Det är novembermorgon och solen håller på att gå upp över Jomala kyrka på Åland. Inne i ett rött trähus, ett stenkast från kyrkan, har familjen Hedman precis vaknat.
Tv:n står på i vardagsrummet och Celine, 8 år och Hayley, 10 år, äter frukost medan de tittar på morgonens tecknade serier.
– Programmet Bluey syns inte här på Åland, beklagar sig Celine medan hon tuggar i sig sin smörgås.
Familjen har haft hemundervisning på Åland hela hösten och snart börjar dagens första lektion. Flickorna ska måla varsin tavla i akryl.
Men det är inte en helt vanlig dag. I dag ska de också kunna visa att de gjort framsteg enligt den åländska läroplanen.
De som hemundervisas på Åland kontrolleras en gång per termin. De ska följa den åländska läroplanen och få minst vitsord fem i alla ämnen. Gör barnen inte tillräckliga framsteg, har kommunen rätt att avbryta hemundervisningen.
Ambitionen är att de ska överleva, inte att de ska bli hjärnforskare eller presidenter
Jenny Hedman
Det är första gången flickornas kunskaper kontrolleras. Mamma Jenny Hedman är osäker på om hon gjort tillräckligt för att barnen ska godkännas.
– Instruktionerna är inte jättetydliga. Vi får väl se, säger Jenny Hedman som är speciellt orolig för sin yngsta dotter.
Celine har missat en stor del av årskurs 1 och har utmaningar med läsning. Lär hon sig inte att läsa hemma, är hon tvungen att börja skolan.
Flytten till Åland
Första gången vi träffade familjen Hedman bodde de ännu i Haninge, strax utanför Stockholm. I deras hem låg halvtomma flyttlådor längs väggarna, och Jenny Hedman hade precis haft ett möte med en mäklare som värderat det stora gröna huset med den lummiga trädgården.
Jenny Hedman var stressad, men också lättad.
Hon måste inte längre tvinga sina döttrar till skolan. Men hon ställdes också själv inför en ny utmaning, vid sidan av jobbet som veterinär skulle hon bli lärare för sina barn.
Det var inte någonting hon planerat för.
– Jag har inte rätt utbildning. Jag har inte rätt intresse. Så det känns jätteläskigt, men det kan inte bli sämre än vad det har varit, säger hon.
Både Celine och Hayley blev sjuka av att vara i skolmiljön, de fick antidepressiv medicin och pratade om att de inte ville leva längre.
– När jag fick barn så tänkte jag att de kommer att glida igenom skolan och bli högutbildade. Nu står jag på ett ställe där jag hoppas att jag har två levande barn när de är vuxna.
Jenny Hedman blev desperat och såg som sin enda utväg att flytta till Åland där hon får hemundervisa barnen. I Sverige är hemundervisning förbjudet.
– Ambitionen är att de ska överleva, inte att de ska bli hjärnforskare eller presidenter.
Sverige har skolplikt, Finland har läroplikt
Allt fler svenska så kallade skolflyktingar har flyttat till Åland. Hösten 2024 undervisades drygt 130 barn hemma på Åland.
Fyra procent av de åländska barnen undervisas hemma. Motsvarande siffra på fastlandet är 0,2 procent. Siffran är rekordhög och de allra flesta är från Sverige.
Sverige är ett av få europeiska länder med skolplikt, det vill säga en skyldighet att befinna sig i skolan. Finland har läroplikt, vilket innebär att man kan lära sig hemma om man vill.
Efter en lagändring år 2010 är det i Sverige endast i mycket sällsynta fall som föräldrar får tillstånd att hemundervisa.
En av orsakerna till den strikta skolplikten i Sverige är en oro för att barn kan bli utan utbildning.
– Skolplikten har vi haft i nästan 200 år, och den har tjänat oss väl. Den utgår från barnets rätt att gå i skolan oavsett vad föräldrarna tycker, säger Sveriges skolminister Lotta Edholm i en intervju för Sveriges Radio i augusti 2024.
