Där försöker hon ge en så ärlig bild av bulimin som möjligt.

– Jag kunde nästan känna den sötsura smaken av uppstötningar i min mun medan jag skrev den. Men jag hoppas att andra inte ska behöva känna sig lika ensamma som jag kände mig. Därför ville jag ge ut boken.

Malin Ehnqvist föreläser också om bulimin i gymnasier och årskurserna sju till nio. Där har hon möjlighet att nå ut till ungdomar på ett sätt som hon kanske annars inte skulle kunna.

Jag hoppas att andra inte ska behöva känna sig lika ensamma som jag kände mig

Malin Ehnqvist

På föreläsningarna frågar hon ofta hur många som känner till eller hört om någon som har bulimi eller en ätstörning. Oftast räcker över hälften av eleverna upp sina händer.

– Det är över tjugo år sedan som jag var sjuk, men bulimin är lika aktuell fortfarande. Man talar mera om sjukdomen i dag, men den har nog också blivit vanligare tack vare alla prestationskrav och sociala medier, säger hon.

Stöd för anhöriga behövs

Just nu håller Malin Ehnqvist på och startar en stödgrupp för anhöriga till personer med ätstörningar. Det gör hon tillsammans med Maria Damén, som har en dotter som lider av bulimi.

Stödgruppen kommer att träffas i deras hemkommun Ingå och alla som känner att de vill delta är välkomna med. Ätstörningar påverkar inte bara den personen som är sjuk, utan även familjemedlemmar och vänner.

Malin Ehnqvist med sin mamma.
Mamma Chrisse Bäckström har alltid varit ett viktigt stöd för Malin. Det var till henne Malin berätta om sin sjukdom först av alla. Bild: Erik Vierkens / Yle

För de anhöriga kan känslan av ensamhet och hjälplöshet vara väldigt påtaglig, säger Malin Ehnqvist.

– Det finns inte så mycket de egentligen kan göra och det är jättejobbigt eftersom de ska finnas där och stödja den som är sjuk. Därför vill vi starta den här stödgruppen.