Nu har de politiska vindarna i EU vänt. Miljöfrågor har inte längre samma prioritet som tidigare. Vägen till en fungerande cirkulär ekonomi har blivit längre och krokigare.
Men år 2016 var Finland det första landet i världen som skapade en nationell vägkarta för cirkulär ekonomi. Då grundades en mängd uppstartbolag som optimistiskt skulle erövra världen med ny miljövänlig teknik.
Den förmultnande plasten
Ett av de bolag som grundades i Finland 2016 är Sulapac. År 2018 var hypen kring Sulapac som störst.
Plasten i världen skulle ersättas med Sulapacs revolutionerande bionedbrytbara material. Lösningen på problemet med mikroplaster som sprider sig i miljön var funnen, tänkte man.
I dag säger Joona Kontinen som är innovations- och tillväxtchef på Sulapac att allt inte har gått helt enligt ritningarna.
Världserövringen skulle börja våren 2019 med ett sugrör som verkar vara av plast, men är gjort av trä och andra växter, och förmultnar efter användning utan att ge upphov till mikroplaster.
Men den första juli samma år med den tänkta världserövringen, trädde en lag i kraft som ändå klassade Sulapacs marterial som plast inom EU.
Joona Kontinen suckar att definitionen av plast blev så bred att till och med ett stekt ägg definierades som plast. Den nya lagen förbjöd alla plastsugrör.
– I praktiken försvann marknaden för biologiskt nedbrytbara engångsprodukter för allt annat än papper. Det var vårt första stora bakslag.
Efter den nya lagen var Sulapacs enda möjlighet i EU att satsa på förpackningar för kosmetikaindustrin.
Därför vände Sulapac blickarna mot USA. Mottagandet var bra, men just då verksamheten höll på att ta fart började coronapandemin. Snabbmatsrestaurangerna som varit intresserade av bionedbrytbara sugrör slog igen dörrarna.
I år har Sulapac kommit igång igen i USA. Nu har Sulapac också utvecklat ett material som kan göras som en tunn film som kan pressas i formar till inlägg i förpackningar.
Det är en produkt som Sulapac har stora förhoppningar på. Före Sulapacks lösning var alla tillverkare som ville sälja sina produkter i miljövänliga förpackningar tvungna att investera i nya dyra maskiner för att övergå från plast till papper och kartong.
Sulapacs material kan användas i samma maskiner som gör många av dagens plastförpackningar. Tillverkaren behöver bara byta material och fortsätta som förr.
Men även om allt detta går vägen räknar Sulapac inte med att gå på vinst förrän tidigast något kvartal under 2027.
Därför kan det vara en bra ide att transportera Europas kläder till Finland för återvinning
Ett annat bolag som grundades i Finland år 2016 då Finland fick sin vägkarta för cirkulär ekonomi är Infinited fiber. Också Infinited fiber är ett företag som orsakade en påtaglig hype när bolaget var nygrundat.
Det var bolaget som hade en kemisk metod att lösa ut bomull från olika typer av tyger oberoende vad bomullen var uppblandat med.
Då talade man om att bolaget kunde skapa nytt bomull från fibrerna i de gamla kläderna.
Ganska snart blev det ändå klart att bolaget inte får kalla sin produkt bomull. Den kemiska processen ändrar bomullen för mycket. I stället ses materialet som en typ av viskos.
Ur kundens synvinkel är skillnaden ändå obetydlig. Infinited fiber har valt att kalla sitt material ”Infinna”.
Inte heller Infinna har ännu tagit marknaden med storm. En klar orsak till det är att bolaget fortfarande väntar på miljölov för att bygga sin första egentliga fabrik i Kemi i norra Finland.
Tills vidare produceras all Infinna i två små provanläggningar och volymerna är små.
Bolagets verkställande direktör och en av grundarna, Petri Alava, säger ändå att det finns ett stort intresse för Infinna.
– De stora klädjättarna upplever ett allt starkare behov att förnya sig och förändra sitt materialanvändande, säger han.
Också EU kräver att tillverkare ska öka återvinningsgraden, minska miljöavtrycket och förbättra materialanvändningen.
Flera klädtillverkare har provat Infinna i sina kläder. Ofta har bristen på Infinna ändå lett till att de spätt ut det med jungfruligt bomull för att lyckas producera tillräckligt många plagg.
Infinited fibers tanke är att den kommande fabriken i Kemi ska få sin råvara från olika delar av Europa. Det finns inget enskilt land i Europa där textilavfallet räcker till för produktion i den skala Infinited fiber tänker sig.
Det kan verka oekologiskt att transportera Europas kläder med lastfartyg och isbrytare till Kemi, och därefter transportera fibrerna tillbaka till tygfabriker som ofta ligger mycket närmare de länder som klädavfallet kom ifrån från början.
Petri Alava säger ändå att logistiken har en mycket liten andel av miljöavtrycket av Infinited fibers verksamhet.
– Även om fibern till slut transporteras över långa avstånd är det slutliga miljöavtrycket avsevärt mindre.
Han jämför Infinited fibers planerade produktion i Kemi med bomullsodlingens omfattande användning av bekämpningsmedel och vatten.
– För en vanlig T-skjorta tillverkad av hundraprocentig bomull används flera tusen liter vatten. Infinna kräver cirka 50 liter vatten per T-skjorta. Vi kan också minska miljöavtrycket betydligt genom att köpa rätt typ av el eller energi, säger Petri Alava.
Infinited fiber hoppas kunna börja göra vinst mot slutet 2020-talet.
Cirkulär ekonomi kräver transporter
Tim Forslund jobbar som expert i cirkulär ekonomi på Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra. Trots att EU nu fokuserar på annat än miljö- och klimatfrågor utgår han fortfarande från att framtidens ekonomi kommer att vara cirkulär.
Samtidigt visar statistik från EU:s statistikmyndighet Eurostat att Europa inte verkar nå sina klimatmål till 2030.
– Vi borde införa cirkulär ekonomi dubbelt så snabbt, säger Tim Forslund.
Frågan är bara vilken roll Finland kan spela i den utvecklingen. Infinited fiber är inte det enda bolaget som vill kombinera miljövänlighet med långa transporter.
Tim Forslund citerar FN:s vice generalsekreterare Elliot Harris som besökte Helsingfors 2019:
”De flesta länder är egentligen för små för att ha en helt cirkulär ekonomi.”
– Det är inte rimligt att Finland med fem och en halv miljoner människor ska ha till exempel fabriker för att återvinna varje enskild metall. Skulle vi ha en helt cirkulär ekonomi i Finland skulle det bli väldigt dyrt. Vi måste samarbeta över gränserna, säger Tim Forslund.
Han påpekar att de flesta livscykelanalyser tydligt visar att den största miljöpåverkan kommer från produktionen oavsett om man pratar om textilier eller jordbruk. Transporternas inverkan är bara en relativt liten del av helheten.
Tim Forslund räknar dessutom med att vi under en längre tid kommer att få tillbaka allt mer produktion till Europa.