Edholm påpekar i intervjun att det finns föräldrar som medvetet tar sina välfungerande barn från skolan.
I Sverige är närvaron viktigare än inlärningen
Celine och Hayley har båda lindrig autism. Vi har sett läkarintygen, och de neuropsykiatriska diagnoserna gör det knepigt för barnen att vara i skolan där grupperna är stora.
– Det är otroligt många människor som springer runt överallt. Det är en stor byggnad, så där finns en massa fläktar som låter. Sådant som andra inte ens hör, förklarar Hayley.
Hennes mamma hämtade henne från skolan flera gånger, för att ångesten blev för stor.
För Hayleys del började problemen på allvar i trean, medan Celine hade problem redan första dagen i skolan. I fjol var flickorna borta mer än halva läsåret.
Skolan försökte ordna med anpassningar, men ingenting hjälpte. Hayley fick till exempel flera gånger sitta ensam i ett rum i skolan, vilket bara ökade ångesten.
Jenny Hedman förstår inte varför barnen ska befinna sig fysiskt i skolan, om de inte kan ta del av undervisningen och lära sig.
– Hela poängen med att barnen ska gå i skolan är att de ska lära sig det de behöver för att bli välfungerande vuxna medborgare, säger hon.
Skolchef: ”Blir svårt att klara sig utan social kompetens”
Mattias Boström är verksamhetschef och skolchef i Haninge kommun och anser att det är ett misslyckande att familjer tvingas emigrera från Sverige för att barnen inte kan vara i skolan. Men han ser inte hemundervisning som ett alternativ.
– Hur ska man följa upp att barnen får de kunskaper som vi har bedömt är viktiga för att man ska vara en fullgod del av demokratin? undrar han.
Boström får och kan inte uttala sig specifikt om familjen Hedmans fall.
Han har en lång lärarkarriär bakom sig, och berättar att han har arbetat mycket med dyslektiker. Han säger att det var ungefär lika stort fokus på dyslexi tidigare som det är på autism just nu.
– Jag jobbade mycket med att försöka få föräldrar att förstå att deras barn behövde träna att läsa och skriva mycket mer än vad barn utan dyslexi behövde. Det är samma sak med autism. Om du har svårigheter i sociala sammanhang, måste du träna sociala sammanhang, inte tas bort ifrån dem.
Han påpekar ändå att barn med autism inte ska träna i stora klasser, utan i små grupper.
– Barnen måste få strategier och öva på de här strategierna. Det blir svårt att klara sig i samhället utan att ha någon form av social kompetens.
”Barnen har lärt sig mer på några månader än under hela förra året”
Tillbaka i Jomala har barnen ätit frukost och börjat måla.
– På Youtube finns bildlärare som gjort lektionsplaner som jag kan följa, säger Jenny Hedman.
Hemundervisningen börjar hitta sin form och familjen börjar få rutiner.
– Det svåraste är att motivera barnen att göra sådant som de inte tycker är roligt och som de inte förstår syftet med, säger Jenny Hedman.
Har barnen lärt sig någonting?
– Vi får se efter tillsynen om de som kontrollerar barnen tycker det. Barnen säger att de har lärt sig mer nu än vad de gjorde under hela förra året i skolan.
Celine och Hayley berättar att de mår betydligt bättre än vad de gjorde när de var tvungna att gå i skolan i Sverige.
– Hayley har till och med börjat prata om att spela handboll igen, säger Jenny Hedman.
Hayley nickar och håller med.
Den första tillsynen
Det är dags för tillsyn i Mariehamn. Eva Ekström-Andersen som är ansvarig på enheten tar emot familjen i sitt rum.
Själva tillsynen får vi inte vara med på, men efter två timmar kommer familjen ut igen.
– Vi behöver jobba mer med Celines läsning. Och det visste vi. Det har blivit en jättelåsning sedan skoltiden så jag ska försöka hitta en nyckel och låsa upp den, säger hon.
Några dagar efter den första tillsynen kommer beskedet: Båda tjejerna är godkända.
Kolla på Spotlightserien Skolflyktingarna på Yle Arenan:
